Relationskris
Livet är inte perfekt och alla andra har det inte bättre än en själv. I dagens samhälle så är det många som blir lite smådeprimerade över att alla andra verkar leva det perfekta livet, är så lyckliga, kära, glada osv. Men så är det inte, alla har dalar och toppar, men det är inte den sidan man visar utåt. Själv så gillar jag inte att spela teater och låtsas att allt är perfekt när det inte är det. Jag gillar inte heller att umgås med människor som bara visar den perfekta sidan för det känns så oärligt och dom får ofta mig att känna mig dålig (säkert oavsiktligt). Dessutom så är jag kass på att ljuga och blir alltid säker på att alla redan har genomskådat mig, men det är inte alltid som det passar att säga hur man känner heller. Men här på bloggen så har jag valt att alltid skriva hur jag känner. Jag skriver inte alltid vad som har hänt, men jag skriver om jag är ledsen för att det får mig att må bättre och jag slipper spela teater som är ännu mer energikrävande än att vara ledsen. Dessutom så får jag alltid fantastiskt stöd från er läsare!
För en tid sen så hittade Amelia ett av mina blogginlägg och valde att göra ett reportage om detta! Så i senaste numret av Amelia har jag och Jair flera uppslag om vår relationskris. Jag har delat lite av detta med er förut, men jag tror inte (jag minns inte) att jag har varit riktigt så här öppen med hur vi hade det efter att jag fick missfall för 2 år sen. Ni kan i alla fall läsa om detta i Amelia 🙂
11 Comments
Pilla
Känner också så. Jag brukar tänka att det måste ju vara fler som krisar ibland! Det kan ju inte bara vara vi. De flesta känns alltid så lyckliga och perfekta. Då tvivlar man ju ännu mer. Låter knäppt kanske.
Emma - På Smällen!
Ja men precis så är det! Det är inte alls knäppt det är bara att alla perfekta liv gör att man tänker att man gjort fel val ibland när allt känns bajs. Men alla krisar mer eller mindre och man behöver inte separera bara för att allt inte är perfekt, då kommer man ju aldrig bli nöjd om det är det som man strävar efter. ❤️
Pilla
Precis ! Håller med på allt ??
Evanessé - Jennie
Ja men vilken bra sak att ta upp, dessutom gäller det de mesta, att folk inte alltid har det så bra som de visar utåt, och för att inte tala om alla ”perfekta” inredda barnrum, garderober osv, DET kan verkligen få människor att känna sig sämre.
Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad
Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor, det är fullt av toppar och dalar. Många bloggar känns verkligen så tillrättalagda och även om man vet att alla fasader har sina sprickor så verkar det vara många som aldrig visar upp sprickorna. Härligt med en ärlig blogg som visar att det är högst normalt med upp- och nedgångar!
Jättefint reportage 🙂
Anna
Bra att du tar upp detta! Jag och min man krisade rejält när sonen kom. Vi har nog fortfarande inte riktigt tagit oss ur det men det känns som att vi är påväg i alla fall. Det värsta tyckte jag var att alla andra nyblivna föräldrar såg så himla lyckliga ut och det liksom spädde på min känsla att vi hade det dåligt. Man borde vara lycklig och kär som nybliven förälder och eftersom vi inte var det så borde vi skilja oss…
Johanna
Så viktigt och bra! Modigt att du delar med dig 🙂 önskar jag läst något sådant innan I, Gud vad jag levde i det blå om hur bra allt skulle vara haha.. det är ju verkligen en omställning med nya roller, från flickvän till mamma… kram och hoppas på bebisdejt med Aprilbebisarna efter nyår 🙂
Solin
Utan att ha läst hela artikeln ( bara förstorat bilderna) så är jag så glad att du tar upp ämnet. Vi hade också ett missfall innan vår tvåa kom. Jag pratade gärna om det med alla jag kände men blev ändå mer introvert. Svårt att förklara. Jag förstod att jag hade fått ett missfall och att det var normalt rent logiskt men trots att jag pratade om vad som hänt så delade jag inte med mig av vad jag kände med min sambo och bara försökte upprätthålla nån fasad. vänner försökte kanske hjälpa men de att ju själva med stora magar i vädret och tyckte nog mest att det var obekvämt vad som hänt. När jag blev gravid igen hade jag svårt att prata om det också. Det var min ensak lixom. Våra vänner fick veta i typ v22. Men det jag sörjer mest idag var att jag inte pratade med min (numera) man. Tänk om det händer något riktigt allvarligt. Nån av oss får en sjukdom, en olycka, och vi inte kan prat när det krisar. Jag hoppas isf att jag kan komma ihåg detta i tid så vi tar hjälp. Kramar
Marie Alvas mamma
Tycker det är så bra att du tar upp detta. Jag älskar verkligen din blogg och att du är så ärlig. Det är precis som du skriver att det är ingen som är felfri och allt är inte perfekt jämnt. Men man måste bli påmind om detta för det är något iallafall jag gärna glömmer bort ibland.
Stina
Tack för att du skriver om detta, känns som ingen pratar om det! Jag och min sambo har tjafsat enormt och det har varit dålig stämning stor del av tiden. Vi har också en 8-månaders och precis flyttat till radhus 😉
Sara Källström
Har inte läst artikeln men bara titeln känns igen! Vi höll på att ge upp många gånger..fick 6 missfall på raken efter första barnet och önskan om syskon höll på att ta kål på oss! Jag var och skrapade så ofta att jag blev en ”stammis” på kvinnokliniken på Sahlgrenska..de kände igen mig och det blev alltid dystra återseenden!
Men vi fortsatte i flera år och tillslut kom våran andra flicka! Men det är ENORMT psykiskt påfrestande!
Kram