Gravidvecka 8 – bebis nr 4

Bebis
Nu är din bebis mellan 14 och 20 millimeter långt, det är ungefär lika stort som ett hallon. Bebisen är i röresle hela tiden, hjärtat slår och blod pumpas genom navelsträngen. Bebisen har börjat få mänskliga drag som ögonlock och spetsen av en liten näsa börjar synas. Munnen och örat börjar växa fram. Bebisens bröstkorg börjar ta plats. Även fingrar och tår börjar utvecklas som i slutet av veckan syns. Man kan redan nu mäta hjärnaktiviteten hos bebisen.

Du
Livmodern är nu stor som en grapefrukt, innan du blev gravid var den som ett hönsägg. Du kan känna dig svullen och spänd, det kan göra att du blir lite extra känslig för beröring på magen. Du kan få kramper i livmodern som påminner om mensvärk. En del får acneproblem som beror på hormonbalansen i din kropp. Det är möjligt att du har en mjölkig flytning från slidan, detta är fullt normalt så länge det inte kliar eller luktar starkt.

Så här känner jag
Illamåendet fortsätter att tillta och nu mår jag skit även på natten när jag vaknar för att kissa. Morgnarna är tuffa och sen går det som vågor under dagen. Jag är fortfarande väldigt väldigt trött och måste sova en stund på dagen för att orka. Det är en pina att borsta tänderna, jag är aldrig så nära att spy som just när jag borstar tänderna. Det finns nästan inget jag vill äta och det lilla jag vill äta byts ut från dag till dag, så det jag var sugen på igår kanske inte går att äta idag. Jag längtar tills den här jobbiga perioden är över.

Så här känner pappa
Emmas symtom känns otäckt lika de från förra graviditeten, men denna gången har de kommit mycket tidigare. Det måste vara sjukt jobbigt att må så dåligt som hon gör, och det känns tufft att på det sättet stå maktlös inför att inte kunna göra något åt det. Hon kämpar och försöker hitta saker som hon klarar av att äta, och har hon tur så mår hon inte dåligt när hon just äter eller sover. Allra värst är det om hon inte får sova eller äta ordentligt, vilket hon ju inte alltid kan styra över själv – särskilt inte när det är svårt att hitta något hon kan äta! Det är ju lång tid kvar till vecka 12 så jag hoppas verkligen symtomen lättar när de nu också kom tidigare.