Korttidspermitterad dag 8
– Innehåller annonslänk –
Nu är jag inne på andra veckan utan jobb och det verkar som det kommer fortsätta så här hela april också. Det är bara att försöka vänja sig. Jag tyckte allt var asjobbigt förra veckan, men nu börjar jag känna mig lite piggare. Jag tror det mesta kändes jobbigt för mig förra veckan pga oron inför lägenhetsvisningen igår, men nu när det är över så kan jag slappna av.
Idag har barnen varit hos sin pappa så jag har fokuserat på ”aktivt” vilande för att ladda batterierna inför att vara med Isadora imorgon. Jag vill gärna orka göra lite mer med henne denna veckan än vad jag gjorde förra veckan. När jag skriver aktivt vilande så menar jag inte att jag har varit aktiv kroppsligt utan snarare mentalt. Jag har svårt att verkligen vila och ta igen mig genom att rulla fingrarna, däremot mår jag väldigt bra av att skriva. Jag tar igen mig genom att känna att jag gör nytta samtidigt som jag släpper ut mina tankar här på bloggen. Det får mig att känna harmoni 🙂 Bloggen är lite som terapi för mig faktiskt.
Vi har också varit vid Victors pappas grav. Victors pappa gick bort i leukemi för exakt 25 år sedan idag. Victor var bara 7 år gammal, stackarn… Hemska sjukdom, så orättvist…
Dagen avslutades med att vi duschade tillsammans och testade lite nya produkter från Grazette som vi fått från Veronica 🙂 Alltså WOW! Produkterna inte bara doftar fantastiskt, jag har också märkt stor skillnad med att mitt hår inte blir fett lika snabbt som det brukar sedan jag började med detta schampoo och balsam!
Efter duschen kröp vi ner i badkaret tillsammans för första gången. SÅÅÅÅ skönt! Vi låg där länge och åt godis och kollade på en serie vi följer på paddan 🙂
2 Comments
Marina Bjursell
Förstår din rädsla nervositet och panik helt och hållet. Födde min första dotter 2014. Gick över maxtid och blev igångsatt men efter mycket problematik så slutade det med ett akut kejsarsnitt. Är gravid igen med mitt andra barn som är beräknad första veckan i juni. Hade fått mitt kejsarsnitt godkänt och det var tänkt att ske i mitten av maj någongång dvs i graviditetsvecka 37. MEN igår så ringer kirurgen från SÖS Kvinnoklinik och meddelar att tiden är inställt pga Corona. Att jag nu kanske kommer att tvingas försöka föda vaginalt……. Och kanske nu dessutom UTAN partner (hans första barn) och han arbetar som specialistsjuksköterska och är helt panikslagen och för att inte tala om min oro och panik. Vet inte hur jag ens ska lyckas ta mig igenom detta trauma som utspelas i min hjärna.. HJÄLP BARA HJÄLP!!!!
Aja, vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget. Mer än… KRAM!
/Marina
Emma
Men stackarn! Jag förstår att det måste vara både jobbigt och nervöst. Det går inte att få kejsarsnitt i någon annan stad istället? Lider verkligen med dig och hoppas att det löser sig för dig ❤️