Jag lever…

Jag har haft astma hela mitt liv, men aldrig har jag upplevt det så här illa förut. Det har varit precis som att försöka andas genom ett sugrör när man är toktäppt i näsan. Jag har varit så gott som sängliggande i fyra dagar och bara kämpat mig upp och ner för trapporna i mitt 3-plans hus för barnens skull. Jag har känt mig som en gammal tant, svag som aldrig förr och ont över hela kroppen särskilt över bröstet. Jag har inte kunnat andas ordentligt och jag har till och med börjat hosta upp blodblandat slem… inte mycket men tillräckligt för att det ska kännas otäckt. Min astmamedicin har knappt gjort verkan och när jag ringde tillbaka till vårdcentralen och klagade över att det kändes som jag skulle svimma hela tiden, bemötte dom mig med ”Du har redan varit här idag, du kan inte komma igen”. Tack, liksom. Jag blev arg över hennes bemötande så även om hon senare sa att det inte fanns några tider kvar så ville jag hon skulle få dåligt samvete, vilket hon fick när jag berättade att jag svimmar ganska lätt och att jag är ensam med två småbarn. Jag vet inte om jag skrivit det förut men jag har svimmat i ganska konstiga situationer. Den värsta var när jag trodde jag skulle spy och sprang mot toaletten men svimmade på vägen och bet nästan av min läpp. Ja, så om jag säger att jag är yr så bör det tas på allvar.

Min mamma har varit jättegullig och hjälpt mig att hämta och lämna barnen och handla fredagsmys. En kompis hörde också av sig och erbjöd sig att handla igår. Jair är också sjuk men han var här igår och hjälpte mig med barnen och lät mig sova nästan hela dagen. Jag har fått en hostmedicin av mamma som gör det lättare att andas, men den är både lugnande och sövande så jag vågar inte ta den när barnen är med mig.

Idag är första dagen som jag faktiskt mår lite bättre. Andningen är fortfarande samma, så det är ingen idé att ge sig på röran i vardagsrummet för det skulle bara sluta med att jag ligger och flåsar med smärtan i bröstbenet. Men jag mår inte dåligt i hela kroppen längre och jag är inte yr. Min moster som är sjuksköterska tror att jag har fått influensan eftersom jag haft feber och haft ont i hela kroppen. Det var tur att hon sa det för jag blev jätterädd när dom symptomen dök upp. Nu känns det som att det värsta med influensan är över, nu gäller det bara att lungorna blir bättre också. Jag kommer förmodligen stanna hemma imorgon och om jag orkar kommer jag jobba lite hemifrån.

Tur att jag har haft dessa två som varit så snälla mot mig och varandra hela tiden. Lucas har verkligen varit helt fantastisk! Vilket tålamod han har haft med sin lillasyster.
Fotograf: Wanderings