Förlossningen – 3 år idag
Nu är klockan snart slagen och jag kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till samma dag fast för 3 år sen! Vid det här laget hade jag börjat få krystvärkar, men Lucas låg fortfarande så högt upp så jag fick inte krysta. Jag fick helt enkelt låta kroppen göra sitt jobb på egen hand och bara hänga med i det den gjorde. Jag minns att jag var lugn inför värkarna. Jag pratade om allt mellan himmel och jord mellan värkarna. Jag var inte trött och även om det gjorde skitont så återhämtade jag mig helt mellan värkarna. Jag hade inte gått nån profylax förutom MVCs profylax som var skit (upptäckte jag på förlossningen), men jag var ändå positivt inställd till värkarna, även fast jag inte visste att man ska vara det. En sak som jag hela tiden hade i huvudet som jag rekommenderar alla att försöka att komma ihåg ”varje värk är lite närmare bebis”. Det är kanske inte helt lätt, om man har en lång förlossning, men om man kan tänka på värkarna som något positivt så tror jag det hjälper mycket.
Det jobbigaste för mig var mellan 2-4 cm. Jag hade precis blivit undersökt och värkarna tilltog sjukt mycket i styrka efter undersökningen. Barnmorskan skickade ut mig på promenad och om jag hade öppnat mig till 4 cm när vi kom tillbaka, då skulle jag få stanna på sjukhuset. Jag ville VERKLIGEN INTE åka hem! Så jag promenerade så snabbt som det bara gick! Jag ville ha många värkar, men varje värk gjorde jätteont, men jag vill ändå ha dom. En timme senare när vi kom tillbaka så hade jag öppnat mig tillräckligt och fick stanna och blev serverad lustgas. Då var jag i himmelriket! Allt annat under förlossningen var så mycket lättare än dom där 2-4 cm. Det sa jag till BM till och med under krystvärkarna. Självklart hade jag mer ont under krystvärkarna, men jag hanterade dom helt annorlunda (har jag förstått i efterhand). Jag var avslappnad under hela förlossningen förutom den timmen som jag öppnade mig från 2 – 4 cm. Då spände jag mig pga smärtan och hade svårt att hantera värkarna. Lustgasen hjälpte mig mycket med avslappningen. Kroppens naturliga försvar när man har ont är att spänna sig, men då gör det ondare. Om man slappnar av så gör det ont, men inte lika ont. Lättare sagt än gjort, men jag kommer i alla fall försöka tänka på detta denna gången.
19.24 föddes vår Lucas. Idag är det Lucas dag, men det känns definitivt som min dag också 🙂 Det här är ju den absolut häftigaste, finaste och lyckligaste dagen jag nånsin upplevt! 
