Semester på riktigt

Det va egentligen meningen att vi skulle åka hem igår. Men jag kände att jag inte ville det. Jag tycker det är så himla skönt här. Första gången här som vi verkligen verkligen är på semester. Det är så enkelt här. Jag tycker om att vara i solen och att bada. Här finns det en jättefin pool som jag och Lucas kan bada och leka i och när han blir tröttis och somnar så kan jag ligga och gotta mig i solen en stund och bara njuta. När vi är på land så har Lucas en enorm veranda, en enorm trädgård och ett stort kök med vardagsrum som han kan krypa runt och ställa sig mot olika saker. Det går inte att släppa honom utan synhåll eftersom allt inte är barnsäkrat här, men det går att låta honom upptäcka, öva på att gå och krypa runt på egen hand. Och detta är något som är svårt hemma hos jars föräldrar eftersom huset är så litet och golvet är så smutsigt! När det är dags för Lucas mat så kan jag låta honom krypa runt på golvet medan jag förbereder maten. Jag behöver inte sätta Lucas i matstolen eller be någon hålla honom under tiden. När jag ska duscha eller Lucas behöver en dusch så kan vi duscha tillsammans i den stora duschen utan att schampoo kommer i Lucas ögon och Lucas tycker dessutom att det är superkul när vattnet rinner ner i duschbrunnen. Badrummen hemma hos Jairs familj är pyttepyttesmå så där är detta helt omöjligt. En gång försökte jag ta in matstolen i badrummet men den gick inte ens in genom dörren så den gången duschade jag med öppen dörr för det har ingen hemma.

Jag tycker inte om att behöva fråga om hjälp hela tiden. Jag låter mer än gärna andra passa Lucas men jag tycker inte om att be andra om det. Jag tycker det känns som jag stör andra när jag ber om hjälp och att jag måste skynda mig superduper mycket om jag ber om hjälp med Lucas, särskilt om han blir ledsen. Jag vet att det finns många som älskar barn och gärna vill passa så jag borde inte känna så, men det är svårt att släppa den känslan. Jag tycker det känns bäst när jag klarar av att ta hand om min son helt själv utan att be om hjälp och om andra vill passa honom eller hjälpa till så får dom gärna det. 🙂

Jag fick en fråga igår om var vi är nu. Vi är i Guarajuba, hos en av Jairs bästa vänner Thomas och hans fru Kym. Huset där vi bor är deras sommarställe (men det är ju sommar året om här 🙂 ) Thomas och Kym är också här med oss. Det lutar mot att vi stannar här till påsk så isf kommer vi vara här cirka 3 veckor.