– Innehåller annonslänk –

Det var längesen jag skrev om Isadoras prickar nu så jag tänkte uppdatera er och berätta hur det har gått sen sist. Jo, jag och Isadora besökte läkaren för cirka 1,5 månad sen och då skrev hon ut en ny kräm. Jag kommer inte ens ihåg vad den hette längre och det är ganska oviktigt för den tillverkas inte ens längre fick jag reda på när jag kom till apoteket. Jag tänkte först ringa och be henne skriva ut någon annan kräm, men eftersom hon hade problem med att finna bra läkemedel för barn som fortfarande tillverkas (det här är så sjukt, men om det inte tjänas några pengar så slutar man tillverka bra läkemedel) så bestämde jag mig för att testa era tips först. Jag hade precis fått hem ett paket från naturapoteket med ren sheasmör och en flaska tea tree oil så det var bara att gå hem och testa.

Jag började med att testa tea tree oilen eftersom jag fått höra att den ska stoppa kliandet, alltså exakt samma sak som läkaren försökte åstadkomma. Jag tog fram en liten liten burk (samma storlek som lösögonskugga brukar ha) och la i en klick kokosolja och hällde sedan på tea tree oil. Kokosoljan smälte i rumstemperaturen så det blev en vätska av det hela som jag duttar på alla Isadoras prickar varje kväll. Och vet ni vad, nu är nästan eländet borta! Hon har inte fått något ”återfall” och det lilla som finns kvar tror jag försvinner också. När jag duttar på detta på hennes prickar så kliar hon på en del direkt efter men det skulle kunna bero på att det känns knepigt att få det här duttat på huden. På natten sover hon oftast i en onepiece-pyjamans för att hon inte ska kunna klia och på dagen har jag inte sett henne klia alls!

Den här pricken har Isadora haft väldigt länge, men nu är den nästan borta.

Tusen tack Sabine för detta grymma tipset! Jag är så tacksam över att ha funnit något som hjälper Isadora 🙂

Det är så konstigt hur känslor kan bete sig. Jag var så stark och glad för ett par veckor sen och nu är jag bara så deppig och låg. När jag kände mig stark kändes det som att jag aldrig skulle känna mig deppig igen och nu när jag är depp så känns det som jag aldrig ska bli pepp igen. Idag kom även sorgen tillbaka lite när jag fick flashbacks från när jag var gravid med Isadora. Jag läste igenom en gammal fb-tråd om gravidmagen och ville helst bara gråta en skvätt, men istället bestämde jag mig för att sluta läsa och fokusera på målet istället: Må bra, hitta stabilitet i nya livet, hitta roliga saker att se framemot i nya livet och så småningom hitta kärleken igen. Loppet är inte kört, det går fler tåg!

När jag kom hem idag gjorde jag ett fantastiskt fynd. I min brevlåda låg liten presentlåda med några väldigt fina ord som Evelina som jag träffat via bloggen hade skickat till mig.

Jag blev alldeles rörd när jag öppnade och läste. Så himla omtänksamt! Ni anar inte hur mycket detta betydde för mig! Jag är så sjukt tacksam att jag har vänner som stöttar mig på olika sätt och som ständigt påminner mig om att jag inte är ensam, att jag är stark, att jag är vacker, att jag kommer finna kärleken igen och att jag kommer klara detta. Tack Evelina och alla ni andra som finns där för mig ❤️

Oj vad mycket klockan blev plötsligt! Det är definitivt dags att hoppa i säng! I vanliga fall brukar jag tumma lite på mina sovtider, men just nu när allt är som det är och det går nån förkylning i familjen så tänker jag lägga mig i tid så att inte förkylningen tar mig också. Lucas mådde helt okej idag, men Isadora var slö och ville inte äta. Hon var på okej humör men ville helst bara titta på TV eller pilla lite med sina dockor. Jag passade på att jobba medan barnen ändå var nöjda, men egentligen vill jag inte jobba när jag vabbar. Jag vill helst vara 100% närvarande med barnen när jag vabbar, men eftersom det är början på en lång period med potentiella förkylningar och sjukdomar så känner jag att jag kanske får passa på att jobba dom dagarna jag kan. Det finns ju ingen garanti att vi kommer dela på vabben i höst…

Isadora var så trött efter lunch, men hon kämpade tappert på långt in på eftermiddagen. Tillslut kröp hon ihop till en liten boll jämte mig på soffan och somnade. Lilla gumman!

Idag har det märkts att barnen saknat pappa. Dom har frågat efter pappa och Isadora grät efter honom flera gånger. När min mamma kom med gurkmeja (till mina ingefärashots) trodde barnen att det var Jair och dom ropade glatt samtidigt som dom sprang till dörren. Dom blev glada att se sin mormor också, men jag såg hur saknaden smärtade i dom. När Jair ringde blev dom glada och Isadora pratade en lång stund med Jair. När han la på så grät hon så att det kändes som hon aldrig skulle bli lycklig igen. Hon var så himla ledsen! Jag trodde inte att hon tyckte det var så jobbigt, men jag förstår nu att hon känner mycket mer än vad vi vet. Den där gråten var hjärtskärande.

Det känns som det blev mycket mer påtagligt att Jair inte är här när vi stannade hemma hela dagen. Det här är första gången som dom frågat så här mycket efter honom. Men jag förstår dom, även jag känner av tomheten…

Det blev precis som jag trodde, vab idag. Lucas var också krasslig när han vaknade, men som tur är så verkar ingen av dom vara jättesjuka även om det är ganska snorigt just nu. Jag har hopp om att förkylningen går över snabbt och att jag slipper bli smittad. Jag ska göra nya ingefärashots till mig idag så att jag kan boosta mitt immunförsvar lite och förhoppningsvis håller mig hyfsat frisk denna höst.

Imorse skickade jag ett sms till Jair och berättade att barnen är sjuka. En liten stund senare ringde han upp och sa att han kunde ta vabben imorgon. Det kändes väldigt bra att han vill ta hand om dom och att vi kan samarbeta kring vabben även om barnen bara bor hos mig. Allt kommer blir tillslut!