Ångest!

Idag var vi inne i ett pyttelitet trångt café inne på NK för att be om ett glas vatten till våra barn (jag och Siranee). Det var trångt i det lilla cafét/designershoppen som var proppad med massa dyrt designerporslin, fin choklad, prydnadssaker, fin lakrits, glas och annat smått och gott som man gärna får titta på men inte röra. Dessutom var det fullt med folk därinne. Det var nästan lite svårt att röra sig därinne om man hade en stor vinterjacka för om man inte var försiktig så kunde man råka riva ner något. Lucas har varit lite extra trotsig dom senaste dagarna och om man ber honom stå still eller inte pilla då gör han precis tvärtom eller så gör han ett utfall med armarna för att visa mig hur arg han blir över att bli tillsagd och det skulle kunna vara helt förödande i en sån butik….! Jag tror inte jag behöver berätta om vilken ångest jag kände när vi var därinne. Lucas tyckte förstås att det var superspännande och svängde med armarna i stora rörelser och pekade på allt intressant. Jag behövde aldrig säga till honom om något och om jag hade gjort det så hade han säkert rivit ner något bara för att jag sa till honom. Men jag hörde mig själv tjata på honom säga ”kom Lucas”, ”stå här”, ”gå här”, ”hålla mamma i handen” och ”titta på den här fina” (som stod inne i glasmontern) – allt för att distrahera honom från allt spännande. Haha!

Får ni också ångest när ni är inne med era barn i såna butiker? Kan ni känna att det beror på vilken dag och humör barnet är på? Jag känner att det kan variera väldigt mycket. Ibland sköter sig Lucas exemplariskt och är väldigt lyhörd för mina ord, men vissa dagar så känner jag att han är på ett humör då han vill, kan och ska göra allt själv och då är det svårt att styra honom. Idag var en sån dag haha 😛