Maktlösheten
Just nu är det tufft. Massor av tankar går runt i huvudet. Jag är orolig för barnen, jätteorolig. Jag trodde att det här skulle gå relativt smärtfritt för barnen eftersom jag och Jair inte bråkar och är överens om allt, men det räckte inte. Det går inte att förutspå allt och även om vi kommit överens så gick det inte att lita på det. Jag tycker så synd om Lucas. Min älskade lille Lucas, han är bara 5 år och bär på en oro som ett barn aldrig ska behöva känna. Hur kan jag övertyga honom om att jag aldrig kommer lämna honom? Imorgon ska jag ringa BVC för att få kontakt med en barnpsykolog så att jag får veta hur jag ska hantera detta och även andra känslor som barnen kan ha som jag inte ens vet om än. Jag önskar så att jag kunde skydda barnen från allt det här. Att jag kunde kompensera bort alla dom dåliga känslorna genom att ge dom hela mig. Jag älskar mina barn över allt annat och att se deras sorg gör ondare än min egen sorg nånsin känts.
6 Comments
E
❤️❤️❤️
Lin
Åh, vad fruktansvärt tungt! Du kan inte berätta om hur han växt i din mage och att han har suttit fast i dig med navelsträngen och att det betyder att han är din/ni ska vara tillsammans, föralltid? Ibland funkar udda argument med barn.
Jag sover alltid tillsammans med min son under perioder när han bär på oro. Det gör mycket för mig och för honom också tycker jag mig se.
Kicki
❤️
Emelke
Jag lider med dig men imponeras samtidigt över vilken stark och kärleksfull mamma du verkar vara ❤️
Karin
Ni fixar det här Emma. Du är en fantastisk mamma. Jättebra att du vågar be om hjälp, kan vara väldigt bra för Lucas att få prata med någon som är ”neutral”. Han är ju en väldigt omtänksam kille så jag kan tänka mig att han försöker bära mer än vad han borde. Massor av kramar till er alla. Det blir bra
Lexochlogan
Tänker att även om det är tufft för barnen så hade det varit ännu värre om ni bråkat och varit osams, om det är till någon tröst. Förstår maktlösheten, kan inte tänka mig hur det skulle vara för Lex som ju nästan är lika gammal ❤️