Höga krav på mig själv

När jag var 15 år fick jag mitt allra första jobb, det var i matsalen på McDonald’s. Det var ett halvår kvar tills jag skulle fylla 16 år så därför fick jag inte jobba i kassan eller i köket, men det gjorde ingenting. Chefen hade verkligen förklarat hur viktigt mitt jobb var för gästernas intryck av McDonald’s och jag kände stort ansvar för gästernas trevnad. Ni skulle sett hur snabbt jag städade första dagen på jobbet. Matsalen var verkligen skinande ren, inte en enda pommes frites i sikte! 🙂 Det roliga var att jag själv inte fattade det förrän något år senare när mina kollegor påpekade hur seriöst jag tog mitt jobb i matsalen…  Det var nämligen ingen annan som städade så noggrant som jag 😛 Men det dumma är att jag själv inte upplever det så. Jag tänker alltid att jag kan göra mer och att jag borde göra ännu bättre.

Det var samma sak när jag fick mitt första ingenjörs sommarjobb. Kollegan som skulle förse mig med arbetsuppgifter hann inte riktigt med för att jag var så snabb, men själv tyckte jag att jag var långsam och att jag borde vara snabbare. När jag fick höra bakvägen att jag var mycket snabbare än vad dom hade förväntat sig så blev jag helt chockad! Va?! Jag som var så långsam och gjorde om allt flera gånger innan det blev bra, är jag snabb?

Jag har liknande exempel på alla arbetsplatser som jag nånsin har varit på, men det är först nu som jag börjar reflektera över det. Är det inte lite konstigt att bilden jag har av mig själv är så olik den som andra ser av mig? Det verkar som att den som sätter högst krav på mig är jag själv…

Fotograf: www.wanderings.se