Jag önskar att jag var en vanlig svensson
Ibland önskar jag att jag var en vanlig Svensson med helt vanliga Svensson-problem. Jag önskar till och med att mitt liv var lite långtråkigt ibland, i alla fall i en liten period så att jag hann landa nån gång. Mitt liv har aldrig varit så. Jag har aldrig haft ett vanligt Svensson liv, mitt liv har alltid pendlat mellan sjunde-himlen-fantastiskt till brinnande jävla helvete. Men det kanske finns en balans i det också? Man får inte vara sjunde-himlen-lycklig utan att vara helvetes-olycklig också? Det här året har verkligen varit ett helvete. Jag saknar min mormor så sjukt mycket, men det kanske var meningen att hon skulle få dö innan. Hon hade blivit så ledsen om hon fick höra allt som har hänt nu. Eller så kanske hon ser allt men kan inget göra…
Men jag tror på att allt som sker gör det av en mening. Det här är i slutet utan början på något nytt. Jag är redan där i min process. Jag vet inte hur det gick till men jag känner mig så fruktansvärt stark just nu, ungefär som att inget kan stoppa mig! Jag kommer nå alla mina drömmar och mål och jag kommer göra det MYCKET bättre. Jävlar vilket go jag har i kroppen just nu. Jag känner mig så självständig, oberoende och målinriktad. Det var nästan så att jag ville avboka mitt psykologsamtal som jag ska ha nästa vecka. Jag tänkte ”Ähhh, jag behöver inte det längre”, men sen tänkte jag att det skadar inte att gå dit och älta lite. Min erfarenhet av att älta sig igenom svåra situationer är att processen att känna sig helt bra är snabbare och motgångar under tidens gång blir inte lika jobbiga. Jag hoppas att jag snart kan få berätta om mitt grymma möte i fredags!
3 Comments
Lotta
Vet du vad, du är lika mycket Svensson som alla andra. Människors liv är inte så olika. Ibland går det upp och ibland ner. Det gäller bara att hitta sin egen balans och inte forcera fram glädje och lycka. Det är okey att må skit, och det måste ta tid att komma tillbaka. Ingen läker sår varken själsliga eller kroppsliga på några dagar/veckor. För allas skull bromsa, tänk,gråt och må skit, gläds åt det som gör dig glad, skratta med dina barn och visa dem att det är bra att visa alla känslor, de är tuffare än vad man tror och klokare än vad vi kan ana. De ser dig och hur fort du klarar dig utan pappa, men vart lämnar de dem. I ett tomrum av saknad där bara glada känslor ska finnas….Förlåt men jag tror det är dags att du tittar på de andra viktiga människorna i ditt liv och inte glömmer att de också saknar och förstår att det är annorlunda nu. Ge det tid
Emma - På Smällen!
Hej Lotta! Det finns saker som jag inte har kunnat skriva om på bloggen och jag tvivlar på att det hör till en vanlig Svensson. Jag har aldrig forcerat fram glädje eller lycka. Jag känner vad jag känner och det kan vara olika, men mitt liv är sällan mitt emellan. Det händer oftast superbra och superroliga grejer eller supertråkiga och jobbiga grejer, det är aldrig däremellan. Jag förstår att det gått lite snabbt i svängarna för er som läser men det är ju för att jag tog tid på mig innan jag blev redo att berätta vad som hänt. Angående barnen så vet dom inte än och eftersom Jair inte kommer lämna barnen så kommer dom inte bli lämnade med ett tomrum av saknad. Det kommer kanske bli jobbigt för dom ändå och då finns jag där. Psykologen sa att vi måste vara överens om separationen även om det innebär att låtsas så att vi båda är starka och klarar oss utan varandra är det bästa vi kan göra för barnens skull. Jag har skrivit mer om detta i nästa inlägg. Kram!
Elin
Förstår vad du menar med Svensson! Jag har aldrig heller varit så för att min mamma inte var så! Men jag är på väg mot ett Svensson liv och det känns skönt? Fast vi får väl se om jag når fram.haha.
Men så underbart att du känner go:et!!!! Heja! Jag känner igen de. Känslan från när man gjort slut med nån pojkvän! Man är fri och kan äntligen göra det man vill!!!!!! ?