Det handlar inte om att skambelägga föräldrar
När jag skrev om den bästa åldern för att börja på förskolan så blev det en rejäl debatt, både här på bloggen och på instagram och jag såg av en slump att en mamma kände sig totalt värdelös och att en annan mamma var förbannad för att hon ansåg att diskussionen skambelägger föräldrar som skolar in sina barn tidigt. Jag vet inte exakt vad det är som mamman reagerade på, men jag förstår i alla fall att inte alla har förstått mitt syfte med att dra upp detta ämne så det tänkte jag förklara, för det handlar inte om att skambelägga föräldrar.
Först och främst drog jag upp den här diskussionen just nu för att jag ville få insikt i hur det är att skola in ett äldre barn, eftersom jag bara skolat in barn som varit 1 år och 5 månader och 1 år och 10 månader. Jag vill hitta en optimal ålder att sikta på för att skola in William för att jag tror det finns ”fönster” i utvecklingen som är lättare och svårare och efter en viss ålder så verkar det bli väldigt svårt att skola in.
Jag har skolat in två barn under två år, trots att jag tycker att det är för tidigt och ”onaturligt” att lämna ifrån sig det värdefullaste man har till någon annan att uppfostra (för det blir ju så om man jobbar heltid som jag gjorde). MEN jag känner INGEN skuld i det! Jag känner inte att jag hade något val för att det är så vårt samhälle är uppbyggt. Det finns lagar och regler som skapats för att helst inga föräldrar ska kunna vara hemma längre än 1,5 år och det tycker jag är FEL! Jag tycker att det är värt att ta upp den här debatten, även om man trampar på några tår, om det gör att fler får upp ögonen för hur fel utvecklingen har gått dom senaste åren.
Jag ska berätta lite mer konkret om vad jag tycker är fel:
Föräldralagen – Vi lever i ett arbetssamhälle och det ligger i regeringens intresse att ingen förälder ska vara hemma mer än 1,5 år och därför har man reglerat i lagen så att man har rätt att vara föräldraledig i 1,5 år, men efter det måste man börja jobba om man inte har föräldrapenning kvar, annars kan man förlora jobbet.
Föräldrapenningen – Vi har en jättefin föräldrapenning här i Sverige, med 480 dagar betald ledighet. Det är ett privilegium som vi ska vara glada och tacksamma för – ja. MEN den begränsas på olika sätt och därmed styr hur länge vi kan stanna hemma med våra barn. Exempel på detta är att man måste ta ut minst 5 dagar i veckan efter att barnet fyllt 1 år för att få behålla sin SGI och att man vill låsa fler dagar till respektive förälder så att föräldrarna inte själva får välja vad som är bäst för deras familj. Regeringen motiverar detta med att kvinnor måste tillbaka till arbetet för att deras pension inte ska påverkas för mycket.
Vårdnadsbidraget – Var ett bidrag om 3000 kr/mån som föräldrar som ville stanna hemma med barn från 1-3 år fick. Detta togs bort år 2016 och man kan ju verkligen undra varför om det inte är för att man vill ha tillbaka alla föräldrar i arbete? En förskoleplats kostar nämligen i snitt 13.000 kr/månad för varje inskrivet barn. Om man hade betalat ut dom där futtiga 3000 kr till en hemmaförälder så hade man kunnat SPARA pengar istället då säkert fler än en är hemma med flera barn under 3 år. (Källa: Skolverket 2019)
Det här är bara några exempel på varför föräldrar som egentligen vill stanna hemma längre med sina barn skolar in på förskolan ändå. Detta gör också att det blir allt ovanligare med föräldrar som stannar hemma längre än till 1,5 år och om man gör det så lyfter folk på ögonbrynet. Man kan inte se vilket viktigt arbete det är att uppfostra en trygg liten individ i det egna hemmet utan ser hemmaföräldern som både det ena och det andra. Ja, hemmaföräldrar stöter på väldigt mycket fördomar, mycket mer än dom som följer normen och skolar in vid 1-1,5 år. Jag har också förstått att många unga mammor tror eller får det berättat för sig att förskolan är viktig för barnets utveckling, att den lilla 1-åringen kommer lära sig så mycket mer där än hemma och det gör mig TOKIG! Alla 1-åringar lär sig supermycket på kort tid – det är därför man upplever att ens 1-åring gör ett utvecklingssprång när det börjar förskolan. Ditt barn hade lärt sig precis samma saker även om du varit hemma med ditt barn. Jag skulle vilja att man slutar normalisera modellen av att alla barn ska var på förskolan från 1-1,5 år och öppna upp för och göra det precis lika normalt att välja att vara hemma. Jag skulle vilja ge alla föräldrar som vill, självförtroendet att våga vara hemma längre med sina barn. Ingen förälder ska behöva känna skuld för att man inte ”bidrar” till samhället genom att jobba, man ska känna att jobbet med att uppfostra trygga individer är minst lika viktigt, om inte viktigare!
Sen ska jag säga också att jag förstår att alla föräldrar inte vill, orkar eller kan vara hemma längre än till 1-1,5 år och det är okej så länge det är ett eget val. Det jag inte tycker är okej är när samhället tvingar tillbaka föräldrar i arbete på olika sätt (som jag nämnde här ovan) mot föräldrarnas vilja, men det är inte föräldrarnas fel, det är vårt samhälle som är uppbyggt fel och har tappat både barn perspektivet och familjernas perspektiv. Så nej, den här debatten har aldrig handlat om att skambelägga föräldrar, för mig handlar den om att ge föräldrar fler valmöjligheter istället för att på olika sätt strypa åt föräldrars möjligheter att vara hemma med sina barn.
Den här frågan ligger mig varmt om hjärtat men att debattera om detta ämne känns ibland som att stånga sitt huvud i en vägg, för precis så djupt rotat är vårt arbetarsamhälle. Till och med Försäkringskassan ser problemen och rapporterat att allt fler småbarnsmammor blir utbrända, men har det blivit nån skillnad – NEJ! Läs gärna min debattartikel i Aftonbladet om detta.
Hur kände du när du skolade in ditt barn på förskolan? Hade du velat vara hemma längre eller kändes det rätt att börja jobba igen?
Foto: Fotograf Johanna Ellen
26 Comments
Bigge
KD hör av sig 🙂
Emma
Haha! Kanske finns en anledning varför jag sympatiserar med deras politik 😊
Sarah
Blir skapligt ledsen över att läsa när du skriver att en mamma varit förbannad och att du skulle lägga skam på föräldrar. Det var jag som skrev den kommentaren och jag var inte det minsta förbannad har inte ens använt arga ord. Jag ville belysa att det finns väldigt olika dimensioner av det här utifrån hur det svenska samhället ser ut. Åh långt ifrån alla kan vara hemma med sina barn. Du skrev ingenting om detta i inlägget om att skola in på förskola och just därför ville jag skriva den kommentaren. Men fy vad ledsen och träffad jag känner mig nu😥
Du hade kunnat formulera inledningen på detta inlägget så annorlunda, exempelvis att många mammor kommenterat, att det rör upp känslor och många dimensioner av den här frågan.
Emma
Hej Sarah! Det var inte du som skrev den kommentarerna jag syftade på. Kommentaren kommer från Instagram och det stod ”blir rent ut sagt förbannad” så det var ganska tydligt. Dock var det inte tydligt vad som gjorde denna mamman förbannad så jag har ingen aning om det var något jag skrev eller något som någon annan skrivit så jag lägger ingen värdering i varför hon blev förbannad. Det kanske var med all rätt ♥️
Sarah
Jag förstår, skönt att du skriver så.
Jag håller med dig om att vi har en fantastisk fin förmån i Sverige med så många fl-dagar åh jag tycker att det är så bra att de numera kan plockas ut ändå till barnet är 12 år. Personligen röstar jag nog fortsatt att skola in när det passar familjen bäst och att få så sätt kunna jobba deltid i många år och liksom förlänga tiden med barnen. För även om vi föräldrar är det viktigaste dom har när vi är så, så är det också något som gäller hela deras liv. Skola hellre in lite tidigare och ha möjlighet att finnas för barnen på lov, hämta tidigare i vardagen etc. Jag tycker det är minst lika viktigt som att vara hemma på heltid när de är små. Barnen behöver oss hela livet, behovet förändras bara. Jag tycker tyvärr lite för stort fokus hamnar på att inte skola in för tidigt. Det är oerhört få som har den ekonomiska möjligheten att vara hemma i 3-4 år även om önskan kanske finns. Men de föräldrar som önskar det tror jag också vill kunna vara hemma även sen när barnen blir äldre❤️
Nina
Tredje skolade vi in vid 1,5 år och jag började jobba när han var 1 år. Kände ingen ångest eller liknande och har inte gjort det på de andra heller (1:an började vid 2 år och 4 månader och 2:an vid 1,5 år). Jag har varit taggad för att de skulle börja förskolan. Jag gillar att jobba och skulle inte trivas med att vara hemma hela tiden med dem.
De har överlag 4-5 veckor ledigt på sommaren och över jullovet men går andra lov och jag har inget dåligt samvete över det, jag vet att de trivs och har det bra där. Kanske hade jag känt annorlunda om de inte hade trivts på fritids och förskola.
Sofia Kollstedt
Precis så. Det handlar inte bara om att skola in eller inte, det handlar också om hur de trivs på förskolan. Bytte i höstas förskola och det var ljusår skillnad, det är också en jätteviktig bit. Sen är det förstås skillnad på om barnen går mån – fre 7-17 eller typ 9-15, detta glöms lite bort i debatten. Jag tror personligen att 1.5 år med kortare dag är perfekt. Då får barnen stimulans men hinner samtidigt vara med sina föräldrar utöver förskola. Men har man inte den möjligheten så blir det säkert jättebra ändå med längre dagar också. Alla barn har det inre bättre med sina föräldrar heller, det finns dysfunktionella familjer. Och föräldrar som inte kan eller orkar stimulera små barn hemma på heltid heller.
Anna
Dottern var 1 år och 4 månader när jag skolade in henne och sonen var 1 år och 5 månader nu när vi skolade in i januari. I dotterns fall är jag glad att vi skolade in henne då. Hon har lärt sig så fruktansvärt mycket och utvecklats enormt. Hon stormtrivs på förskolan och har gjort från första början. Men tror det grundar sig på att hon är en trygg liten tjej. Nu med sonen har det varit både och. Jag är glad att vara tillbaka på jobbet för jag trivs att träffa andra vuxna men om jag hade haft möjligheten så hade jag nog varit hemma tills han var 2-3 år. Han är väldigt mammig och de kommer bli långa dagar för han så de känns ju såklart jobbigt. Men som det ser ut så finns inte möjligheten alls att vara hemma ekonomiskt tyvärr 😔
Elise
Däremot får du oss, som faktiskt tycker att förskolan från 1,5 år har funkat ypperligt, att känna oss värdelösa. Så mycket pekpinnar och häxjakt när man vill ”komma åt” dem som tror förskolan är bra för barnen innan en viss ålder. Jag skulle aldrig välja att göra annorlunda än vad vi har gjort, även om möjligheten att vara hemma längre har funnits.
Nej jag är ledsen, jag har följt dig länge men den här tråkiga diskussionen gjorde att det idag fick ett slut.
Allt gott ☺️
Nina
Två av våra tre barn har börjat vid 1,5 år och jag känner verkligen inte mig värdelös/dålig eller att Emma tycker det med hennes inlägg.
Emma
Hej ”Elise”! Det är inte första gången du skriver att du ska sluta följa mig, så du kanske helt enkelt skulle göra slag i saken och sluta följa istället för att kommentera så här?
Vanja
Allt handlar väl egentligen om prioriteringar och vad man själv anser är viktigt. Vill man vara hemma med sina barn så kan man ju vara det. Men mår får kanske prioritera bort andra saker som resor, nya bilar, senaste tekniken, märkeskläder etc. Förr i tiden levde man ju på en lön.
Det som inte går ihop är att man i dagens samhälle bara vill ha och vill ha. Men man inte beredd att offra något. Alla vill ha högre, kortare arbetstider, gratis, bättre sjukvård, gratis mediciner för barn, högt barnbidrag för alla oavsett inkomst etc. Vem tänker man ska betala för allt detta?
Ekvationen går inte ihop. Vi är otroligt bortskämda, egoistiska individer som bara tänker på oss själv.
Vill du vara hemma med ditt barn så går det alldeles utmärkt. Men du kan inte räkna med att få samma lön som om du jobbade heltid.
M
Äntligen någon som tänker steget längre 🙌.
Ska man vara hemma länge med sina barn får man väl offra sin pension också. Man kan ju inte förvänta sig att få pension som andra om man inte jobbar för den.
Mina barn har börjat runt 1,5 år. De har trivts, blivit självständiga, trygga individer och allt det de lärde sig hade jag inte kunnat lära dem hemma tex teckenspråk innan talspråket var helt utvecklat. Det är så sjukt imponerande vad mycket barn kan lära sig.
Emma
Jag håller med!! Självklart handlar det om prioriteringar, men det jag stör mig på är nya bestämmelser, regler och lagar som ska göra det svårt för den som vill vara med sina barn att vara det. Då handlar det inte alltid om den egna familjens prioriteringar, utan det är samhället och regeringen som bestämmer.
Christel
Mycket bra skrivet Vanja !!
Freja
Vi skolade in äldsta vid 1,5 år och hon var inte alls redo, men det hade inget med hennes ålder att göra har vi insett i efterhand, utan hon är väldigt känslig med nya människor överlag. Hon hade några tuffa första veckor men vi kämpade för vi kunde inte göra annat. Hade inte råd eller föräldrapenning kvar så det räckte…
Ett år senare bytte hon förskola och det gick lite bättre men fortfarande lite skört. Sedan började hennes lillasyster på samma avdelning, hon var endast 1 år och 4 månader men var superredo! Det var det bästa som hänt mina barn, de var varandras trygghet liksom.
Idag är de snart 6 och 4 år och samma personligheter visar sig ändå. Äldsta stannar helst hemma och yngsta säger inte emot utan verkar trivas på förskolan!
Ångrar inte någon av inskolningarna.
Emma
Underbart att någon vågar skriva om detta ämne!
Det är upp till vara o en hur man vill göra men precis som du skriver så måste föräldrar få veta att valmöjligheten finns.
Vi har valt att ha vår dotter på 3år hemma.
När vi träffar kompisarna som går på förskolan så kan de samma saker som vår dotter. Så vi känner inte att hon halkar efter jämfört med om hon hade gått på förskolan.
Anna
I andra länder lämnas barnen bort när de inte ens är ett halvår. Vår föräldrapenning är riktigt bra. De flesta av oss kan prioritera och planera så att barnet kan vara hemma tills det är tre år, varför det nu är så viktigt. Men det är inte hela världen om man inte kan eller vill det. Jag har inte heller förstått det där med att man lämnar bort barnet? Man har ju barnet hela natten, hela morgonen, sen hela sen eftermiddagen, kvällen och hela helgen (med arbete med 8-5 kontorstider). Barnet är inte bortlämnat. Jag tycker snarare att vi borde normalisera att skolan in barnen senast vid ett års ålder, i vart fall 18 mån, och normalisera att det är okej att hämta senare än 15.30.
Lena
För många familjer finns inget val eller bästa ålder, kanske det som en del hänger upp sig på!
Elin
Tack för att du skriver ett sånt här inlägg! Och ett verkligen träffande inlägg! Känns som jag ensam kämpar för att få samhället att förstå att förskola är inte den enda rätt snare tvärtom! Först gångs mammor ”tvingas” lämna ifrån sig sina barn för att de tror att det är rätt! KD står för familjen! Socialdemokraterna vill att barnen ska uppfostras på institution. Man ska göra alla människor lika, som i en produktion! Därav detta tjat om den heliga förskola.
Emma
Jag känner precis som du! Att barn ska institueras på löpande band för det är viktigare än något enligt politikerna 😔
Lina
Vem av oss institutionaliseras inte egentligen? Förr eller senare. Men ingen ifrågasätter ex skolan.
Emma
Sant! Jag har läst om dom som ifrågasätter skolan också faktiskt. Ofta pratar man om att alla inte är stöpta i samma form och därför fungerar skolan dåligt för en del och så är det ju. Det är inte alla som går ur skolan med tillräckliga betyg och det är ju lite sorgligt egentligen att det inte finns andra metoder, men jag har svårt att se hur man skulle göra istället?
Sandra
Bra text med fokus på rätt sak! Nämligen att varje familj ska få välja själv, oavsett om det innebär en tidig förskolestart eller en sen.
Jag skolade in min äldsta dotter när hon var 2 år och 1 månad, sedan när lillasyster kom när hon var 3 år tog jag hem henne från förskolan. Sedan var hon hemma tills hon började förskoleklass vid 6 års ålder. Min andra dotter började förskolan vid 3 år och 2 månader och min tredje dotter började vid 2 år. Nu väntar jag nummer fyra och enligt vår plan kommer bebis skolas in vid ca 18 månader. Det känns för tidigt enligt min personliga åsikt men det kommer vara det som passar oss bäst då. Hur andra gör bryr jag mig inte om, utan det viktiga tycker jag är att alla går välja själva.
Som du skriver är det otroligt svårt att vara hemma länge idag. Vi har egentligen inte kunnat vara hemma, vi har det inte lättare än någon annan. Utan vi har valt det och därför valt bort annat i livet. Vi har inte köpt hus än, inte rest så mycket, det har varit vårt egna väl för att vi skulle kunna vara hemma.
blåmesen
Vi skolade precis in vårt första barn (född någon månad före William och nu väntar vi ett syskon någon månad före din fyra ❤️) vid 18mån. För mig personligen känns det för tidigt! Hade gärna varit hemma längre, det känns som att han är för liten för att egentligen kunna leka med de andra barnen och som att han får mer uppmärksamhet och bättre utvecklingsmöjligheter hemma. Men eftersom vi känner att vi behöver jobba så får det helt enkelt gå, med så korta dagar vi kan lösa, tills syskonet kommer. Sen efter det får vi se om äldsta ska vara hemma heltid också (känner spontant ja, men vi får se).
Sofia
Vi skolade in först vid 1 år och 5 mån (år 2012), då var vi unga och gjorde som ”man skulle” men sonen trivdes alldeles perfekt, han fann sig alltid till rätta med nya människor, och det var en ny privat mysig förskola där barnen var i ungefär samma ålder så allt var anpassat för små barn. Jag studerade så sonens vistelsetid trappades upp sakta under några år från 20 tim/v till ca 30 tim/v. Perfekt för oss då. Med andra blev det inskolning vid 1 år och 8 mån (år 2017). Men varken dottern eller jag var redo. Jag tyckte dessutom att hon gick tillbaka i utvecklingen som pratade så mycket och var så utforskande gick till att bli tystare och lugnare, hon pratade inte alls med pedagogerna t ex, så när hon var 2 år och 2 mån fick jag nog och sa upp mig från mitt inte alls trivsamma jobb och var hemma med henne istället. Då blev hon sig själv igen. Vi blev inte rika på det men klarade oss på en lön och det var det rätta för vår familj. Det handlar om prioriteringar. Sen skolade vi in henne långsamt vid 3 år och 8 mån igen, då var hon redo på ett helt annat sätt så det var rätt väg för oss. Och hon har trivts så bra sedan dess. Väntar nu nr 3 så vi får se hur det blir med inskolning. För mig är det viktigt att se till barnets behov och mående. Det vore såklart det bästa om samhället kunde acceptera både barns och familjers olikheter.