Syskonkärlek – det bästa och det sämsta

– Innehåller annonslänkar –

Idag är jag hemma med alla barnen. Isadora blev förkyld i fredags och nu är även Lucas snorig. Det känns som en väldigt lätt förkylning, mest snor, ingen feber eller värk nånstans så vi tror inte att det är corona. Dessutom är jag, Victor och William fortfarande friska så det känns inte som att vi behöver springa och testa oss just nu. Men det är klart, skulle vi bli sjuka allihopa eller om symptomen förvärras så åker vi naturligtvis till vårdcentralen och tar ett test. Just nu känns det dock bättre att bara stanna hemma.

Barnen är på ovanligt gott humör trots att dom är sjuka 🙂 Inget bråk, bara underbar syskonlek! Vi får se om det håller i sig… haha!

Nu på förmiddagen badade dom badkar tillsammans, dom tröttnar verkligen aldrig på vatten, bubblor och badleksaker 🙂 Här leker dom med sina nya badleksaker från Skip Hop, ni hittar allt här: Hinkar, apa i u-båt, duschande hund i badkar

På tal om det där med syskonkärlek och syskonbråk så har jag alltid sett det som det normala att man kivas och älskar sina syskon. Det är som en ständig kärleksfull kamp… Det är ASJOBBIGT för föräldrarna, men inte alls lika jobbigt för den som är mitt uppe i det. Jag och mina syskon bråkade jättemycket, i alla fall jag och min lillebror som det skiljde två år emellan. Jag och min lillasyster lekte bättre ihop, hon är 3 år yngre än mig. Jag minns hur mamma och pappa sa att vi var konstiga, för dom själva hade minsann aldrig bråkat med sina syskon, båda var storasyskon och hade ett 5 år yngre syskon. Jag trodde alltid att mamma och pappa ljög när dom sa att dom aldrig bråkat med sina syskon, men både mor- och farföräldrar intygade att det var sant.

När jag fick barn bestämde jag att jag aldrig skulle ge ett barn skulden för ett bråk som jag inte visste hur det hade gått till. Jag tyckte ofta att jag fick skulden för bråk som min lillebror startat och ville därför inte göra samma sak med mina barn. Men herregud vad det är svårt! När barnen bråkar gång på gång så måste man ju säga till och det är ju omöjligt att vara säker på exakt vad som hände om man inte var där och såg. Det bästa är ju att prata med dom, försöka ta reda på vad som hände genom att låta dom själva berätta, men det är inte alltid lätt. Och det där med att slåss, varför slåss barn egentligen? Lucas och Isadora slåss sällan, men det händer nån gång ibland. Vi har pratat mycket om att man inte får slåss och har till och med försökt att sätta barnens situationer i perspektiv genom att berätta hur det hade sett ut om vi vuxna hade gjort likadant. Jag märkte att barnen reflekterade lite extra när vi satte deras situationer i perspektiv, för tänk vad obehagligt det hade varit om jag hade flugit på Victor och försökt klösa honom i ansiktet när jag blir arg. Eller om han hade dragit mig i håret? Hur hade det sett ut egentligen? Läskigt!

Lucas och Isadora har haft många fina stunder tillsammans i det där badkaret. Jag minns särskilt när Isadora nyss lärt sig sitta och satt och plaskade i badet så det skvätte i Lucas ögon. Hon var jätteglad och han var jätteledsen, stackarn! Trots det blev han aldrig arg på Isadora och ville bada med henne ändå, han är en underbar storebror ❤️

Det här kan ha varit lugnet före stormen

Nu längtar jag tills William kan sitta så Lucas och Isadora kan bada med honom 🙂 Det är så roligt för dom är fortfarande superengagerade i William båda två. Dom älskar att hålla honom, leka med honom och hjälpa honom på olika sätt. Så fina storasyskon!