Det som är jobbigast

Jag tycker att livet flyter på ganska bra just nu. Jag mår bra, känner mig glad och uppskattar livet som det är, men det finns en sak som ständigt skaver och det är barnens relation till sin pappa. Jag blir ledsen över att se dom sårade. Han träffar dom inte så mycket och det är ofta som planer hastigt förändras eller som dom bara får en kort stund med pappa istället för en hel kväll som det var tänkt från början. Barnen frågar och jag vet inte vad jag ska svara. Jag försöker skydda dom genom att inte berätta vad vi planerat förrän samma dag när jag vet säkert vad som ska hända, men ibland ändras planerna även då. Jag hoppas vi kan få lite mer stabilitet på detta genom att planera bättre.

Denna vecka har vi gjort upp och skrivit ner ett tydligt schema om vem som ska göra vad. Det känns bra och jag hoppas att Jair också tycker det. Jag tycker det är ok att byta dagar från vecka till vecka, men vi behöver hålla planen när vi väl har bestämt eftersom barnen hamnar i kläm annars. Dessutom planerar jag ofta mina arbetstider efter vilka dagar som Jair hämtar på förskolan så det fungerar inte alltid att byta hur som helst.

Denna helgen ska jag till Stockholm för fackets räkning. Jag har alltid varit intresserad av det fackliga arbetet och nu känns det som jag har tillräckligt med erfarenhet för att involvera mig på riktigt. När jag är borta kommer min mamma ha barnen från fredag-lördag. Jair kommer hjälpa till en timme på fredag när mamma ska rasta sin vovve och några timmar på lördag när barnen ska gå till simskolan. Efter simskolan tar Jair med dom hem till sig en stund och så hämtar mamma dom för att ha lördagsmys hemma hos mig. Jag kommer hem på lördagkväll så mamma behöver bara passa barnen en natt. Jag måste säga att jag är otroligt tacksam för att barnen har en så engagerad mormor! Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne!

Det finns inget som är viktigare för mig än dessa två. Att vara mamma till mina barn är den största livet har gett mig och jag kommer ta till vara på varenda sekund av livet med dom.

Fotograf: Wanderings

Relaterade Inlägg

10 Kommentarer

  1. Mia

    Hur kommer det sig att det är så? Vill han inte vara med dom mer? Förstår han inte att dom blir ledsna? Jag är glad att jag och mina barns pappa har varannan vecka och att det funkar klockrent, vi kan också byta om nåt inträffar men annars är det byte på måndagar. Hoppas du kan få lite regelbundenhet du med, för allas skull ?

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Jag hoppas att detta är en övergångsperiod och att barnens känslor hamnar i fokus framöver. Jag älskar mina barn över allt annat och jag vill inget hellre än att vara med dom, men dom saknar sin pappa och det är tufft för mig att få ihop allt när jag oftast är ensam. Gud vad skönt! Jag är rätt säker på att det aldrig kommer bli så för oss, men jag hoppas på lite mer än det som är nu..

      Svara
  2. Lexochlogan

    Förstår dig, klart att man vill att de har en bra relation till sin pappa och eftersom han har dem så lite ändå tycker jag personligen att han borde prioritera annorlunda men nu vet ju inte jag varför han ändrar planerna. Var det så förr med? Det blur ju tufft med dig med jobb mm men ännu värre för barnen tror jag som bygger upp en förväntan.

    Hoppas allt går bra när du är i Stockholm, eller klart det gör det, våra mammor är de bästa som finns.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Det är så jag känner också. I min värld är barnen prio ett, om jag inte hade fått ha dom på heltid så hade inget fått komma emellan dom dagarna när jag ska ha dom. Jag tror detta är en kulturkrock för jag känner igen detta sättet från andra brassar. Ja, det hemska är att barnen ser inte ens förvånade ut när det är jag som kommer och hämtar dom förskolan istället, dom börjar vänja sig vid att bli besvikna 🙁 Men det har inte gått så lång tid än så jag ska inte säga att det alltid är så här. Jag hoppas ju på att nya sättet att planera kommer ändra på detta. Ja, jag litar på min mamma, barnen är jätteglada över att hon ska ha dom i helgen.

      Svara
  3. Elin

    Ta kontakt med familjerätten och gå på samtal tillsammans, där guidar dem vad som är rätt och fel, för familjen etiskt och moraliskt, ger er råd osv 🙂

    Svara
  4. Nina

    Missförstå mig rätt men borde väl vara mormor som hjälper J än att han som hjälper henne. Kärlek till mormor ❤️

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här