Högt och lågt
Jag har suttit länge och funderat på vad jag ska skriva om. Jag önskar verkligen att jag kunde skriva att allt är frid och fröjd men det är det inte. Jag känner mig ledsen och orolig. Jag är orolig för hur det ska gå för barnens relation till deras pappa och jag är ledsen för att jag ser att dom är sårade. Idag har vi varit på simskolan tillsammans, men det kändes inte så bra som det borde gjort när vi var tillsammans alla fyra. Jag hoppas att det blir bättre nästa vecka när vi förhoppningsvis kommit in i våra nya roller lite mer.
Idag följde jag med på Lucas simträning och Jair följde med Isadora. Det var Lucas som bad mig följa med på hans simträning och för mig kändes det väldigt bra att få en stund själv med honom. Han visade upp fantastiska simkonster idag, han dök från kanten och hämtade saker på botten på det djupaste i bassängen! Helt otroligt! Han visade också att han kunde crawla en liten bit, det var bara andningen som han inte riktigt fick till samtidigt som han simmade. Jag var stolt som en tupp! Om han fortsätter lära sig i den här takten så kommer han bli riktigt vass på simning när han blir större.
Efter simmet följde barnen med Jair hem för att se hur han bor. Jair hade bara planerat för att dom skulle vara med honom i 2 timmar och då skulle jag helst både lämnat och hämtat för att det skulle bli något överhuvudtaget. Det tar cirka 30-40 minuter för mig att köra fram och tillbaka till där Jair bor så för mig kändes det helt orimligt att jag skulle ägna hela min lördagskväll åt det. Jag hade andra planer, jag hade ju tänkt gå på bio eller åtminstone jobba lite. Barnen är såklart viktigast, men Göteborgs kollektivtrafik fungerar fint, till och med bättre än dom flesta bilvägar gör när man kommer in till stan. Det slutade med att han tog med dom på bussen och eftersom dom fortfarande inte kommit hem så har dom nog kul. Jair har skickat både bilder och videos under kvällen så det känns som dom haft det bra 🙂
Jag hoppas innerligt att Jair och barnen får ett bra umgänge. Jag kommer alltid uppmuntra att han träffar barnen och jag hoppas att vi får nån slags rutin snart för än så länge har ingenting blivit som vi först bestämde.
Nu fick jag sms att mina små snart är hemma så jag ska duka fram lite lördagsmys 🙂
Fotograf: www.wanderings.se
9 Comments
Christina Frisberg
<3 Det kommer att bli bättre & du kommer att hitta din Prins som ger dig allt du behöver, någon som är värd dig & din kärlek <3 <3 <3
Bicke
Hej, har läst din blogg sen jag upptäckte att vi bor i samma område, tycker det är intressant när du skriver om det lokala. Beklagar verkligen det du/ni går igenom just nu. Har också
tyckt om dina inlägg från Brasilien, om Jairs fattiga bakgrund. Tror få om någon svensk har sådan inblick i fattiga brasilianares vardag som du. Skriva en bok om dina erfarenheter därifrån!? Jag som din bloggläsare blev såklart förvånad och förundrad när du berättade om er separation. Kändes som att den kom så plötsligt. Och att Jair hade så brått att flytta ut…Du skriver att du verkligen hoppas att Jair och barnen ska ha en fortsatt bra relation. Det känns så tråkigt att du behöver tvivla på det? Min tanke som bloggläsare: har han planer på att flytta tillbaka till Brasilien?
Sköt om dig!
Johanna
Lider med dig att du behöver gå igenom detta. Och barnen också såklart! Tänk på att du kan inte ta ansvar för barnens relation till pappan. Ta inte på dig den bördan. Jag har varit i samma sits som du och mina barn är stora idag, lyckliga och trygga. Det viktigaste, fick jag lära mig av psykologer på den tiden vi var mitt uppe i det är att det räcker jättebra om barnen har ett tryggt hem där de får landa och må bra och vara trygga och sig själva. Du räcker till! Och du kan inte ansvara för någon annans relation. Det är hans förlust. Det är viktigt också att aldrig prata illa om den andra föräldern. Stor kram
A
Allt kommer tillslut bli bra. Är lite nyfiken men hur känns känslorna till Jair? Ex när ni ses, känner du att du att du vill krama honom, kyssa honom. Vara med honom. Minns när mannen och jag hade ett stort bråk och det enda man ville vara bara kramas även om man var arg.
Emma - På Smällen!
Tack vad du är fin ❤️ Nej, i början kände jag lite ”Vad händer om vi kysser varandra nu? Kramas? Förändras något då?” Men nu är det väldigt avlägset och jag har svårt att se vad det var som jag älskade. Tragiskt, men det är så jag känner.
Julia
Jag tycker att det är så stark hur du verkligen nu redan anstränger dig hela tiden för att ni ska få det bra och att barnens mående är viktigast. Att inte Jair ska få ta en enkel väg med sig själv i fokus med barnen som en bonus. Ställ krav på honom, det har alla glädje av i framtiden.
Lisa från Skåne
Jag tycker du är så stark och beundrar dig för din styrka. Tänk på att Jair själv ska ta sina beslut i kontakten med barnen puffa inte på honom för mycket. Har varit med om det, man vill ju att barnen ska ha en bra kontakt med bägge föräldrarna men det går aldrig att tvinga någon. Barnen känner på sig att det inte är av egen vilja man träffas. Skriv ner vad ni kommer överens om och håll det för barnens bästa. Kommer han inte så berätta sanningen . Kram och ha en bra söndag.
Emma - På Smällen!
Exakt så tänker jag! Jag kommer alltid uppmuntra umgänge, bjuda in honom till kalas etc, men jag kommer aldrig mer tvinga honom att ta ansvar för det går ut över barnen. Barnen ska inte behöva vara med någon som inte uppskattar deras närvaro. Jag skiter i hur tungt lass jag tvingas bära, det viktigaste är att barnen behandlas som dom diamanter som dom är värda. Kram
Linda
Jag hoppas att Jair inser att det är han som måste jobba med sin relation med barnen och att det inte räcker att träffa dem ”när han har tid över”. Man måste underhålla sina relationer och som vuxen ta sitt ansvar för att relationen inte tar skada. Han kommer att ångra sig om han inte gör det rätt från början.
Hallå Jair! Om du läser det här? Gör inget som du kommer ångra när barnen är vuxna! Det är försent då! Det är nu det gäller.