Frihet!

Det känns helt underbart att slippa vara den som nattar här hemma. Jag gör så mycket med Lucas ändå, så det är faktiskt fantastiskt skönt att bara slänga sig på soffan och vila, blogga, titta på tv när Jair nattar. Förut har det hela tiden varit jag som har haft ansvaret att göra det, men nu är det inte det längre. Vi har märkt att Lucas lättare somnar när Jair nattar honom och även när det är Jair som nattar om. Men sen på natten när Jair har gått och lagt sig. Då är det jag som tar över och då går det oftast dåligt.

Ikväll somnade Lucas efter bara en liten stunds gråt, känns inte som han är förkyld längre för dom andra nätterna har varit så kämpiga. Inatt känns det som det blir bättre. Ikväll glömde vi bort kvällsamningen som vi alltid brukar göra. Lucas var trött och vi ville bara att han skulle komma i säng så tidigt som möjligt. Vi får se hur det går nu, men min känsla säger att det är bättre om vi inte ammar på kvällen egentligen. Eller på ett sätt är det bättre och på ett inte. Det är bra för Lucas med amningen för sjukdomars skull. Lite bra antikroppar får han ju ändå, men det är dåligt för att han förstår inte varför han får amma på morgon och kväll men inte på natten. Hur mycket jag än försöker vänja honom så kommer han nog aldrig att förstå det. Därför tycker jag det är jobbigt att amma. Han förknipper mig med bröst så det är svårt att trösta honom.

Jag känner att det inte är mycket mjölk i brösten nu. Idag har jag inte läckt en enda gång. Jag glömde till och med amningsinläggen hemma. När han suger så känns det som han torrsuger och när det väl kommer mjölk så verkar den vara blaskig. Om han har ätit lite och sen somnar om så vaknar han alltid efter en liten stund och gråter. Om han är hungrig så blir han i så fall inte mätt på mig längre. Kanske är det dags att sluta amma nu? Jag kanske inte ska propsa på kvällsamningen längre så som jag har gjort….?