Hur känns det nu?
Jag har inte skrivit så mycket om hur jag mår det sista och det beror på att jag känner gladare. Jag känner inte att jag behöver älta det som är dåligt för det händer väldigt mycket kul i mitt och barnens liv just nu. Jag känner mig inte ledsen eller deppig utan snarare tacksam för hur väl jag har ordnat mitt eget skyddsnät utan att veta om det. När Jair bestämde sig för att lämna mig med barnen så kändes det som att hela marken försvann under mig och jag bara rasade ner i ett stort svart hål. Jag tappade andan, kunde inte tänka och såg hela livet passera i revy flera gånger om, tills jag insåg att jag bara fallit ner ett par meter och att det bara vara att klättra tillbaka upp ur det svarta hålet. Nu är jag uppe igen. Jag har allt jag behöver, två otroligt bra och roliga jobb, ett fint och värdefullt radhus, fantastiska vänner och allt jag behöver för att vara barnens klippa.
Jag är överraskad och imponerad över hur jag klarar av dagarna. Jag trodde det skulle kännas svårt att få ihop livspusslet eftersom jag blev ensamstående på heltid. Men jag upplever det inte så för det jag inte hinner med har jag medvetet prioriterat bort… Och det som är allra viktigast i mitt liv, barnen, har jag faktiskt ännu mer tid med nu efter separationen! Det kom som en positiv överraskning för mig 🙂 När jag är med barnen stannar jag allt annat, jag njuter och jag ser hur dom njuter. Vi har det så bra tillsammans, till och med ännu bättre nu än förut skulle jag vilja påstå. Jag lever mer i nuet och allt jag vill är att uppleva världen tillsammans med dom.
Jag har pausat dejtingapparna. Jag orkar inte, jag hinner inte. Jag har snackat med många killar som verkar fina och trevliga, men hur ska jag veta vem som jag kommer klicka med IRL? Jag har inte tid att gå på dejt med 15 killar, jag måste ju ha barnvakt varje gång. Jag måste vara väldigt säker om jag ska prioritera att träffa en kille, min tid är alldeles för begränsad. Det hade varit enklare om kärleken bara råkade dyka upp nånstans i riktiga livet istället…
Fotograf: Wanderings
9 Comments
Mikaela
Jag ställer några till frågor.. hoppas inget är opassande:)
Var är Jair nu? Träffar han inte barnen alls? Vad uttrycker Lucas och Isadora för känslor?
Emma - På Smällen!
Hej! Jair bor hos en kompis i stan. Han träffar barnen ett par kvällar i veckan hemma hos mig och är med på simskolan på lördagar. Han träffade barnen idag och då passade jag på att jobba över. Barnen säger inte så mycket, men det dom säger håller jag för mig själv. Det är för privat så jag har valt att inte berätta vidare överhuvudtaget..
Sara
Vad härligt att höra! Ofta kommer man starkare ur det du upplevt än man någonsin kunde tro. Det är en underbar känsla som kommer med mycket ny energi. Hoppas du får fortsätta känna så!
Emma - På Smällen!
Just nu känner jag precis så! Jag hoppas också det! 🙂
Johanna L
De har märkts på dina andra inlägg att du mår bättre. Hoppas de fortsätter så!
Emma - På Smällen!
Tack! Det hoppas jag också 🙂
Annika K
❤️
Sofi
Varannan helg snart?
Emma - På Smällen!
Nej, det blir nog inte så…