Hur det var att bli igångsatt
Jag har aldrig haft något att emot att gå över tiden, men som ni redan vet så ville jag absolut inte bli igångsatt och gick därför nästan två veckor över tiden. Jag var övertygad om att förlossningen skulle dra igång när som helst, men jag blev överbevisad gång på gång. Det kändes jättejobbigt och de sista dagarna fällde jag många tårar över att min kropp inte bara kunde göra det den skulle.
Dagen innan igångsättningen, BF+11, så fick jag min fjärde hinnsvepning och eftersom jag redan var öppen 4 cm, hade en mjuk tapp som var 1 cm lång och buktande hinnor så var jag övertygad om att det skulle dra igång. Under dagen kom värkarna igång och var till och med täta, men dom gjorde inte speciellt ont. Tyvärr avtog dom framåt kvällen och jag var SÅÅÅÅ besviken samtidigt som jag ändå kände att jag hade gjort allt jag kunde för att dra igång förlossningen. Efter hinnsvepningen promenerade jag så raskt jag orkade i nästan en timme och efter det höll jag mig upprätt och så bredbent som möjligt. Vi färdknäppade med orgasm, jag dansade, gjorde breda knäböj, guppade på pilatesboll och drack hallonbladste.
Det gick helt enkelt inte att dra igång den här förlossningen för något i världen så dagen innan igångsättningen lämnade det sista hoppet mig. Det låter sorgligt men det blev faktiskt lite av en lättnad att sluta hoppas. Jag trodde ju hela tiden att förlossningen skulle dra igång när som helst, men att sluta tro att den skulle göra det och ställa in mig på igångsättning istället gav mig ett lugn. Dessutom fick jag ett meddelande från min barnmorska på Barnmorskegruppen att hon skulle jobba på förlossningen på lördagen och att hon förmodligen skulle kunna ta hand om vår förlossning om vi ville det. Oj, vad lyckliga vi blev! Det betydde verkligen så mycket för oss att få samma barnmorska som vi haft hela graviditeten. Vilken trygghet!
På lördag morgon duschade vi och gjorde oss i ordning. Jag hade gott om tid att sminka mig, smörja in mig och äta frukost. Det var också en bonus som jag inte hade haft om förlossningen dragit igång spontant. Vi åkte och lämnade barnen till Victors föräldrar och sen åkte vi till förlossningen. Vi var så exalterade när vi gick in genom dörrarna till förlossningen. Det var verkligen speciellt fast på ett annat sätt. I dörren tog vår barnmorska Anna emot oss och visade oss till vårt rum. Jag hade föreställt mig att igångsättningen skulle känns stel, tråkig och steril, men det gjorde den inte. Det var spännande som bara den! Jag blir alldeles sentimental av att tänka på hur bra det blev. Vi hade verkligen roligt under våra timmar på förlossningen. Det var bara den sista 1-1,5 timmen som jag hade riktigt ont. De andra 4,5-5 timmarna var fyllda av skratt, glädje och lycka!
Det räckte inte med att ta vattnet tyvärr, jag behövde även en dos av oxytocindropp för att värkarna skulle bli tillräckligt kraftiga. Jag ville verkligen inte ha det där droppet, men där och då brydde jag mig inte längre. Jag ville bara föda barn!
Du kanske också gillar det här
FÖRLOSSNINGS VLOGG | Världens ROLIGASTE förlossning
Hur var det att föda barn under corona-pandemin?
7 Comments
Sara
Vad var det som gjorde att du inte ville ha droppet? Har också fått dropp i samband med förlossning och vet att det kan göra att bebis mår sämre. Var det därför? Håller dock med. Där och då spelar inget annat än fokus på bebisen och förlossningen någon roll. Har också fått hjälp med vattenavgång båda mina förlossningar. Märklig känsla.
Emma
Jag kände mest att det var ett misslyckande från min kropps sida. Oxytocinet ska ju egentligen komma igång av sig själv och det var nästan ännu värre pga att många trodde att jag var stressad för att jag höll på med igångsättningsförsök. Vi gjorde igångsättningsförsöken för skojs skull och för att jag var nyfiken på om det faktiskt funkade. Jag vet att det finns biverkningar som tex det du nämner men jag kände mig trygg i att inget dåligt skulle hända pga droppet, jag störde mig mest på att min kropp inte gjorde det den skulle. Och ja, jag har också fått ta hål på hinnorna två gånger, väldigt märklig känsla. Haha!
Sara
Tvekade heller aldrig till något under förlossningarna. Litade till 100% på all kompetens runtomkring. Helt tryggt. Haha ja en gravid kropp gör ju dessvärre inte alltid som man vill. Kände verkligen med dig när du gick över så många dagar. Även om man inte kan styra själv är man ju liksom klar med att vara gravid och bara vill träffa bebisen därinne. En annan graviditet och förlossning kan ju vara helt annorlunda. För mig har det fungerat att inte ha några förväntningar före. Men det är ju så olika för alla. Svårt när man är förväntansfull också. Tur han är här nu!
A
Jag som aldrig fött naturligt förstår inte riktigt varför du var så emot att med igångsättning. Är det farligt?
Emma
Nej, jag önskade mig en spontan förlossningsstart med spänningen som det innebär och kände mig snuvad på det. Men det blev ju bra ändå ❤️
Helena
Jag är tvärtom, tyckte det var så skönt att få veta att senast det här datumet blir jag igångsatt och då händer det iallafall nånting. Jag vill mycket hellre veta när det ska ske faktiskt. Blev tyvärr lite ledsen när jag läste att du var SÅ EMOT igångsättning. Jag som aldrig upplevt något annat blev lite stött.
Emma
Jag är ledsen att höra att du blev stött av mina känslor. Vi är ju alla olika och du kände ju en tröst i att veta när du skulle bli igångsatt. Jag kände tvärtom, en enorm press ju närmare igångsättningen kom och jag behövde sätta ord på dom känslorna. Det är ju trots allt väldigt ovanligt att tacka nej till en erbjuden igångsättningstid som jag gjorde och det gjorde att jag kände mig ensam med mina känslor. Vi är alla olika och jag är inte emot igångsättning av principskäl utan för att jag hade andra förväntningar på hur min förlossning skulle gå till. Nu har jag upplevt igångsättning också och det blev inte alls så tråkigt och stelt som jag trodde, snarare tvärtom ❤️ hoppas du också fick fina upplevelser med dina igångsättningar.