• Simskola och grillördag

    Idag var det jag och Ian som gick med barnen till simskolan. Det gick bra med simmet 🙂 Lucas håller på att lära sig att crawla. Han kan redan simma utan att använda armarna, men nu är det dags att lära sig rätt rörelserna med armarna också. Lucas är duktig även om rörelserna inte är klockrena ännu. Han tycker det är lite irriterande att behöva ”backa” och lära sig nya saker när han egentligen bara vill fortsätta göra det som han redan lärt sig. Dessutom är instruktören på och säger att jag måste hålla i Lucas när han inte vill det. Det känns som att hon inte ser vad han faktiskt kan och jag tror att han märker det. Hittills har Lucas lärt sig allt i stora steg istället för att lära sig saker successivt, lite från gång till gång. Jag vet inte riktigt hur han gör, men det känns som han observerar, observerar och observerar och efter att jag har försökt hjälpa honom att lära sig en ny övning 5 gånger utan att han ens gått med på att prova så gör han det plötsligt bara. Det lustiga är att även fast det är första gången som han testar övningen så kan han den redan! Så var det när han började simma och dyka. Han ville inte, försökte inte ens, men plötsligt en dag, så kunde han redan allt!

    När Lucas sim var slut var det dags för Isadora. Hon var på ovanligt gott humör idag och skrattade massor. Hon påminner jättemycket om hur Lucas var i den åldern. Han ville inte heller släppa min hals och ville aldrig göra några övningar, men idag fick jag i alla fall Isadora att sparka i vattnet och ”ramla” i bassängen sittandes på kanten. Det känns väldigt märkligt att Isadora inte vågar göra något för i Brasilien kastade hon ju sig i vattnet även när ingen tog emot! Instruktören trodde att Isadora var rädd för vatten men jag är rätt säker på att det är bassängen, lokalen och alla andra barn. Jag såg till exempel att hon blev helt vettskrämd av att jag gick mot på en plats i bassängen där solen lyste in. Det gick att se solens strålar på botten och Isadora skrek med panik samtidigt som hon stirrade på den ljusa fläcken på golvet. Nästa grej som var obehagligt var stången att hålla i som är längs bassängens kanter men den vågade hon i alla fall hålla i på slutet. Jag vet att detta kommer ge med sig så länge vi fortsätter med simmet, men jag trodde faktiskt att det skulle gå lite snabbare för Isadora eftersom hon tyckte det var så roligt med vatten.

    När vi kom hem från simmet så luktade det grill i hela huset. Jair hade precis slängt på brasiliansk pikanta (kött) på grillen och våra magar började genast kurra! Barnen gick ut och lekte medans vi väntade och sen åt vi tillsammans på altanen. Hoppas ni också har haft en fin lördag!

    img_6408
    img_6407
    img_6406
  • Du kan väl göra ett undantag?

    I torsdags var jag på föreläsningen ”Unna dig ett liv utan socker” av Lousie Hafdell som Manifest PR bjudit in mig till. Det var en väldigt intressant föreläsning, men jag har inga som helst planer på att förändra min livsstil. Jag vill inte förändra något och känner att jag inte behöver det heller, däremot lärde jag mig om något annat som är otroligt viktigt som jag skulle dela med mig av. Nämligen hur svårt det är att ta itu med ett sockermissbruk när alla runt omkring kämpar emot, ibland utan att själva veta om det. Det gav mig en helt ny insikt i problemet och det är det som jag vill skriva om i det här inlägget.

    ”Du kan väl göra ett undantag?”

    Jag har själv sagt det. Säkert mer än en gång, men jag kommer aldrig göra det igen efter att ha hört Louises historia. På föreläsningen berättade hon om sin resa där hon från 3 årsålder har haft en ohälsosam relation till socker. Hon har testat alla möjliga dieter, jojobantat och till och med gjort gastric bypass men ändå gått upp i vikt igen efteråt. Alla gånger så har socker varit behoven till hennes återfall och tillslut insåg hon att hon är en sockermissbrukare. Det enda sättet för att hon och hennes kropp ska må bra är att sluta med sockret helt, så det gjorde hon. Idag har hon varit sockerfri med LCHF utan avsteg i 45 månader och mår prima! Det syns inte på Lousie vad hon har gått i genom och jag tror att det kan vara så med många som kommit ur ett sockermissbruk. Det är säkert därför som det är lätt att kläcka ur sig en kommentar som ”Du kan väl göra ett undantag?” eller ”Du som är så smal kan väl ta en kaka?”. Men gör inte det! Äventyra aldrig någons sockerfrihet genom att kommentera eller försöka övertala personen att göra undantag, för du skulle väl inte erbjuda en alkoholist en öl?

    Socker är inte dåligt för alla!

    Alla människor mår inte dåligt av socker, men enligt Lousie skulle dom flesta skulle må bra av se över sitt sockerintag. Jag håller med. Det finns så mycket dolt socker nuförtiden, det är relativt enkelt att byta ut en del råvaror mot nyttigare alternativ. Jag är ingen socker-människa, jag gillar mer salta saker, men under slutet av graviditeten med Lucas så ersatte jag saknaden efter mögelost med godis. Herregud, det var fullkomligt livsfarligt! Jag har aldrig ätit så mycket godis som jag gjorde då och det dröjde inte länge innan jag var fast. När Lucas föddes så var mitt sockersug så illa att jag faktiskt var tvungen att trappa ner på godiset för jag kunde inte ens sluta tvärt. Det som fick mig att fatta att godiset var behoven var att min vikt var på väg uppåt igen istället för neråt som den ska göra när man ammar. Nu äter jag inte godis längre och det är ganska lätt att avstå för jag får nämligen massvis med finnar så fort jag äter godis.

    img_6375
    img_6374

    Louise berättar om hennes sockerdjävul som hon hade på axeln under hela tiden som hon missbrukade socker.

    Det är klart man ska unna sig! Man lever bara en gång! 

    Louise berättade även om hur fraser som ”Det är klart man ska unna sig” och ”Man lever bara en gång” påverkade henne. Hon använde dessa fraser som mantra för att äta ännu mera godis och det var inte svårt att göra det eftersom omgivningen peppade henne med just detta när hon la upp bilder på lördagsgodis. Nu är istället hennes mantra: ”Jag unnar mig hälsa” och ”Jag unnar mig att avstå”. Om ni är intresserade att veta mer så finns Louise på louisehafdell.se eller @antligensockerfri

    Efter föreläsning åt jag och några andra bloggare middag tillsammans med Louise på At Park på Elite Park Avenue. Det var fantastiskt god mat! Ja, det godaste jag ätit på länge faktiskt!

    img_6379
    img_6378

    Brödet såg ut som små muffinsar. Det var sjukt gott med havssalt på! Jag tog även en liten drink 🙂

     

    Förrätten var råbiff också väldigt gott!

    Torsken fullkomligt smälte i munnen!

    Vi fick även med oss en present från Louise, hennes underbara lyxiga doftljus!

    Vad har ni för erfarenheter av LCHF och sockerfrihet? Har ni testat? Känner ni någon som har testat?

  • Stress, press och bästa vännen!

    Klockan är lite över 11 men för mig är det fortfarande morgon. Vi har alltid ganska segstartade lördagar, men jag älskar det 🙂 Det är den enda dagen på hela veckan som jag har sovmorgon och eftersom det enda vi har inplanerat på lördagar är simskola så slipper jag tänka på att göra mig i ordning, duscha eller sminka mig. Det enda jag behöver göra är att packa väskan och se till att barnen inte är hungriga eller uttröttade innan simmet.

    Idag har jag och Jair hunnit med en liten premiär-övningskörning tillsammans! Handledarintyget kom förut i veckan men idag är första gången som vi övningskörde! Vi körde inte så långt för Jair skulle på en kurs, Riskettan, som hålls på körskolan idag så målet var bara att åka dit, men när vi kom fram så var vi fortfarande lite tidiga så vi passade på att köra lite till. Det var första gången som Jair körde vår bil och han tyckte den var jättesvår. Han har ju lärt sig att köra bil med dom nya Volvo-bilarna på körskolan och dom rullar ju så fort man lyfter lite grann på kopplingen. Det gjorde inte vår bil.. Haha! Nej den stod surt kvar på parkeringen och Jair frågade mig vad han gjorde för fel och mitt svar var ”du får väl ta i lite”. Jair tittade förvånat ”jaha, jag ska gasa?”… jaaa…. utan gas åker skrothögen ingenstans haha…!

    När Jair hade fått kläm på dragläge och hur man skulle mata med gasen, stannade han bilen och sa ”Emma, vi måste köpa nya bil!”. Ja, jag håller med, men jag ORKAR inte! Jair får ta körkort först och sen skaffar vi ny bil när han tar tag i det, alternativt när vi blir miljonärer för jag orkar inte.. Jag tycker det är asjobbigt att leta efter bil. Man vet att hur man än gör så kommer det bli den sämsta affären i ens liv för man förlorar ALLTID pengar när man köper bil. Jag orkar inte ta ställning i den affären. Nej, nu får vi tänka på något mer positivt för det här med bilar gör mig alldeles uppstressad. Haha!

    Något som är betydligt mer positivt är min fina vän Malin, Göteborgsmamman, som jag jämt skriver om. Hon är världens underbaraste vän! Jag har haft en ganska stressig vecka och luftade lite tankar med Malin förra helgen. Ni anar inte vilket underbart stöd jag fick! Alltså jag blir nästan tårögd! Under veckan som har gått så har Malin startat mina dagar med peppiga röstmeddelanden som har fått mig att skratta. Det är inte många gånger i livet som jag startat mina morgnar med ett gott skratt, men Malin är expert på att få mig att rycka upp mig! I torsdags fick jag dessutom en jättefin present av min älskade vän! Hon hade köpt en lyxig kaffemugg till mig att ha på jobbet! Tack såååååå himla mycket mina fina vän! Jag är så djupt tacksam över att ha träffat dig!

  • Imponerande blandning av gottigheter

    Nu ligger jag i sängen och ska strax slumra lite! Jag är sååååååååå trött! Jag skriver säkert det ofta, men det är för att det är så 😛 Jag tycker att jag inte hinner med nånting, men ändå gör jag hur mycket som helst varje dag! Idag har jag varit på jobbet och jobbat hela dagen. Jag hade tänkt åka hem tidigt, men jag blev kvar på jobbet till klockan fem. Efter jobbet hämtade jag paket, handlade, provade smink och sen åkte jag hem. När jag kom hem var det dags för nästa aktivitet, nämligen lite fotografering och bloggjobb. Jag behöver nog inte ens skriva hur trött jag var när klockan blev 20.00 och vi skulle ha fredagsmys med Lucas!

    Jag var supertrött, men fredagsmys med TV-spel var nog precis den avkopplingen jag behövde. Jag känner mig mer harmonisk nu och istället för fullkomligt utmattad känner jag mig mysigt trött, ni vet sådär som man gör efter en lång dag med massor av roliga saker.

    På fredagsmyset spelade vi Mario Party och åt massor av gott som jag varit och handlat. Idag var jag sugen på lite allt möjligt så det blev faktiskt en ganska imponerande blandning av godsaker… eller vad tycker ni?