Det är ganska så speciella tider att vara gravid och föda barn under coronapandemin. Det har varit många restriktioner, framför allt för papporna som knappt kunnat delta i något alls. Så tråkigt! Victor hann bara vara med på två barnmorskebesök innan corona slog till i Sverige och det var på håret att han fick vara med på ultraljudet. På förlossningen är det också restriktioner, men olika i olika delar av landet. I Göteborg får man ha med sig en person, men bara en och samma (alltså man får inte byta medföljande person under förlossningen). Efter förlossningen får partnern åka hem och mamma och bebis körs upp till BB, där mammorna i princip blir isolerade på sina BB-rum. Just därför valde vi tidig hemgång och åkte hem redan samma kväll (6 timmar efter att William fötts).

I vissa delar av landet får papporna inte vara med på igångsättning. Då får papporna komma när den aktiva förlossningen börjar. Jag vet inte om ni såg det, men just detta ledde till att Jocke i ”Jocke & Jonna” missade sitt barns födsel eftersom Jonna födde så sjukt snabbt efter igångsättningen. Sååååå tråkigt! Jag ville verkligen inte bli igångsatt så jag hade vägrat om jag inte fick ha Victor vid min sida. Tur att partnern får vara med på igångsättning på Östra sjukhuset i Göteborg 🙂

På förlossningen märkte jag inte så stor skillnad förutom att Victor inte fick gå ut ur rummet för att hämta kaffe eller lägga saker i kylskåpet. Men det gjorde inget för vår barnmorska var gullig och hämtade det vi ville dricka och det gick superbra att beställa mat och betala med Swish 🙂

När vi skulle åka hem så fick Victor egentligen inte lämna rummet för att komma tillbaka igen efter att ha hämtat bilen, men eftersom jag hade väldigt lågt blodtryck pga att jag hade blött mycket och därför inte vågade bära William till entrén så fick han komma in igen för att hämta oss. Jag upplevde ändå förlossningen som ”flexibel” trots att dom hade restriktioner att rätta sig efter. Till exempel så har jag hört att dom många gånger låter den lilla familjen stanna på förlossningsrummet i upp till 24 timmar om det inte var möjligt med tidig hemgång, men det beror såklart på om det finns plats.

Det har varit mycket oro kopplat till att vara gravid under pandemin tycker jag. Till en början var jag väldigt orolig för vad som skulle hända med bebis i magen om jag blev sjuk. Men som tur är verkar dom flesta bebisar klara sig bra, både i magen och på utsidan av magen. På slutet var jag mest orolig för att Victor skulle bli sjuk och därmed missa förlossningen, det skulle kännas som en KATASTROF! Usch!

Nu känner jag mig glad över att William äntligen är ute, för även om Corona-pandemin inte är över så är jag inte lika orolig längre 🙂

Hur tyckte ni andra att det var att vara gravida och föda barn under coronapandemin?

Jag har aldrig haft något att emot att gå över tiden, men som ni redan vet så ville jag absolut inte bli igångsatt och gick därför nästan två veckor över tiden. Jag var övertygad om att förlossningen skulle dra igång när som helst, men jag blev överbevisad gång på gång. Det kändes jättejobbigt och de sista dagarna fällde jag många tårar över att min kropp inte bara kunde göra det den skulle.

Dagen innan igångsättningen, BF+11, så fick jag min fjärde hinnsvepning och eftersom jag redan var öppen 4 cm, hade en mjuk tapp som var 1 cm lång och buktande hinnor så var jag övertygad om att det skulle dra igång. Under dagen kom värkarna igång och var till och med täta, men dom gjorde inte speciellt ont. Tyvärr avtog dom framåt kvällen och jag var SÅÅÅÅ besviken samtidigt som jag ändå kände att jag hade gjort allt jag kunde för att dra igång förlossningen. Efter hinnsvepningen promenerade jag så raskt jag orkade i nästan en timme och efter det höll jag mig upprätt och så bredbent som möjligt. Vi färdknäppade med orgasm, jag dansade, gjorde breda knäböj, guppade på pilatesboll och drack hallonbladste.

Det gick helt enkelt inte att dra igång den här förlossningen för något i världen så dagen innan igångsättningen lämnade det sista hoppet mig. Det låter sorgligt men det blev faktiskt lite av en lättnad att sluta hoppas. Jag trodde ju hela tiden att förlossningen skulle dra igång när som helst, men att sluta tro att den skulle göra det och ställa in mig på igångsättning istället gav mig ett lugn. Dessutom fick jag ett meddelande från min barnmorska på Barnmorskegruppen att hon skulle jobba på förlossningen på lördagen och att hon förmodligen skulle kunna ta hand om vår förlossning om vi ville det. Oj, vad lyckliga vi blev! Det betydde verkligen så mycket för oss att få samma barnmorska som vi haft hela graviditeten. Vilken trygghet!

På lördag morgon duschade vi och gjorde oss i ordning. Jag hade gott om tid att sminka mig, smörja in mig och äta frukost. Det var också en bonus som jag inte hade haft om förlossningen dragit igång spontant. Vi åkte och lämnade barnen till Victors föräldrar och sen åkte vi till förlossningen. Vi var så exalterade när vi gick in genom dörrarna till förlossningen. Det var verkligen speciellt fast på ett annat sätt. I dörren tog vår barnmorska Anna emot oss och visade oss till vårt rum. Jag hade föreställt mig att igångsättningen skulle känns stel, tråkig och steril, men det gjorde den inte. Det var spännande som bara den! Jag blir alldeles sentimental av att tänka på hur bra det blev. Vi hade verkligen roligt under våra timmar på förlossningen. Det var bara den sista 1-1,5 timmen som jag hade riktigt ont. De andra 4,5-5 timmarna var fyllda av skratt, glädje och lycka!

Det räckte inte med att ta vattnet tyvärr, jag behövde även en dos av oxytocindropp för att värkarna skulle bli tillräckligt kraftiga. Jag ville verkligen inte ha det där droppet, men där och då brydde jag mig inte längre. Jag ville bara föda barn!

Hallå från bebisbubblan! I lördags 15.42 föddes han, vår lille William som vi har väntat så ivrigt på! Han gjorde vår väntan extra lång genom att stanna 12 dagar extra i magen och fick tillslut vräkas på sjukhuset. Men vi var precis lika glada ändå, för det blev verkligen en drömförlossning! Jag gråter när jag tänker på hur roligt vi hade, hur vi tränade på bröllopsvalsen och hur vi nästan skrattade ihjäl oss av lustgasen. Jag och Victor är så mycket mer än bara ett kärlekspar, vi är även bästa vänner och att få dela denna upplevelsen med den som gör mig lyckligast i världen är större än vad jag kan beskriva i ord.

Här kommer en bild på oss tre när William bara var minuter gammal

Vi kommer dela med oss av vår förlossningsberättelse så småningom men just nu njuter vi av vår lilla bebisbubbla 🙂

Ett stort tack till Anna på @barnmorskegruppen som inte bara var vår barnmorska under hela graviditeten utan även under hela förlossningen. Snacka om trygg förlossning! ❤️