När jag dör vill jag…

– Samarbete med Lavendla –

Jag är 31 år gammal, snart 32 år, och har förhoppningsvis ett långt liv framför mig. Jag kan nog räkna på min ena hand hur många gånger som jag har börjat en mening med ”När jag dör vill jag…” Jag tänker inte så mycket på döden, i vanliga fall, men några gånger i mitt liv har jag haft jättejobbig dödsångest. En gång när jag skulle sövas inför en operation gömde jag till och med små lappar med önskemål och koder som jag ville någon skulle hitta ifall jag inte skulle vakna upp igen. Det kändes så hemskt att jag eventuellt inte skulle hinna säga såna saker innan jag lämnade det här livet. Den känslan kommer fortfarande över mig ibland och därför blev jag väldigt intresserad av Lavendla Arkivet – har ni hört talas om det?

Lavendla Arkivet är ett digitalt arkiv där du kostnadsfritt kan lagra information och önskemål som t.ex. koden till ditt bankfack, vilken låt du vill ska spelas på din begravning, om du vill ha gravsten eller ligga i en minneslund osv. Du kan lagra vilken information som helst, du loggar in med BankID och ingen annan än du kommer åt det förrän dagen du dör, då skickas ett meddelande till nära och kära. Andra saker som man också kan få hjälp med från Lavendla Begravninsgbyrå Göteborg (eller någon av de andra Lavendla-byråerna i Sverige) är t.ex. testamente och arvsrätt som också är viktigt att tänka igenom innan man dör.

Jag har funderat lite kring min begravningsceremoni och det jag tänkt mest på är att jag skulle vilja att samma dikt som lästes upp för min mormor ska läsas upp på min begravning. Jag har också önskemål kring själva gravsättningen, men detta är helst inget jag tar upp med mina anhöriga just nu. Det känns jobbigt att prata om döden och det är jobbigt att göra nära och kära ledsna eller obekväma. Jag tycker att ett Lavendla Arkivet känns mycket mindre känsloladdat samtidigt som jag kan känna mig trygg med att jag får mina önskemål förmedlade.

Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. 
Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på havet. 
Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. 
Jag står vid stranden och ser när det försvinner som en prick vid horisonten. 
Just då hör jag någon vid min sida säga: ”Nu har hon lämnat oss” Lämnat oss för vad? 
Hon har bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. 
Hon är lika vacker och välbyggd som när hon lämnade stranden. 
Detta att hon har blivit mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det. 
Just när rösten bredvid mig säger att hon har lämnat oss, 
finns det någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten
och en annan röst som ropar: Här kommer hon!