Fråga om språk - På Smällen!

Det är många som är nyfikna på vilket språk jag och Jair pratar med varandra och med Lucas och jag får frågan lite då och då, men jag svarar gärna igen. Här kommer läsarfrågan:

Hej, följt med din blogg länge med kommenterar sällan. Men nu ska jag ta stunden i akt och fråga vilken språk du och jair talar? Du har säkert skrivit om det men då har jag tyvärr missat det. Tycker det är intressant för jag talar svenska med min son, min man franska och sinsemellan pratar vi engelska/franska. Hah, blir en skön blandning, vilket jag endast ser som något positivt Fin blogg du har, härligt att du är så öppen!

Svar: Jag och Jair pratar nästan bara svenska med varandra nu. När vi träffades pratade vi bara engelska och sen blev det en blandning mellan engelska och portugisiska. När vi kom till Sverige lärde sig Jair svenska och då gick vi över till prata svenska, så när Lucas kom så pratade vi bara svenska med varandra och Jair pratade portugiska med Lucas. Men under mammaledigheten när vi var i Brasilien pratade vi nästan bara portugisiska med varandra. Så jag och Jair slår ganska lätt om språk som vi pratar med varandra, men vi pratar alltid vårt känslospråk med Lucas dvs jag svenska och Jair portugusiska.

Det är ganska intressant för trots att vi har varit i Sverige i 3,5 månad nu så pratar Lucas mest portugisiska!

2 Comments

C

17 november, 2014 | 16:19 at 16:19 Svara

Kul att läsa om hur ni gör! Du får gärna skriva mer om detta framöver 🙂 hemma hos oss är det som hos personen som ställde frågan (fast andra språk) Vi försöker dessutom att förstärka svenskan hemma för barnen då vi inte bor i Sverige (böcker, filmer etc) och dottern på tre förstår och använder nu tre språk. Men det tog henne lite längre tid att komma igång med att prata och använda meningar. Sonen på 9 mån har redan börjat säga ord. Men jag ser också bara detta med flerspråkiga barn som positivt. Har dock läst att det är viktigt att man är konsekvent med vilket språk man tilltalar barnet, så när vi pratar med barnen använder vi alltid våra egna språk. Men engelska med varandra. Rörigt för utomstående enspråkiga men fullt naturligt för oss 🙂 tror’ man märker vad som passar för egna familjen, även om vi fått många negativa synpunkter från utomstående som vi inte känner (här på Balkan ska folk alltid prata med ens barn i butiken och när dottern inte kunnat svara tidigare tror de alltid det beror på att hon blir förvirrad). Lång kommentar, sorry 🙂 tack för en fin blogg!