Igår hade vi visning på huset igen, så slutet på denna veckan har varit intensiv och som det inte vore nog för denna småbarnsfamilj så blev Isadora och William sjuka. William blev rejält förkyld! Hans första rejäla förkylning, stackarn, han mår verkligen så dåligt! Isadora var som tur var inte i närheten av så dålig och resten av familjen har bara väldigt lätta symptom. Oliver verkar ha klarat sig undan med bara lite nästäppa 🙂

Under veckan som gått bestämde jag mig också för att skicka min kära man till kontoret istället för att jobba hemifrån. Det är mysigt när han är hemma, men eftersom William är så pappig just nu så blir det svårt för honom att jobba och det är svårt för mig att ta hand om honom när han hela tiden går efter pappa och jag inte får lyfta honom (på grund av kejsarsnittet). Det gick hur bra som helst! Jag har till och med varit ute på barnvagnspromenad och lekt på lekplatsen själv 🙂 När vi skulle gå hem så fick William klättra upp i vagnen själv och jag puttade bara lite på rumpan så det blev inget lyft. Det enda jag inte lyckades lösa var att sätta honom i gungan och han ville inte bli lyft av den andra mamman som jag frågade om hjälp på lekplatsen, men vi hittade en hammock som vi gungade i tillsammans istället.

Jag tycker om att klara mig själv. Det ligger väldigt djupt rotat i mig och när det kommer till barnen så får jag en slags kick av att klara av att rådda dom på egen hand. Jag har alltid känt så. När Lucas var liten och hade svårt att äta pga sina stora halsmandlar, så handlade det om att kunna göra en heldagsutflykt där han fick i sig mat och bemöta utbrott lågaffektivt när energin var låg, så att han höll sig på gott humör hela dagen. När han mådde bra och hade roligt så var jag på topp! När Isadora kom så handlade det om att rådda två barn själv och att båda skulle vara på gott humör så att vi skulle kunna njuta av alla dagar tillsammans. När William kom så var det jobbigare för då var det ju corona och då kändes det som att alla mina försök att göra mysiga saker tillsammans misslyckades hela tiden, men nu känner jag mig pepp på att hitta på roliga saker med William och Oliver 🙂

Först tänkte jag såklart att jag inte kunde själv för att jag inte får lyfta, men så började jag tänka på en mamma som jag känner som är rullstolsburen. Jag har alltid varit så imponerad av henne och hur hon fixar att ta hand om sin lilla 3-åring på utflykter trots att hon inte kan springa och ta henne när hon tex. inte vill gå hem. Så nu när jag inte fick lyfta under ryggskottet och nu efter snittet så tänkte jag på henne och att hennes barn lärt sig att lyssna på sin mamma tack vare hennes begränsningar. Jag tänkte att William kommer, eller snarare, har redan lärt sig eftersom det var två månader sedan som jag lyfte honom senast, att jag inte kan lyfta. Och mycket riktigt, William har förstått! Han ber inte mig om att lyfta utan nöjer sig med att jag sätter mig och kramar honom på golvet när han är ledsen. När vi ska gosa så kryper han upp jämte mig på soffan och när vi ska vila så klättrar han samtidigt som jag drar lite för att han ska komma upp i sängen. För det mesta lyssnar han på mig, men ibland ”surar” han och vill inte äta eller liknande och då tar det längre tid, men så länge jag är flexibel och låter det ta sin tid utan att stressa på så går det bra 🙂

Här sitter jag och ammar och pumpar samtidigt som William gosar genom att klappa mig på ryggen

Jag har jättemycket kul planerat framöver, bl.a. en hel del lekträffar i Fjärås med olika föräldrar och barn i Lucas och Isadoras ålder och roliga grejer för William på dagarna. Imorgon kommer Antonia och Wilma och hälsar på! Det blir mysigt 🙂