Ett otroligt kärt återseende
Ni skulle sett vilket fantastiskt ögonblick det har att komma hem till Lucas igen! När jag kom hem var ingen hemma så jag plockade lite hemma och pratade med en granne som också har en 1- åring och ännu en bebis påväg. Jair kom och mötte mig på gården. Lucas var fortfarande kvar på dagis och jag gick fortfarande runt i pyjamas. Ja, kläderna som jag hade på sjukhuset, dom satt jag ute på gården och pratade med nya grannen, lite pinsamt! Haha!! Men hon var så trevlig så jag kunde inte låta bli att dröja mig kvar där en stund 🙂
En timme senare kom Lucas hem och när jag hörde att Jair och Lucas körde in i hallen så rusade jag fram och ropade på Lucas samtidigt. Lucas blev alldeles till sig och sträckte sig genast mot mig. När jag tog upp honom blev han alldeles stilla ungefär som han var jättetrött, men det var han inte. Han bara njöt av min kram. Så var han i cirka 15 min. Han ville bara kramas, kramas och kramas 🙂 och det ville jag också så jag satte mig på soffan med hans armar om mig. Min fina lille Lucas!!! Jag är så glad över att vara hemma hos honom igen 🙂
4 Comments
Jannice
Blir nästan lite tårögd när jag ser bilderna på er ♥
Vad skönt att du äntligen fått komma hem igen!
Kram
E
Åh, vilken lycka med sådana kramar! Har följt din blogg sedan du var gravid. Den betydde mycket för mig när jag själv gick och funderade på om jag var redo. Nu har jag själv en dotter på sex månader och bara njuter. Barn är verkligen det bästa som finns!
Anna
Åh vad mysigt!
Kramas och ta hand om varandra nu.
Antonia
Åh vad mysig ni såg ut att ha de!! Det va trevligt att träffa dig med, du vet vart dörren finns! Dock ej tillgänglig 6 på morgonen