Sånt som är jobbigt
Graviditet är mitt största intresseämne och nu börjar jag känna mig mer och mer redo att prata om det igen. Jag är fascinerad över hormoner och hur pyret växer i magen. Jag älskar att vara gravid och jag älskar att läsa gravidbloggar. Men som ni förstår har jag inte varit lika intresserad på sista tiden…
Jag tycker inte det är jobbigt med alla dom som ska föda innan mig, dom visste jag ju redan att dom var gravida. Sånt som känns jobbigt just nu… är när alla andra som går in i vecka 13 nu i oktober, börjar avslöja att dom är gravida och ska föda i april. Jag skulle ju varit en av dom liksom… Och här sitter jag och kan inte påverka min situation… Men jag vet, min tid kommer igen. Jag håller ut! Och jag är glad för alla andra! Fast jag är ledsen för mig…
Jag är ingen bitter person och jag går inte runt och tänker dåliga tankar. Det är bara jobbigt med alla suprise! Jag är gravid! Och särskilt dom med BF i närheten av 22:a april då min böna skulle kommit. Jag läser väldigt många bloggar och det är flera av dom som precis släppt sina bomber om att dom väntar april-bebisar…
Jag tror att ni är flera därute som förstår hur jag menar… Hoppas det i alla fall!
6 Comments
J
Känner igen känslan, vi skulle haft en i samma ålder som mitt första syskonbarn. Den tanken smärtar fortfarande än ibland men det blir bättre med tiden! <3
Lisen
Åh, vad jag känner igen mig… Jag hade BF 27 april men sitter här och känner mig helt tom. Fick precis som du MA som togs bort med skrapning. Jag blir fruktansvärt avundsjuk och ledsen när jag hör om andra nygravida, kan inte förmå mig att bli glad för deras kull just nu 🙁 Men jag vet att den känslan går över, jag har varit med om detta förr tyvärr.
Tack för att du delar med dig, hittade din blogg bara för nån vecka sen och det känns fint att kunna spegla sina känslor med nån såhär på avstånd. Tänker hålla dig i handen (om jag får…)så kan vi tillsammans gå framåt små steg i taget. Kram!
Samdra
Så var det för mig också. Vi förlorade en liten böna i början av 2013. Vi skulle haft i augusti. Alla mammorna som jag umgicks med när dottern var bebis skulle också ha under våren och sommaren. Jag tyckte livet var otroligt orättvist och ville knappt se dem. Det var tufft och det tog tid innan det kändes bättre. Vår lillasyster kom till slut i våras men innan dess han vi få ytterligare ett missfall.
Hannah
Jag förstår precis vad du menar…Jättejobbigt att vara mitt i ett missfall och tiden efteråt och ”alla andra” blir gravida plötsligen. Jag var ledsen ända tills jag blev gravid på nytt vid båda mina missfall (v 11 och v 12) först då kunde jag känna mig glad igen. Som tur var tog det inte så länge för mig att bli gravid igen men 4 månader kan kännas som en hel evighet när man är ledsen och väntar på plus! Hoppas det tar sig snabbt för dig/er igen, om du känner dig redo såklart. Allt jag ville var bara att bli gravid igen i alla fall!
Man hinner ju planera så mycket också, och allt sånt går i stöpet. Konstigt nog så blev det i slutändan ännu bättre med mina nya graviditeter!
Emmalina
Om det är till någon tröst så har jag gått igenom samma sak nästan precis samtidigt som dig och det är verkligen skönt att få det svart på vitt att man inte är ensam, och jag håller verkligen med dig om att man blir så ledsen när man läser andra som berättar att de är gravida… men jag tänker precis som jag såg att du skrev nånstans att till jul kanske det ändå bor någon i min mage på nytt… 🙂 lycka till!
En chic mammas bekännelser
Du har all rätt att vara ledsen, uppgiven och frustrerad, vilken känsla du än väljer så kan jag till 100 % sägs att alla hade känt samma. Att förlora ett barn är något av det sorgligaste som kan ske framförallt en mamma, oavsett hur gammalt det är så skapas en stor sorg och jag tycker du gör alla rätt och pratar om det. Du är öppen och ärlig med vad du känner villet jag tror kan ge andra styrka att faktiskt göra samma sak. Be inte om ursäkt, för är man bara något sund i tanken så förstår man varför. Jag beklagar så oerhört mycket för det som hänt och skickar en ännu större kram <3