Rädd för att bli kletig

I ett avsnitt av Älskade Unge som Nyponstina är programledare för, gjorde dom ett inslag där mammamaffian filmade hur det såg ut när deras barn äter. En mamma hade soprent kring sin bebis medan en annan hade låtit sitt barn go bananaz och kletat ner allt inklusive sig själv. Dom började prata lite om det med att man kanske gör barnet en björntjänst genom att torka munnen efter varje kletig tugga.

Jag har alltid fått höra att barn behöver får känna, kleta och upptäcka mat. Det hör till barnets utveckling. En annan väldigt viktig grej som jag inte tror så många vet är att barn även behöver bli kletiga runt munnen och läpparna för att lära sig motoriken kring munnen t.ex. slicka sig om läpparna. På 1177 står det till och med att man BÖR inte torka barnets mun. Det är inte jobbigt för barnen att äta när dom är kletiga runt munnen.

Lucas tycker att det är läbbigt att vara kletig och gillar inte alls att leka med kladdiga saker. Jag är övertygad om att det grundar sig i att han inte har fått kladda tillräckligt mycket som bebis. Han har alltid tyckt att det har varit läskigt att bli kladdig, men jag erbjöd inte kladdiga lekar så ofta heller. Varken med mat eller annat. Nu undrar ni säkert varför jag inte har låtit honom kladda? Jo, för när han var liten så var vi alltid ute på saker varje dag och då blev det så jobbigt om han skulle få gegga fritt och dom gångerna jag erbjöd kladdiga lekar hemma så ville han inte. Nu i efterhand kanske jag borde insisterat och försökt locka fram till kladd med jämna mellanrum och inte bara ge upp. Då hade han nog vant sig. 

Men å andra sidan så ser jag det inte heller som ett problem. Jag lät alltid Lucas vara kladdig runt munnen när han åt och torkade bara när han ätit färdigt eller när det började droppa från hakan, så tungan och läpparna har han redan övat upp 🙂

Inspirationen till det här inlägget kom imorse när Lucas åt sin fruktmos (som han vill ha efter gröten). Jag var verkligen tvungen att springa på toa så jag spände fast honom i stolen (han sitter verkligen fast i den stolen) och sprang iväg. Efter en liten stund hörde jag att nåt ramlade och Lucas började ropa på papper. Han väntade i cirka 5-10 min och när jag kom tillbaka till köket så låg den lilla skeden med kletigt skaft i tallriken och Lucas hand var alldeles kletig med fruktmos. Där satt han och höll fram den kletiga handen och väntade på räddning!

Hur tänker ni kring kletiga bebisar? Behöver bebisarna kleta? Är Lucas rädd för att bli kletig för att han inte fått kleta så mycket som bebis? Hade jag kunnat påverka?