Har barnen tagit över makten hemma?

På nyhetsmorgon i veckan pratade dom om ett ganska intressant ämne, nämligen om barn som tagit över makten hemma. Haha! Jag tyckte mest att det handlade om mindre barn, typ förskolebarn och hade kanske velat ha mer tips om den där preteen-fasen, haha! Nej, men skämt oåsido, så känns det inte som att vi är i riskzonen för att barnen skulle ta över makten. Vi har tydliga regler (för det vi tycker att man ska ha regler för) och våra barn lyssnar på oss även om dom tycker vi har fel ibland.

Jag tycker dock att det är viktigt att barn inte bara lyssnar och gör som man säger, dom måste också få möjlighet att ifrågasätta så att man får en chans att förklara eller ångra sig om man inser att man bestämt fel. Tex är läggningstiderna en sån grej här hemma. Nu när vi bor i ett område med barn i varje hus som leker på gatan så kan det vara svårt att hålla samma läggningstider som man alltid haft förut. Ibland är det barn som är både jämnåriga och yngre som leker ute på gatan när vi tycker att det är läggdags. Då har vi lyssnat på barnen och kompromissat om det inte finns något särskilt skäl för varför dom ska lägga sig (tex sov dåligt natten innan). Ibland har vi gett dom kvällsmat och borstat tänderna och sen låtit dom springa ut och leka en stund till innan läggdags.

När jag var liten, till och med när jag var tonåring, brukade jag och mamma diskutera saker som hon sa ”nej” till. Oftast slutade det med att jag förstod varför hon sa nej och kunde acceptera det, men ibland kunde jag förklara min sida och mamma kunde ändra sig. Jag tyckte det var bra att jag fick vara med och att mamma inte bara sa ”nej” och ”därför jag har bestämt det” när man frågade om varför.

Hur gör ni hemma hos er och hur är ni uppväxta? Påverkar uppväxten hur ni uppfostrar era barn nu?