Jag ska bli mamma i april!

Nu har jag börjat slappna av lite, slutat oroa mig. Jag hade faktiskt börjat tänka att jag förmodligen aldrig skulle slappna av… Att jag typ var ärrad för livet och aldrig skulle våga glädjas, t.o.m. efter KUB så var oron kvar. Det som gjorde skillnaden var nu när jag började känna sparkarna. Det känns som att nu vet jag att bebis mår bra!

Jag är såå tacksam att jag får känna så här tidigt och att jag får känna så ofta också!! Jag känner liksom flera gånger per dag, men allra mest är alltid på kvällen när jag sitter still på soffan.

Jag har inte ens tänkt på att jag känner mindre oro, inte förrän idag när jag kom på mig själv med att räkna i huvudet hur många månader det är kvar. Det har jag inte gjort förut, jag har inte tänkt att jag ska bli mamma igen i april. Jag har tänkt att jag hoppas att jag ska bli mamma igen i april.