Bebisar förstår mer än vad man tror
Isadora började förstå saker mycket tidigare än vad jag var beredd på. Jag tror inte att det var så att hon var tidig eller nåt, jag var bara för upptagen med livet som tvåbarnsmamma för att hänga med i svängarna. Det började med att läkaren på BVC pratade med Isadora som hon var 2-3 år när hon skulle lysa med lampan i Isadoras öron. Jag tänkte ungefär ”Vad är det för nytta med att förklara? Isadora är bara 8 månader hon förstår inte…”, men jo visst förstod hon! Hon lät till och med läkaren titta i öronen utan protest, det trodde jag aldrig! Läkaren sa att man ska alltid förklara vad man ska göra innan man gör något på bebisar för dom förstår mycket mer än vad man tror.
En annan grej jag la märke till var när en på öppna förskolan skulle hjälpa Isadora av med overallen. Isadora var runt 9 månader och höll stenhårt i sin snuttefilt i ena handen. Kvinnan som hjälpte Isadora förklarade då för henne att hon måste byta hand och sen hjälpte hon Isadora att byta hand och det gick utan protest och gråt. När jag såg detta så kände jag mig både dum och korkad för jag hade ju bara tagit loss snuttefilten ur hennes grep och lagt den i hennes andra hand utan att förklara och hon grät varje gång. Shit vilken taskig mamma!
Efter dom här två händelserna så började jag göra saker annorlunda. Jag började behandla Isadora mindre som en bebis och mer som jag behandlar Lucas och det funkar verkligen. Till exempel, en sak som jag hatade när jag var liten var när vuxna slet saker ur mina händer för att dom inte litade på att jag skulle lägga tillbaka grejen. Min familj gjorde aldrig så på mig vad jag kan minnas, men jag minns andra vuxna som har gjort det, därför tar jag aldrig något ur Lucas händer utan jag ber honom lägga saken i min hand eller på någon annan plats som han vill lägga saken. Nu gör jag likadant med Isadora och 8 av 10 gånger så gör hon som jag säger och blir inte det minsta arg.
När jag byter blöja så får Isadora alltid ha en penna och Jairs gamla passerkort med en bild på honom. När vi är klara så får Isadora lägga tillbaka passerkortet och pennan i källarfönstret alldeles själv – det funkar superbra även om det ibland tar några minuter extra 😛 haha!
Foto: Fotad av Jennie
2 Comments
Anke
Det är verkligen häftigt att de små förstår så mycket. Jag har också försökt förklara för vår lilla tjej här hemma när jag gör nåt med henne (typ ta på jackan) eller ber henne att lägga tillbaka nåt och då gör hon oftast som man säger. ? Har också kommit på om man visar alternativ (hon hade en period där hon ville slå oss) så gör hon alternativet när man säger till (jag visade att man kan klappa lätt över kinden istället för att slå). Och att låta dem göra saker på egen hand, så som du gör med Isadora att hon får lägga tillbaka pennan och kortet ?
Emma - På Smällen!
Smart det där med att visa alternativ! Det har jag inte tänkt på med Isadora, men jag har tänkt på det med Lucas sen jag lyssnade på en barnpsykolog-ljudbok. Författaren berättade om ett experiment där vuxna skulle säga till en annan vuxen på samma sätt som man gör med barn, nämligen genom att säga allt han inte fick göra för att få den vuxna personen att göra som dom ville, nämligen att stå på ett ben med händerna upp i luften. Dom fick inte säga vad han skulle göra, bara vad han inte fick göra, tex ”stå inte på två ben”, ”ha inte armarna sådär” etc. När jag hörde det så förstod jag verkligen hur förvirrade barn kan bli när vuxna ropar ”gör inte så”. Jättebra grej du kör med din dotter, det ska jag också börja göra 🙂