Bajspresenter inhandlade!

Idag har jag varit i stan på lunch och jag passade på att köpa lite mer kalsonger och strumpor till Lucas. Vi lämnade ett stort gäng på dagis och dom nyaste vi köpte är väldigt stora för hans lilla rumpa så dom åker ner om han inte har byxor på sig som håller dom uppe. Jag känner också att det är bra att ha ett gäng kalsonger så att vi slipper tvätta så ofta även fast Lucas bara använder 1 par kalsonger per dag. För vi har ju inte haft någon olycka denna veckan, varken på dagis eller hemma!!! Jag hittade ganska så bra pris på kalsonger på Kappahl 4 st kostade 99 kr och tog man 3 paket med 4 kalsonger i varje så var det tag 3 betala för 2! Så 198 kr för 12 kalsonger!!

Idag passade jag även på att köpa bajs-presenter. Jag ville ju på nåt sätt belöna Lucas lite extra varje gång han väljer att bajsa i pottan eftersom han tycker det är lite jobbigt. Jag har skrotat idén med kinderägg som belöning helt och hållet. Jag inser att det kommer sätta oss i en jobbig situation där godis blir belöning. Just nu är det inte chokladen som Lucas är ute efter, utan mer själva surprisen. Men det är väl bara en tidsfråga tills Lucas börjar äta chokladen och förknippa den med belöning och det tycker inte jag är bra. Så idag köpte jag massor av små bilar. Det blev kanske inte superbilligt, bilarna kostade cirka 20-25 kr styck och jag köpte 9 stycken, men jag tänker att vi behöver ju bara ha det här belöningssystemet tills han har kommit över sin ”ångest” kring att bajsa på pottan.   Att kissa på toaletten/pottan fattade han snabbt och efter 1,5 vecka så var det inte så noga med att klistra kissdroppar i pottkalendern längre. Nu klistrar vi bara bajskorvar 🙂 Det verkar faktiskt som att han numera VILL kissa på pottan/toaletten istället för i blöjan eller kalsongerna. Jag hoppas att 9 bilar räcker för att han ska få in vanan att bajsa på pottan, annars får jag väl leta efter några nya bajspresenter 🙂

Imorse, 07.30, bajsade han på pottan efter 2 dagars uppehåll. Det gick bra även om det såg lite hårt ut. Jag var med honom och erbjöd pottan på hans rum. Men han ville inte och han ville inte att jag skulle tjata och jag fick inte läsa bok, så jag satte mig på golvet och var tyst och försökte vara beredd när bajset skulle komma. Han ville inte sitta utan han vill stå och trycka. Han bad mig inte om varken kalsonger eller blöja, men jag kände mig så hemsk för han såg så ledsen ut. Han tittade med tom likgiltig blick på mig och när jag log mot honom rörde han inte en min. Jag undrar vad han tänker den lille mannen? Precis innan bajset kom så sköt jag fram pottan och då valde han att sätta sig. Jag sa inget på hela tiden, jag ville inte störa honom och riskera att han blev arg 🙂 Men så fort han var klar så berömde jag honom, klappade händerna och tjoade och han var såååå STOLT och GLAD! Jag önskar verkligen att jag hade en bajspresent som jag hade kunnat ge honom imorse, men det får bli nästa gång istället 🙂

Ibland när jag skriver om potträningen så tänker jag: ”Stackars Lucas, här skriver jag om en av dom privataste sakerna i hans liv”. Men samtidigt så tänker jag att ALLA barn går igenom detta! Visst det ser lite olika ut, men det är ju inga konstigheter jag skriver. Jag skriver det som många andra kanske pratar om istället och min förhoppning med att skriva det är att ni läsare ska hjälpa mig och jag ska kunna hjälpa er. Jag hoppas att Lucas kommer förstå det om han läser detta en vacker dag 🙂 Och jag tror att det framgår att jag tycker han är världens bästa, duktigaste kille och att stoltare mamma får man leta efter <3