Gravidvecka 16 – bebis nr 4

Bebis
Bebisen är nu stor som en avokado, mellan 10,5-11,5 cm lång och väger omkring 80 g. Navelsträngen börjar flyttas längre ner på bebisens mage. Bebisen sparkar och rör sig ständigt vaken tid. Den sparkar, gör volter och rullar runt. Armar och ben är färdigbildade och alla leder fungerar. Barnet kan koordinera sina rörelser nu eftersom nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Jag antar att det betyder att rörelserna är viljestyrda?

Mamma
Många kvinnor känner den sparka första gången mellan vecka 16 och 20, men om man är omföderska kan man känna tidigare. Sparkarna upplevs ofta som ett fladder. Råmjölk kan bildas redan nu och om man klämmer på bröstet kan det komma ut som en klar vätska. Vissa kvinnor får sammandragningar, då blir livmodern spänd och drar ihop sig. Sammandragningar är en sorts träning som livmodern gör inför förlossningen. Det är vanligare för omföderskor att känna sammandragningar så här tidigt. Så länge det inte gör ont är det helt ofarligt, men gör det ont ska man kontakta sin barnmorska eller läkare.

Så här känner mamma
Jag mår förvånansvärt bra! Nästan lite för bra… på gott och ont, eftersom jag fortfarande inte känner så mycket rörelser sen vi hade corona. Jag känner mig lite orolig för det, men hoppas att det inte betyder något. Foglossningen håller sig fortfarande borta och jag känner mig piggare igen 🙂 Matlusten är också tillbaka och jag känner att jag kan äta typ vad som helst igen. Halsbrännan har också hållit sig i schack så jag behöver inga mediciner ännu. Jag tycker ibland att jag känner sammandragningar, särskilt på morgonen när jag vaknar och är kissnödig. Då kan magen till och med ta form så att man tydligt ser livmodern. Jag känner att jag mår bra i graviditeten nu och känner mig faktiskt inte lika deppig som jag gjorde för nån vecka sen 🙂

Så här känner pappa
Det känns lite underligt att bebisen rör på sig såpass mycket där inne i magen när Emma knappt, och ännu mindre jag, känner några rörelser ännu Även om vi ju går och väntar på minsta lilla tecken, så känns det väldigt befriande att Emma slipper både illamående och smärta just nu.
Om ett några veckor skall vi på rutinultraljudet, och även om både Emma och jag ibland får ett sting av oro för att det värsta kan hända när man börjar tänka efter så är jag väldigt lyckligt lottad att jag har Emma som är så påläst. Så länge det inte finns anledning till oro så tror jag ändå det är det bästa, men man måste så klart vara lyhörd.
Vi har också lyckats få både barnvakt över natt och William att sova själv en liten stund på kvällen och natten så att vi kunnat sova tillsammans för första gången på väldigt länge, så nu är det bara lite sparkar när jag håller om magen som saknas – haha!