BF+1 – varning för gnäll

Idag är det BF+1 och jag har fortfarande väldigt lite känningar. Jag hade några ondare förvärkar igårkväll och någon inatt också men det känns verkligen inte som att bebis är på väg. Nej, min hjärna är mer inne på att det inte blev nån bebis än att den kommer när som helst.

Jag tycker egentligen inte att det är så jobbigt att gå över men jag var nog mer inställd på Victors farmors födelsedag, dagen innan BF, än vad jag själv trodde. Det känns faktiskt lite snopet nu och som om jag har gått i mål men fick aldrig nåt pris. Ett konstigt vakuum liksom…

Men det är egentligen inte att gå över som är jobbigt. Det är värmen. Värmen igår var brutal och ändå envisades jag med att stryka gardiner och fixa i Isadoras rum så tillslut hade jag så ont att jag bröt ihop. Jag försökte verkligen vara stark men tillslut gick det inte. Jag tycker det är bajs att ha så här ont i ryggen, fötter och ben. Ryggontet har förvandlats till nåt slags ryggskott så varje gång jag varit stilla i en position så blir jag så stel från rumpan upp till nacken att jag knappt kan röra benen framåt, än mindre vrida på huvudet eller överkroppen. Det är hemskt! Och så här är det alltså varje natt och mer eller mindre varje gång jag ska resa mig. Jag är så trött på det. Jag längtar efter att kunna röra mig, plocka saker från golvet, kunna sitta och ligga skönt och träffa folk. Jag är trött på att vara begränsad. Och jag är förbannat trött på den här värmen som pajar mina ”vilodagar” nu efter BF…