Syskonkärlek till kusinen

Jag tycker det är häftigt att tänka tillbaka på hur Lucas var när vi kom hit och jämföra med hur han är nu. Jag minns första veckan här när vi köpte en lekmatta i en av leksaksaffärerna här och placerade den på golvet i vardagsrummet. Lucas kunde fortfarande inte krypa, bara åla så vi la lite leksaker på mattan och la ner honom på mage på golvet. Första betyget var helt ok, men när Bruna slängde sig på mage precis jämte Lucas för att leka med honom på mattan, så såg jag bara hur hans ansikte skrynklade ihop sig till ett litet russin och han började stortjuta samtidigt som han tittade på mig med rädda-mig-mamma-ansiktsuttrycket.

Nu är det helt andra bullar. Nu blir han glad när han hör Brunas röst, när hon är nära, när hon leker med honom. Han leker mer än gärna jage och kurragömma med henne, men ibland är det mysigt att bara kramas på golvet också. Om Bruna lägger sig på golvet dröjer det inte länge innan Lucas kommer och slänger sig på henne för en kram 🙂

Det är verkligen lycka att se dom kramas sådär! Men det är långt ifrån alla dagar som är såhär underbara. Ibland är det mycket avundsjuk och Bruna knuffar Lucas eller gör saker för att han ska gråta. Men jag antar att det är så det är med syskonkärlek. För ja, efter 6 månader tillsammans känns det nästan som att Bruna och Lucas har blivit syskon. Det känns synd att bryta upp deras syskonskap genom att åka hem till Sverige 🙁