Nyfikenhet i frågan amma eller inte amma?
Jag tycker inte det är fel att vara nyfiken. Jag är nyfiken, men också väldigt sympatisk och omtänksam vilket gör att jag inte alltid frågar det jag vill veta. Ibland blir man nyfiken över saker som man inte har att göra med och då gäller det att vara extremt försiktig och känna av läget innan man frågar (ibland ska man till och med låta bli att fråga). En sak som jag tycker väldigt illa om är folk som frågar bara för att dom vill bekräfta en fördom dom har. Om man ska fråga något känsligt så ska det vara för att man är öppen för en ny åsikt och en ny sida av saken. Jag ska ta ett typiskt exempel på en känslig fråga där man inte alltid ska lägga sin näsa i blöt.
Den stora amningsfrågan! En del har på förhand bestämt sig för att dom inte vill amma. Man kan tycka vad man vill om den frågan, men om man inte kan hantera att nån annan tycker annorlunda så ska man inte fråga varför. Det är inte ok att fråga en så känslig fråga och sen försöka övertala personen ”varför den borde amma” eller på ett nervärderande sätt svara ”jaha”. Jag blir nyfiken när någon säger att dom inte ska amma eller inte har ammat, men det är för att jag vill förstå den andra personens sida, inte för att jag har tänkt döma ut den personen. Jag frågar inte om jag inte kan känna av läget först (ämnet kan vara extremt känsligt – kanske t.o.m. en stor sorg för den personen). Jag har bara frågat just detta en gång, men då kände jag av läget först och frågade sedan väldigt försiktigt och sa också att jag absolut inte dömmer och att personen i fråga inte behövde svara om den inte ville.
Eftersom amningen funkade så bra för mig så var det nyttigt för mig att fråga varför. Jag fick då höra om hur svårt det kunde vara och kunde då vara mer sympatisk och förstående mot mammor som inte ammade. För mig har det alltid varit självklart att amma, ända sedan barnsben, men jag har också fått lära mig att det inte är lika självklart för alla, men det är OK! Jag respekterar andras val och ser inte ner på någon. Jag tycker det är tråkigt att vissa är så respektlösa mot varandra när det gäller såna här frågor. Men samtidigt som alla nyfikna inte alltid borde lägga näsan i blöt så borde inte all nyfikenhet tas som ett hot heller.
Vad tycker ni? Får man fråga eller borde man alltid låta bli? Oavsett situation?
Jag och Lucas 3 månader
Du kanske också gillar det här
Min blogg i nyhetsbrevet :-)
Trevlig kväll med Brasilien/Västerås-besök
24 Comments
Erika
Jag kunde inte amma första barnet och oj vad jag fick förklara mig. För de flesta ifrågasatte mitt/vårt val. Med nr 2 kämpade jag i månader och var på amningsmotagningen flera gånger i veckan med infektioner och penicillin kurer. Sen vid 4 månader valde sonen själv att inte amma mer och det sörjde jag INTE! Glad mamma= glad bebis. Hur man matar sina barn har ingen med att göra. Men att föra en diskussion med öppet sinne tror jag alla tycker är ok!
Emma - På Smällen!
Strongt av dig att kämpa så! Och vad skönt att han var den som valde bort amningen tillslut, det måste känts skönt för dig att slippa ”ge upp”. Funkar amningen inte så kan den vara ett helvete har jag förstått. Jag hoppas verkligen att det funkar lika bra med bebis som det gjorde med Lucas. Kram till dig!
Petra
Jag kan inget annat än att hålla med dig! Men det är ofta man får fråga om varför. Jag ammar och ger ersättning då jag inte har haft tillräckligt och därför har lilltjejen gått ner i vikt. Nu försöker vi fasa ur ersättningen men det är riktigt svårt. Jag har fått höra det ena med det andra om hur dåligt det är att jag ger ersättning ovh inte helammar. Första tiden tog jag åt mig och mådde skit av att inte kunna helamma men nu tänker jag att det spelar ingen roll så länge mitt barn får mat och mår bra.
Emma - På Smällen!
Precis! Jag mådde också dåligt av olika saker i början. Det kändes som vad jag än gjorde så blev nåt fel, men sen struntade jag i vad andra tyckte och då blev jag en lyckligare och en mer harmonisk mamma och kunde njuta av mammalivet på riktigt. Precis som du nu har kommit fram till att det inte spelar nån roll om du helammar eller inte, det viktiga är att din lilla tjej är mätt i magen och mår bra 🙂 Gå efter din magkänsla Petra, går det inte fasa ut ersättningen så kanske ni inte måste göra det heller?
J
Tycker som du fast i alla frågor – att ställer man en fråga ska man göra det med finess, vara genuint intresserad och öppen för det svar man kan få. Oavsett om det gäller amning, förskola, genus-intresse eller liknande. Ett öppnare och snällare samtalsklimat hade gynnat alla i slutänden tror jag.
Emma - På Smällen!
Det tror jag också 🙂 Amning var bara ett exempel 🙂 Jag är väldigt finkänslig med människor jag pratar med, ibland kan jag sticka utan näsan på bloggen, men jag försöker vara noga med att inte trampa enskilda människor på tårna särskilt om det är något som kan vara känslomässigt jobbigt.
Elin
Jag tycker absolut att man ska kunna fråga om man vill. Men jag tycker att man ska ställa en öppen fråga som ex: ger du ersättning eller ammar du? Då lägger du ingen värdering i det, utan du undrar bara helt enkelt. Vill person berätta varför den gjort sitt val så kommer den nog berätta de utan att du behöver fråga. Säger den inget så kanske de är för att de är jobbigt, så byt ämne då istället. Jag ammar för att ”måste” de är bäst för barnet enligt mig. Jag gillar inte att ersättningen är konstgjord, vill att mina barn ska få i sig så naturlig mat som möjligt. Men jag ger ersättning 1dag/vecka då jag åker till stan själv utan barn, och jag dömmer absolut inte folk som ger mer ersättning. Däremot så dömmer folk mig för att jag säger att jag ”måste” amma. ”Det måste man inte alls,mår mamman dåligt mår barnet dåligt”, mm. Fått massa komentar om de. Jag ammar för att jag måste för att de är bäst för mina barn. Ursäkta att jag kom av spår lite
Emma - På Smällen!
Ja, det är ju bäst om man kan låta bli att fråga för många som vill berätta berättar ju ändå om dom svarar att dom ger ersättning. Och det är ju faktiskt en helt ok fråga 🙂 Det är säkert många som känner sig träffade när du säger ”måste”, det är säkert därför du får många kommentarer. Även om du pratar om dig själv och vad du tror är bäst så känner dom sig kanske träffade. För mig skulle det vara en enorm sorg om jag inte kunde amma, särskilt om det är första barnet. Jag har inte ens tänkt på om jag ”måste” eller inte, jag bara VILL amma. Intressant att höra vilka olika åsikter och tankar som finns kring detta tycker jag 🙂 Kram!
Mia
Jag tycker att man får fråga men man måste också acceptera svaret man får då. Jag ammade min första son i 9 mån utan problem, min andra son som snart är 3 mån gick det inte alls med till min stora förvåning, jag var så inställd på att det skulle vara som förra gången. Men han kunde inte, han fattade aldrig hur han skulle göra, bara flaska funkade, så ja då fick det bli så. Klart att alla ska få välja själva men jag tycker både att man får fråga och att man får vara beredd på att få frågan!
Emma - På Smällen!
Ja precis! Exakt så menar jag 🙂 Vad snopet det måste varit att andra sonen inte fattade hur han skulle suga. Jag vill så gärna amma igen, kommer bli besviken om vi inte får till det den här gången.. Tack för din kommentar!
Xemdis
Klurig fråga. Spontant sätt känns det som att vissa frågor kan man bara ställa om man känner personen riktigt bra, annars kan man låta bli (tänker frågor allmänt). När jag berättade på jobbet att jag var gravid, ställde sig en kvinna upp och frågade väldigt högt och ogenant framför alla ”var det planerat??” Kände att jag genast blev mycket irriterad och svarade motvilligt på den frågan. Varför skulle det spela någon roll för andra att veta det? Intressant att veta om barnen var en olycka? Blir det mindre älskat? Ångrar att jag inte ställde en motfråga som ”varför undrar du?”
Emma - På Smällen!
Men herregud så dåligt! Det är typiskt en sån fråga man bara ställer till någon man känner riktigt bra! Jag tog åt mig varenda gång mina kollegor frågade mig. Ofta fick jag den här reaktionen efter att jag berättade hur snabbt vi blev gravida efter p-pillerstopp: ”Va!?!?! Var det planerat???!” Jag var 25 år och medelåldern för första barnet i min bransch är 35 år! Så jag var bara barnet i folks ögon! Men det var riktigt riktigt oproffsigt som din kollega gjorde, du skulle definitivt svarat ”varför undrar du?” i det läget. Jag ska spara på det svaret, kanske behöver det nån gång 🙂
Xemdis
Vad skönt att du tyckte samma! Tycker du är en sån härlig person! Och tänk att du varit med om samma fråga. Helt sjukt att andra kan ta sig rätten att fråga sådant. Jag själv är 26 och gravid med mitt första barn, så precis när detta hände hade jag och min chef bara sekunderna innan berättat för resten av gruppen, att hon frågade så tog bort mycket av den glädjen och jag tänker på det än idag, liksom gnager i mig att man ens kan fråga någon om barnet är planerat. Vad spelar det för roll? Sa ju självklart ja vilket är sant, men tänk om svaret hade varit ”eh nej, egentligen håller vi på att separera och det är för sent att göra abort nu”. Kan tänka mig att de tycker jag också är bara barnet, jag är den yngsta bland kollegorna. Vad gäller amningsfrågan, så tycker jag du gjorde helt rätt i att gå försiktigt fram och tillochmed säga att den personen inte behöver svara. Det är genuint och helt OK tycker jag!
Emma - På Smällen!
Tack vad söt du är!!! ❤️ Vad tråkigt! Jag förstår verkligen hur du känner kring det! Och för den där kvinnan spelar det absolut ingen roll! Du ska ju ha barn i vilket fall som helst och det är det enda hon behöver bry sig om!!! Skäms på henne!
johannazachhau
Jag tycker att man får fråga, men då får man också respektera det svaret man får och som du säger vara ödmjuk för att folk väljer olika.
Emma - På Smällen!
Ja precis 🙂 tack för din kommentar 🙂
Ilse
Jag förstår inte varför man måste fråga över huvud taget. Lär ju märkas om barnet får bröstet lr flaska när barnet är hungrigt. Jag förstod inte nyfikenheten innan jag blev gravid och inte nu heller efteråt faktiskt. Men det verkar vara en av öppningsfrågorna när man träffar andra föräldrar för första gången.
Struntar fullkomligt i vad ni väljer bara mamma och bebis mår bra!
Erika
Jag har tänkt mycket på varför vi bryr oss så mycket om vad bebisar äter. Jag får frågan av mina vänner och frågar också själv. Jag tänker att det kanske är en instinkt vi har… Vi människor är ju flockdjur och vi kanske helt enkelt bryr oss om flockens bebisar och att de äter, om ni förstår liknelsen!
Jag har erfarenhet av en besvärlig amning ned första barnet som jag kämpade mig igenom i 4,5 mån. Nu med andra gick det jättelätt och jag hade mycket mjölk. Tyvärr verkade det vara lättmjölk, för han blev inte mätt på mjölken och efter 6veckor gick vi över till ersättning helt och hållet. En nöjd bebis ger en nöjd mamma, liksom!
Tack för ordet!
Less!
Denna eviga diskussion…!Jag väntar barn nr 7 och önskar inget hellre än att få amma!Dock har jag inte haft tillräckligt för att mätta mina små godingar,jag har mått så sjukt dåligt över detta och när man då fått frågan,vilket alltid händer så mår man ju inte bättre… Ingen som har med att göra hur mitt barn får mat tycker jag!Har fått svar som-men oj då,stackars barn!Så sjukt jobbigt att höra!Förstår inte varför det är synd om barnet?Dom blir mätta och nöjda,det är väl ändå huvudsaken?!Våra barn är väldigt sällan sjuka och ingen är allergisk mot något,hur kan det bli så då dom inte fått den där viktiga mjölken??Hade gjort vad som helst för att få slippa detta blandande och diskande och kokande av flaskor,hålla koll på att man har med sig tillräckligt när man ska i väg,den extra kostnaden som det faktiskt blir.Jag ser gärna att man tänker sig för en gång extra innan man frågar,det kan såra så himla mycket,fast det är en sån simpel fråga… Nu önskar jag att det den gång kommer gå så enkelt som man tror det ska gå,att mjölken bara flödar och alla blir nöjda och glada!
Marie Mattsson
Jag tycker man kan fråga på ett fint sätt, själv försökte jag amma men mitt barn tålde inte bröst mjölken så jag fick sluta sedan växte han och mådde hur bra som helst och jag slapp oron.
Nenne
denna fråga, den är känslig ja. Men hur gjorde kvinnor förr innan det fanns ersättning? I dagens samhälle känns det som att vi ger upp för enkelt. Klart det tar tid och engagemang att lära sig amma, och ger man substitut för tidigt, klart barnet väljer det enkla alternativet. Sen finns de kvinnorna som tänker mer på sina bröst och figur (banta) än på att amma.
Ersättning är vad det heter. Som min man säger; visst kan vi äta skräpmat varje dag och bli mätta, men hur nyttigt är det i längden?
Så jag har svårt för det där; det går inte. Utländska kvinnor hade tittat förundrat på oss. Vaddå inte går?
Det var minsann inte enkelt för mig i början, men jag gav mig inte.
Detta är min åsikt, och vi har alla rätt att tycka o tänka, och yttra.
Ina
Nenne: Med tanke på vad detta blogginlägg samt alla kommentarer handlar om så tycker jag att din kommentar inte riktigt passar in. Jag håller med om att alla får ha sin åsikt men om du själv tycker att detta är en känslig fråga så varför är du så okänslig? Hur kan du komma och säga att ersättning är jämförbart med skräpmat? Vet du hur otroligt mycket forkning och kunskap och kontroller det ligger bakom ersättningen? Det finns en gräns för alla, vad man klarar av. Du kan inte komma och säga att alla som ger ersättning har gett upp! Det handlar verkligen inte om att alltid välja den enklaste utvägen utan att själv må bra och kunna njuta av att vara mamma och ha ett välmående och framför allt mätt barn.
Du kanske vill ha en klapp på axeln för att du varit så duktig och inte gett upp men kom inte hit och trampa på alla andra som inte valt/kunnat göra som du.
Tomas Johansson
Hej!
Jag heter Tomas Johansson och är frilansjournalist. Jag producerar bland annat podcasts för vårdportalen Wacano och har gjort ett program som kan intressera föräldrar och blivande föräldrar. Det är ett samtal med forskaren Sofia Zwedberg på KI och handlar om amningens positiva fördelar. Jag testar henne också på vad som är fakta respektive myter. Såsom att barn som ammas kan bli mer intelligenta, vilket faktiskt visat sig sant, eftersom fettsyrorna i bröstmjölken påverkar hjärnans utveckling positivt.
Vi ser gärna att programmet sprids, så länka gärna till det eller bädda in det i er plattform. Det också helt ok att göra en re write på programmet så länge källan uppges.
https://wacano.se/amningens-positiva-halsoeffekter
Med vänliga hälsningar
Tomas Johansson
Producer & Journalist
LindaViola - Mamma till Svea!
När jag var gravid med Svea så var jag helt klart inställd på att försöka amma, men om det inte funkade så tänkte jag inte bråka med det. Amningen fungerade hur bra som helst från dag 1 (bortsett från att jag fick sår men började med amningsnapp redan på bb). Sen hade jag mjölkstockning en gång i veckan de första veckorna men det var ju så jäkla mysigt att amma! Jag hoppas innerligt att amningen kommer fungera lika bra med bebis som ligger i magen nu, och denna gång är jag mer inställd på att faktiskt kämpa om så behövs. Jag vet ju nu hur mysigt det kan vara och vilket härligt band det skapar.
Sen tycker jag att alla gör som de vill, jag var själv inget ”amnings-freak” innan jag själv insåg hur jäkla praktiskt det faktiskt var. Det jag kan fundera lite över ibland är varför en del mammor väljer bort amning redan innan barnet är fött, då har de liksom inte ens testat. Sen är det klart att alla gör som de vill, men det kanske är så att de går miste om något som hade fungerat fantastiskt bra för dem, ingen som vet 🙂