Idag skiner solen på Göteborg och det känns som våren är på ingång. Jag är sjuk och sitter hemma med två snoriga och hostiga barn. Victor har varit iväg och köpt hostmedicin och alvedon till barnen och bytt däck på min bil eftersom det satt en stor skruv i ett av mina däck. Jag är så tacksam över att inte vara ensam med allt längre, särskilt dagar som denna!

Sen Victor kom in i mitt liv så är det som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar. Han stöttar mig i både stort och smått och påminner mig gång på gång om att jag aldrig mer kommer vara ensam med något (om jag inte vill såklart). I början hade jag svårt att ta in det han sa eftersom jag inte vill vara ”jobbig för honom”, men han har verkligen bevisat att han menar allvar. Jag känner mig så lättad över att inte vara ensam. Jag kan bokstavligen känna hur mina axlar sjönk flera meter när han kom in i mitt liv. Jag har nog varit mer stressad över min situationen än vad jag har trott själv, men nu kan jag äntligen leva utan stress för jag är inte ensam.