Stark instinkt att boa

Det var ju meningen att jag skulle vara klar med allt jag ville göra innan bebisen kommer i söndags. Jag hade lovat både mig själv och Victor att vi skulle vila tills bebisen kommer efter att jag hade prickat av sista grejen på listan. Men vad händer, jag prickar av sista grejen samtidigt som jag lägger till fyra grejer till… Jag är ju HOPPLÖS!

Det känns som det där med att boa är en extremt stark insikt, till och med så stark att jag själv inte kan styra över det. Jag känner mig inte klar och kanske är det så att jag omedvetet letar efter ett nytt projekt som ska få mig att känna mig mer klar? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle nöja mig efter att sista grejen var gjord, men det gick liksom inte… Och det hjälper inte att jag plötsligt har ännu mer energi till allt som jag aldrig orkat tidigare. Det är som att hjärnan orkar hur mycket som helst, det är bara kroppen som sätter stopp… Jag tycker synd om Victor också för han gör verkligen allt för att jag ska bli ”klar”, men så blir jag aldrig det. Haha!

Nu har vi rensat alla skåp, garderober och förråd. Det är ordning och reda precis över allt! Jag har verkligen aldrig haft så lite prylar som vi har nu 🙂 Men det känns verkligen helt fantastiskt! Jag är sååå nöjd med vår insats! I söndags bockade jag av sista grejen på listan som var att putsa fönstrena. Det var så skönt, nästan som terapi att få bort all smuts från glaset. Dessutom försvann all min ryggsmärta samtidigt – så märkligt! Och nu har jag faktiskt mindre ont överlag 🙂

Det som tillkom på listan när sista fönstret var putsat var att måla klart trappan till övervåningen, måla klart fasaden och staketet på framsidan, skura altanen och sätta upp gardiner i vardagsrummet och Isadoras rum. Det kan bli lite slitigt för mig med målningen och skura altanen så vi bestämde oss för att anlita ungdomarna via Yepstr igen. Det är ändå en billig investering för att få jobbet gjort 🙂 Skönt, för då kan jag fokusera på gardinerna istället 🙂