Okategoriserade

Behöver jag ha dåligt samvete?

När jag skulle gå hemifrån igår så kände jag en klump i magen av dåligt samvete. Det har varit många kvällar med afterwork eller middagar på stan den senaste veckan och när jag sa att jag skulle gå ut och käka middag igen så suckade Jair djupt. Han sa aldrig något, men jag förstod att han tyckte att det var jobbigt. Jair gör aldrig något själv så det blir väldigt påtagligt att det bara är jag som gör saker, men å andra sidan så är jag jämt med barnen och jag drar ett jättestort lass helt själv här hemma. Jag tycker ändå att jag är förtjänt av en stund själv då och då så jag borde inte behöva få dåligt samvete… eller?

Det betyder mycket för mig att gå ut och träffa vänner. Jag laddar mina batterier och det är egentligen den enda egentiden jag har eftersom jag jobbar på all annan tid. Men igår kom jag ändå hem ganska tidigt så vi hann till och med se ett avsnitt av en serie innan Jair skulle till jobbet. Jair sa att det hade gått bra med barnen och Isadora hade varit jättetrött. Barnen somnade cirka 1,5-2 timmar efter att jag hade gått så det kan inte varit jättejobbigt att ta hand om dom och Jair är väldigt van vid att lägga båda barnen. Han gör det varje dag utom söndagar och det är aldrig några problem 🙂

Igår på middagen så pratade jag och dom andra mammorna om detta. Det ser verkligen olika ut i olika familjer så jag blir nyfiken på att höra hur det ser ut i er familj? Vem är hemma dom flesta kvällar/helger och vem har kvällsaktiviteter eller träffar vänner ofta? Hur många kvällar i veckan tycker ni att det är okej att partnern är borta?


24 Comments

  • Fia

    Intressant diskussion. I min värld är det jätteviktigt att man har tid för sig själv om man har ett behov av det och att det är ens eget individuella ansvar att ta sig den tiden. Jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete för att Jair inte gör någonting eget, det är faktiskt hans ansvar om han känner att han har ett behov av det. I mitt förhållande har jag och min sambo sedan dag ett (flera år innan barn) haft våra egna intressen som vi har lagt tid på på varsitt håll. Såklart blir prioriteringarna annorlunda med två små barn, men vi är noga med att ge varandra utrymme för egen tid i den mån det går. I vissa perioder blir det mer tid för honom på egen hand och i vissa perioder för mig. Vi räknar inte timmar och minuter utan det kommer ”gå jämt ut” i slutändan ändå tror jag. För mig är viktigt att inte ha dåligt samvete eller vara missunnsam och jag tror att denna respekt gentemot både oss själva och varandra gör att vårt förhållande är bra trots kämpiga småbarnsår!
    Ursäkta för lång kommentar, det bara blev så!

    • Emma - På Smällen!

      Jag hade också tänkt att det går jämt ut om Jair med gick iväg ibland, men nu gör han ju aldrig det haha! Men han har ju annan egentid och tittar på serier och sånt när jag är iväg med barnen. Ibland kommer jag inte hem förrän ganska sent så då har han haft timmar framför tvn helt själv 🙂 jag tror som du, att det är viktigt med egentid och unna den andra personen det, särskilt under intensiva småbarnsår 🙂

  • ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Jag är en riktig hemmamänniska så utslaget sen jag fick barn är det absolut jag som varit hemma mest. Men det är inget som jag inte tyckt om, det har passar mig perfekt. Dock har jag alltid om jag velat göra något (sällan men om) alltid kunnat byta helg med sonens pappa eller liknade. Det har aldrig varit några problem.

  • Anna

    Jag och min man kör stenhårt varannan gång. Den ena nattar och den andre har egentid varannan kväll. Oftast motionerar vi de kvällar vi har egentid och på helgen går ibland en av oss ut och träffar vänner på vår egentid. Det har blivit mindre av att gå ut på helgen för min del än för min man men det beror helt och hållet på att jag varit feg med att lämna min son många timmar i sträck och framförallt på nätterna. Inte för att min man inte kan ta hand om honom, det gör han hur bra som helst, det är bara jag som nojar om anknytning och sånt ? Har dock släppt det nu. Överlag har vi typ millimeterrättvisa när det kommer till egentid, det är det som funkar för oss.

    • Emma - På Smällen!

      Alla sätt är bra utom dom dåliga, för vissa funkar det jättebra med att försöka göra helt lika. Vi försöker göra det på helger och när det kommer till sovmorgon. Jair får mycket mera sömn än mig men han kompenserar det genom att ge barnen gröt på morgonen så jag får numera sova 30 min extra och får en mycket lugnare morgon eftersom barnen redan ätit när jag vaknar 🙂

  • Anna

    Vi har två barn på fyra och två år och jobbar båda heltid, 9-5 typ med oreglerad arbetstid. Vi kör på max två kvällar i veckan att enat oss är borta. Såklart finns det undantag i olika situationer men det är iaf huvudregeln. Sen är han borta längre på kvällen när han är borta och jag har en del kvällsjobb borta. Helt jämt blir det ju inte men vi försöker!

  • C

    Vi har det nog jämt med utgång, skillnaden är nog att jag inte brukar vara ute riktigt lika sent som min man då jag har ett stort sömnbehov. Tycker inte du ska ha skuldkänslor, men tänker rent spontant att det kan delvis bero på att han jobbar natt och ni då får mindre tid ihop. Du har ju skrivit att du jobbar direkt när han vaknar, så han kanske bara önskar mer tid med dig men är dålig på att uttrycka det? Kram och självklart måste du också ha egentid 🙂

    • Emma - På Smällen!

      Ja, jag tänkte faktiskt på detta så jag kände att jag nog får börjar prioritera vår egentid lite tillsammans också. Så vi tittare på två avsnitt av en serie ikväll, jättemysigt och väldigt avkopplande för mig 🙂

  • Johanna

    Tänkte börja med att du inte ska ha dåligt samvete utan egen tid är viktigt. Så klart tid tillsammans med men då du är den som är hemma nu behöver man ibland få komma iväg. Hos oss har vi på veckorna varannan dag egen tid. De blir mest träning men upp till de enskilda vad den vill göra. Helgerna brukar prata ihop oss om någon vill iväg på något.

  • Jennifer

    Ha inte dåligt samvete!
    Här hemma gör vi det som passar individen bäst men har en öppen dialog, alltid! Jag älskar att vara hemma (är dessutom föräldraledig just nu) så för mig är det inte avslappnande att dra hemifrån på något så för mig är det guldvärd egentid att sambon har hand om dottern hemma så att jag får göra det jag VILL (duscha i två timmar, se en serie själv, sy, baka osv). Min sambo är mer för att gå ut och träffa en vän, spela innebandy osv så han gör det på sin egentid. Vi är väldigt noga med att hjälpas åt med hushållsarbete, för det ska inte falla på mig bara för att jag är hemma hela tiden, det är vårat gemensamma hem och på dagarna tar jag hand om dottern, inte hemmet. Vi brukar vara lyhörda gentemot den andre och har aldrig inplanerad egentid. Säger jag att jag vill ha en paus och låsa in mig i badrummet i två timmar så tar han dottern. Vill han gå på innebandyträning så tar jag dottern. Skulle egentid inte passa just den dagen för någon av oss så kan vi kompromissa och se vems behov som är störst. Jag är kroniskt sjuk och därför är min sambo alltid väldigt lyhörd gentemot mig när det gäller att han ska lämna hemmet för att ha egentid. Jag skulle inte orka att han var borta flera kvällar i veckan för då skulle ju jag ha hela ansvaret över barn och hem större delen av veckan i och med föräldraledighet. Hade han varit den som var föräldraledig och ville komma hemifrån några kvällar i veckan hade jag unnat honom det, beroende på hur länge och ofta såklart. Man måste ju få tid tillsammans också 🙂 För mig är det viktigare att vi myser hemma tillsammans än att jag har egentid.

    • Emma - På Smällen!

      Åh vad bra att ni lyssnar så till varandra! Det kan vara svårt ibland att ha en öppen ärlig dialog. Nu är ingen av oss sjuka, men jag tror att både jag och Jair skulle säga ”okej” till den andra även fast man verkligen verkligen vill att den andre ska stanna hemma. Jag minns att jag ofta ville att Jair skulle vara hemma mer när han tränade mycket, då tränade han 3 gånger i veckan, minst 3 timmar varje gång. Nu är det jag som är borta mest och jag frågar ofta Jair om han inte ska börja träna så att jag kan träna och träffa vänner med gott samvete haha 🙂

      • Jennifer

        Ja. Man vill ju verkligen unna varandra något kul även fast man egentligen bara vill säga ”Nej, jag vill ha hjälp här hemma!” – det är svårt. Vi försöker verkligen alltid att vara öppna med våra känslor och inte skuldbelägga varandra och för det mesta funkar det bra. Men självklart får man dåligt samvete ibland. Min sambo brukar ofta säga ”hur har dagen varit? Är det lugnt hemma? Isåfall sticker jag iväg på det här evenemanget men annars kommer jag hem!” Så då är det ju upp till mig om jag vill unna honom egentid eller säga att jag vill ha hjälp hemma. Vi försöker hjälpas åt så gott vi kan! 🙂 För oss har det varit effektivt att hitta gemensamma intressen. Då får man göra något kul, vara tillsammans och ta till vara på relationen samtidigt som man får ”egentid” från barnet! Vi spelar t.ex. båda ett datorspel tillsammans med ett gäng kompisar som är lätt att göra när barnet sover. Då får vi båda göra något vi tycker är kul, ha lite lugn och ro men samtidigt ha varandra nära! Det har faktiskt varit väldigt värdefullt!

  • Mikaela

    Du ska absolut inte ha dåligt samvete! Alla behöver egentid. Särskilt när man är den föräldern som är hemma med barnen. Så tänker jag iaf.
    Här hemma är det mest mannen som är iväg. Det kan vara en kväll i veckan upp till tre som mest tror jag. Jag är dock en väldigt hemmakär människa o lider inte av det att vara hemma själv. Barnen (1 och 3 år) sover ju ändå på kvällarna så då får man ju egentid på hemmaplan och man får alla de kvällarna med mannen när han är hemma. Men han brukar ju alltid fråga om det är okej. Om han har varit iväg mycket så brukar han säga att han har förståelse ifall jag vill ha honom hemma. Det är dock väldigt väldigt sällan jag nekar honom från att åka iväg. Särskilt nu när han är föräldraledig behöver han få komma iväg o träffa lite annat folk ?. Tror det gäller o bara ha en bra kommunikation kring familjemedlemmars behov. Man måste få egentid för att må bra. På vilket sätt man får sin egentid spelar mindre roll.

  • Tigermamman81/BebisHalleby

    Säger som så många andra ha inte dåligt samvete!
    Hos oss tar jag så mycket föräldraledighet jag bara vill, maken kommer bara att kunna ta strödagar, vilket passar mig.
    Dessutom ligger han mycket borta så jag drar lasset hemma med både barn, hund & hem. När han varit borta mycket kan det bli tungt när bebis är gnällig.
    Denna vecka ska jag gå på två konserter & han tar henne. Det ska bli så skönt att komma hem & hon sover. Skönt att få göra något annat oxå, bryta av vardagen. Men samtidigt så saknar jag henne, jag vaggar med kroppen, ska ta vagnen med handen osv. ?

    Så vår egentid är ganska obefintlig. För oss är det viktigare att få tillbringa tid tillsammans. Men alla är olika & inget är rätt eller fel.

  • Elin

    Träffar jair trevliga kollegor på jobbet och får nått socialt liv där? Annars kanske du borde vara hemma mer? Och satsa på eran tid tillsammans. Men det går väl i perioder för dig också?? Har väl varit extra mycket nu? ? Ibland blir det så för oss också att man får erbjudande om flera aktiviteter på raken och då blir den ena mer hemma. Men ibland sätter vi stopp när det blir för mkt hemma för den ena. Men de flesta kvällar är vi hemma och sover på kvällar ? Dö trötta! Men hade jag haft tjej kompisar som ville hitta på saker på helgen /kvällar så hade jag varit ute oftare.

    • Emma - På Smällen!

      Nej, Jair hittar aldrig på nåt med kollegor eller vänner. Och han har inte velat göra nånting nästan på ett halvår. Vi bestämde middag och playdate med några gemensamma kompisar för ett par månader sen, den middagen fick jag gå själv på. Det var jättepinsamt, dom trodde nog att vi hade det dåligt och skulle göra slut, men den långa vintern har varit tuff för Jair. Han är piggare nu och har till och med sagt att han vill åka på en weekend (som jag tjatat om i ett år). Jag tycker det är viktigt att vi har tillsammans-tid och det ska jag erkänna att jag varit dålig på så där ska jag skärpa mig, men det känns taskigt av honom om all tillsammans-tid innebär att vi ska titta på tv på soffan. Jag känner mig kvävd när jag är så mycket hemma. Det är svårt att hitta en balans men jag inser att tillsammans-tiden är ändå den tiden jag har prioriterar minst så jag måste bli bättre på det ❤

  • Siranee | Thaimorsan.se

    Det är väl i perioder? Ibland är jag iväg och ibland han. Och Måns spelar på innebandy och fotboll några gånger i veckan direkt efter jobbet men annars går han aldrig ut. Det är också bara jag med barnen på dagarna och vi hittar på saker bara vi så de blir inte ledsna när jag behöver gå iväg så jag har inte dålig samvete gentemot dem (plus att vi förvarnar Tilda i alla fall att vi ska på möte eller träffa vänner…och fika eller dricka öl/vin. Vi säger som det är då hon lär sig att så gör vuxna ibland eller ”när man är vuxen”. Sedan är vi nästan alltid tillsammans på helger och hittar på saker med barnen.

    Måns uttryckte sig sist efter jag var på workshop ”har alla dina bloggvänner en man som är lika förstående som jag som släpper iväg dig på en söndagseftermiddag på bloggrejer när det är typ familjetid” ?

    Åk ut till nån ö en lördag kanske när det är fint. Sedan har ni resor att se fram emot men det är om ett tag. För oss så är mamma-pappa-tid som vi behöver tillsammans utan barn så en weekend bara vi hade inte varit fel! ?

    Jäkla det blev en uppsatt ?

    • Emma - På Smällen!

      Jag får inte heller dåligt samvete gentemot barnen för vi är ju tillsammans jämt ❤ Jag håller med om att mamma-pappa-tid med barnvakt hade varit det allra bästa 🙂 Haha! Vad skön Måns är! Ja, Jair har ju aldrig besökt nån av öarna så det tänkte jag att vi skulle göra när det är fint väder nästa gång som han är ledig 🙂

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.