Tankar om vår familjekonstellation
När jag var gravid med William så skrev jag ett inlägg om min största rädsla med att få barn igen i en bonusfamilj. Jag var orolig för att skaffa barn igen med en ny man skulle göra att Lucas och Isadora hamnade utanför och inte blev inkluderade helt och hållet i ”den nya familjen”, men det oroade jag mig för helt i onödan 🙂 När jag träffade Victor så tog han till sig barnen som en biologisk pappa och det var som att barnen behövde precis det, för vi föll liksom automatiskt in i våra nya roller allihopa. Victors familj tog också emot Lucas och Isadora med öppna armar och inkluderade dom i alla familjeaktiviteter och Victors mamma är så gullig som alltid köper med massa kläder när hon kommer hem från Spanien. Vi har verkligen haft tur!
Nu är William 1,5 år och jag känner mig tacksam på nytt över att vår familj ser ut precis som den gör. Innan William föddes såg jag ju det mest från Lucas och Isadoras perspektiv, att det var viktigt att inkludera dom på samma sätt som vårt ofödda barn skulle bli inkluderat. Men nu ser jag det från Williams perspektiv, hur mycket glädje William har av sina syskon, Lucas och Isadora. Jag ser hur mycket han uppskattar att leka med dom, hur han härmar och utvecklas tack vare dom och jag ser hur han saknar dom varannan helg när dom är hos sin pappa. Han blir lika exalterad varje gång när dom kommer hem igen! Det är såklart lite lyxigt att kunna fokusera helt på William och för William att få all mamma och pappas uppmärksamhet varannan helg, men jag tror ingen av oss hade velat vara ifrån dom längre – särskilt inte William 🙂
När jag skrev om det här sist så var det några läsare som tog upp kloka tankar om ordet ”halvsyskon” – att det indikerar att man är mindre syskon än med sina helsyskon. Jag håller verkligen med, jag vet inte om jag tänkte på det innan ni skrev, men efter dessa kloka tankar har jag aldrig använt det ordet. Det är dumt att lägga värderingar på det sättet hos barn. Det känns inte heller som att Lucas och Isadora nånsin kommer uppleva William eller sitt nästa syskon som ett ”halvsyskon”, eftersom dom växer upp tillsammans 🙂
2 Comments
Alexandra
Skulle nog nästan säga att V inte bara är som en biologisk pappa utan faktiskt bättre än en stor del biologiska ”pappor”. (iaf vad man kan utröna via bloggen och sociala medier) ..jag älskar att se engagemang bonusföräldrar oavsett kön..hemma hos oss är ”halvsyskon” ett förbjudet ord..halv vadå liksom.. speciellt om man som mamma tagit typ allt ansvar för de tidigare barnen så känns det så larvigt att man kallar det för halv…när man agerat mamma och pappa och det tidigare barnet som kallar en för mappa😂 så här är alla syskon oavsett genetisk uppsättning😊
Johanna
Halvsyskon är verkligen ett nedervärderande ord håller jag med om. Väldigt fint hur Ws farmor och farfar tagit till sig alla barn. Borde vara självklart, men det är det inte och det är väldigt fint ❤️