Williams dop

Igår var det äntligen dags för Williams dop. Ett helt år försenat blev det, men det är väl så det är för många nu under pandemin. Det blev ett litet intimt dop med bara 9 vuxna och 3 barn och även om det var synd att många inte kunde komma och vi inte vågade bjuda in hela släkten så var det ganska skönt med ett litet intimt dop 🙂

Det var inte heller så jobbigt att arrangera, Victor bokade en lokal i församlingshemmet och Victors mamma hjälpte oss att hämta tårtorna. Dessutom hjälpte Victors mamma och syster oss att ställa ordning i lokalen både före och efter dopet, så vi behövde inte stå med nånting själva.

Ceremonin i kyrkan blev superfin och inte ett öga var torrt när Williams gudmor, Victors syster, sjöng ”Det vackraste” för honom. Alltså! SÅÅÅÅ SÅÅÅ HIMLA VACKERT! William varvade mellan att vara i min eller Victors famn eller att gå runt på golvet så det var tur att vi inte hade krängt på honom någon dopklänning. Han hade aldrig orkat vara still så länge. Jag kan erkänna att jag tyckte det var väldigt synd att vi inte kunde döpa William i släktens dopklänning, men samtidigt blev det lite charmigt så här också eftersom Victor också döptes i samma ålder, fast i en sjömanskostym.

Dopet gick jättebra. Lucas och Isadora hjälpte tillsammans till att hälla upp vattnet i dopfonden och Lucas fick uppgiften att tända dopljuset 🙂 William höll sig nära oss hela tiden och hade inget emot att bli upplyft av prästen. Han reagerade inte ens på att hon hällde vatten på hans huvud 🙂 Han var för upptagen med att undra vad som hände tror jag. Jag tror att han kände att allas blickar var på honom.

Efter dopet åt vi smörgåstårta och öppnade presenter. William fick en jättefin motorcykel-”gunghäst” i trä, en ”Babys Guest Book”, en sångbok från Barnkammarboken med inspelade sånger, en bil som låter, bilarpussel och bilar-leksak. Mycket bilar nu, men inte så konstigt för William älskar bilar!

Nu måste jag skynda mig till förskolan och hämta Isadora 🙂