Slutet på råtta-mus-historien

Inatt har jag kunnat sova gott utan att höra läskiga ljud från väggar och tak. Vi fick nämligen ett slut på den här råtta-mus-historien. En av råttfällorna under diskbänken fick nämligen fångst under natten till igår och det är nästan lite skämmigt för det var inte alls en fet råtta i fällan utan en liten mus. Om jag hade vetat att det var en liten mus som förde det oväsendet så hade jag inte alls varit så rädd, men när jag trodde att det var en råtta som eventuellt kunde vara stor som en katt – jaaa, då ville jag bara gråta. Fy fasen!

Jag tycker det var superskönt att få ett slut på den här situationen, men det är klart att jag ändå tänker på den lilla musen och att burfällor hade kunnat vara ett bättre alternativ. Men om det hade varit en råtta så hade jag faktiskt inte velat släppa ut den på gatan igen. Dom förstör så mycket och sprider en massa sjukdomar och sånt, så nej, en råtta hade jag faktiskt velat ta dö på.

Anticimex var här igårmorse även fast jag ringde och sa att vi hade fångat musen. Dom kollade på den för att utesluta att det var en råtta och sen berättade jag om allt som hade hänt. Teknikern kollade runt där jag pekade och lös med ficklampa och efteråt så förklarade han att det är väldigt lätt hänt att det kommer in möss. Dom kan komma när man vädrar eller har altandörren öppen och dom kan tränga sig igenom hål som är lika stora som en pennas omkrets. Det finns alltså inget vi kan göra och sådana där signalskrämmor som vi har köpt är helt verkningslösa så dom kommer jag lämna tillbaka.

Skönt att det här är över nu och att det inte var en råtta, men stackars den lilla musen!