Värkande samvete…
Nu är jag på väg till Stockholm för konferens med Unionen. Jag är glad att jag kom iväg men det vara faktiskt nära att jag inte gjorde det. Isadora vaknade nämligen upp med feber kl 3 inatt. Jag ringde Jair på en gång när jag upptäckte det och som tur var svarade han och lovade att komma och ta hand om henne idag. Jag hade jättesvårt att sova efter det, jag kände mig orolig för Isadora och funderade flera gånger på om jag inte borde stanna med henne. När alarmet ringde kl 4.00 var jag och barnen helt döda. Jag tror den pep (som värsta brandlarmet) i 8 minuter innan jag förstod att ljudet inte tillhörde min dröm. Jag bestämde mig för att göra mig ordning och bedöma situationen när jag vaknat lite och pratat med mamma och då beslutade jag mig för att åka trots allt. Men det är inte helt utan ett värkande samvete som jag sitter på tåget till Stockholm…
Jag känner att jag verkligen behövde det här. Det känns nästan som jag är på väg till en betald semester. Haha! Jag menar inte att jag behöver semester från barnen, men det var så längesen jag bara fick vara Emma. Jag är ju alltid Emma som fixar allt och tar hand om alla. Jag gör sällan något för min egen skull, men nu ska jag äntligen få göra något för bara mig 🙂
Det jag hoppas på mest med denna helgen är social kontakt med andra vuxna som inte bara handlar om barn. Jag har inget forum där jag kan träffa nya människor, förutom playdejts med andra mammor. Jag hoppas att mitt engagemang i det fackliga arbetet inte bara ska vara bra för mig utvecklingsmässigt utan även ge mig en ny plattform att träffa människor på.
I brist på bättre passande bilder till det här inlägget så hittade jag dom här bilderna i min kamera när barnen provade sina nya Kivat-mössor som jag fick på Malins event. Båda barnen älskade sina nya mössor, ni skulle sett Isadora! Hon sprang till spegeln och gjorde en massa roliga miner haha!
Mina små tokungar!
3 Comments
Nazima
Jag tror du mer än behöver denna helg, då mycket( dessvärre) av er vardag hänger på dig. Jag tycker Jair borde ta ansvar ( milt sagt ) och avlasta dig. Det borde vara han som tar barnen nu i helgen och inte din mamma, även om hon verkar super, hjälpsam och omtänksam, men ändå skönt för dig att hon finns.
Så fina de är i mössorna! Jag tänkte ge bort de mössorna i julklapp till barnens småkusiner & den grå & rosa utan öronlappar behåller vi, då de passade Knut & Annie bra.
Stor kram & försök njut av dygnet i huvudstaden ❤️
Kickii
Jag är helt uppslukad av mina två barn. ALLT handlar om dom. Jag sköter allt som gäller dom och drar det största lasset ang detta. JAG behöver semester FRÅN det och barnen. Folk får tycka vad dom vill man jag som egen människa existerar inte. Blir dom sjuka eller något annat, om min man åker bort på jobb så är det JAG som inte får träna på flera veckor. Jag som ger upp dom små sakerna jag har för mig själv (att träna 2 gånger i veckan). Så jag åker nu på en liten resa med min mamma där jag inte ska göra nåt barnrelaterat. Bara få äta vad jag vill hur länge jag vill utan att resa mig 10 gånger mitt i maten o bråka med barnen varenda måltid. Jag saknar dom redan och planet har inte lyft. Jag har skuldkänslor och känner lite som att ”vad håller jag på med”. Men ja ska åka. Och jag ska njuta. För när jag kommer hem är allt precis som vanligt, ganska tufft. Hoppas du kan njuta av din resa med Emma! Och jag har sagt det förr. Du beundrar mig. Jag hade nog inte klarat att bli ensamstående och ha ett harmoniskt liv. Jag hade varit en arg och tråkig mamma största delen av tiden. Heja dig!
Gittan
Istället för att ha dåligt samvete, tänk såhär. Om jag gör detta för mig själv kommer jag orka vara en ännu bättre mamma än jag skulle orkat om jag aldrig unnade mig själv något. Så brukar jag tänka när jag får dåligt samvete. Alla behöver tid för sig själva då och då oavsett hur livet ser ut runt omkring. Barn är det finaste man har men de kräver oxå en del och då måste man kunna njuta av ”ledig” tid ibland oxå för att orka.