Stolta storebrosan

Ett tag under graviditeten så oroade jag mig för hur Lucas skulle reagera på att få syskon. Jag kände mig otillräcklig och kände mig faktiskt ledsen över att jag inte jämt kunde vara den där roliga mamman som hittade på skojiga aktiviteter. Jag funderade mycket på hur det skulle bli när bebisen kom, om jag skulle bli ännu mera otillräcklig då och om det skulle märkas på Lucas. Jag visste redan att Lucas älskar bebisar och han var väldigt snäll och försiktig med bebisar redan när han var 2 år, men sånt där tänker jag är övergående. Jag menar att ett barn som inte har några syskon kanske tycker det är väldigt spännande med en bebis, men om samma barn får ett syskon kanske det inte alls är så roligt och spännande längre. Så jag var förberedde mig på det värsta. Jag var förberedd på avundsjuka, tjuvnyp, treårstrots, extremt dåligt samvete och många tårar både från mig och från Lucas. Men sen när Siranee fick lilla ”Prim”, då kände jag mig inte orolig längre. Lucas var så snäll och såg så stolt ut när han fick hålla henne och efter det pratade han om lilla Prim varje dag. Han pratar fortfarande om Prim och att Tilda har en bebis lite då och då.

Nu är Isadora 8 dagar och Lucas har varit den stolta storebrosan sen dag 1. Inga tjuvnyp eller något annat som har gjort Isadora ledsen. Han är supersnäll och vill gärna klappa henne och hålla henne. När jag ammar så sitter Lucas tätt intill mig och klappar henne på huvudet hela tiden. När Isadora var 5 dagar gammal så fick jag ont i magen och vi skulle åka upp till sjukhuset. Lucas hade somnat vid 21-tiden dagen innan och vi väckte honom vid 7-tiden så han förlorade cirka 2 timmar den natten. Jag trodde att han skulle vakna sur för det brukar han göra när han blir väckt, men det gjorde han inte. Jair han bara peta lite på honom och då satte han sig upp i sängen och sa ”var är bebis?” haha! Det var som att trycka på play efter att man hade pausat en film. Han var hur pigg som helst och sprang till sovrummet där jag och Isadora var. Den dagen lämnade vi honom på dagis några timmar under tiden vi var på sjukhuset. Vet ni vad det första han sa när han kom till dagis var? Han ropade ”Storebror, bebis, storebror!” så att alla på dagis förstod att han hade blivit storebror 🙂

Dom senaste två dagarna så har Lucas trotsat lite när Isadora ska sova. Han är som sagt snäll mot henne, men han ville inte att hon skulle sova så när vi sa att han skulle prata tyst så pratade han ÄNNU högre och riktigt ropade. Men nu idag så sa han plötsligt till oss att vi skulle prata tyst för att Isadora sov. Vi blev väldigt förvånade men väldigt glada 🙂