Lucas har en bästis

Idag gick lämningen på dagis äntligen lite bättre. Lucas var lite ledsen men jag vet inte riktigt varför. Han liksom smågrät och sa ”dagis, dagis” men följde frivilligt med och hjälpte mig att öppna och stänga grinden. Det sättet han smågrät på var exakt samma som när han blir ivrig över att mormor ska komma, han kan liksom inte vänta, mormor måste komma nu! Då kan han smågråta och ropa ”mormor, mormor”. Så jag vet inte säkert men han kanske var ivrig att gå till dagis idag.

När jag och Jair hämtade honom idag så berättade fröken att Lucas hade fått en bästis. En liten tjej som heter F som lekte så fint ihop! Fröken sa att hon hade tänkt ”kärlek börjar alltid med bråk” men inte den här gången ❤️ Lucas och F hade gått lite avsides på gården och lekt för sig själva. Fröken pratade så gott om dom två och som mamma blir man alldeles varm i hjärtat av att höra att ens 2,5-åring har valt en bästis! Är han så stor nu att han faktiskt kan hitta på en lek, som han tycker om, tillsammans med ett annat barn, helt utan mammas guidning?! Lilla stora älsklingen 🙂