Tack för era svar på mitt sluta-amma-inlägg

Jag vill tacka er läsare för era fina kommentarer på mitt sluta amma inlägg. Flera av er har peppat mig, hjälpt mig med mina skuldkänslor och tipsat mig hur man kan göra. Det känns mycket bättre nu. Jag vet fortfarande inte när jag ska sluta amma, men när jag väl gör det så vill jag inte ha en avskedsamning för jag vet att det kommer ta lång tid innan jag släpper den ”sorgen”. Jag kommer fortsätta amma en gång varje morgon och en gång varje kväll och när jag känner att sluta-nattamma-projektet är färdigt så kommer jag försöka se om han kan glömma bröstet genom att jag inte erbjuder det och inte visar det. Imorse så var det inte han som tog initiativet att amma det var jag. Jag vill helst att sluta amma ska gå så gråtfritt som möjligt så jag slipper våndas med skuldkänslor.

Jag vill tacka er som uppmuntrar mig att fortsätta amma, flera av er har skrivit väldigt tänkvärda kommentarer om att amma större bebisar och det kändes skönt. Det borde inte vara fult/äckligt att amma större bebisar i vårt samhälle men det känns som det är många som tycker det. Jag tyckte själv det förut och ibland känns det som jag kanske inte ser att Lucas faktiskt inte är en bebis längre. Eller hur länge är man en bebis egentligen? Jag vill gärna fortsätta kalla Lucas för bebis ett tag till. Iaf till han börjar gå.