Besök på Isadoras skola

Igår var jag på Isadoras första föräldramöte för hennes skola och idag har hon, jag och William varit och hälsat på i skolan för första gången! Jag var lite nojig över om det skulle gå bra att ta med William eller inte, för när Isadora blir blyg så lägger hon allt sitt fokus på William, men det gick hur bra som helst! det hjälpte nog till att Lucas var på skolgården när vi kom och att hon ska få hans gamla klassrum så vi har redan varit inne i kapprummet flera gånger 🙂

Vi möttes på skolgården och när det var dags att gå in gick Isadora självmant in med dom andra barnen utan att bekymra sig om när jag skulle komma in. Hon ville bara veta om jag skulle stanna och det skulle jag ju, men jag och William gick in efter alla barnen, tillsammans med dom andra föräldrarna.

William grävde lite och smakade på sand för första gången sen förra sommarn…

När vi kom in så var det en mamma som på en gång erbjöd mig en stol och det tog jag TACKSAMT emot, det är tuuuuungt nu och jag har svårt att stå eller gå en längre stund. Då blir man lite extra glad att någon tänker på en 🙂 Annat var det när jag skulle gå över gatan för att hämta Lucas på scouterna igår. Jag hade ont som sjutton och kunde verkligen inte gå normalt och när jag var nästan över övergångsstället så hänger sig busschauffören på tutan?! Så elakt och respektlöst! Detta var dessutom en kvinna! Jag blev så arg att jag faktiskt inte vet vad jag hade gjort om jag skulle åkt med den bussen (mina gravidhormoner just nu är inte att leka med)! Vem gör ens så?! Mot en höggravid kvinna som har tydligt svårt att gå? Gör hon så mot rullstolsburna och äldre också. Nej, usch!

Jaja, nog om det! När jag kom in i klassrummet satt Isadora i mitten av klassrummet, nästan på Lucas plats faktiskt och hon såg så stor ut där hon satt. William satt i mitt knä och lyssnade tyst på allt fröknarna sa ungefär halva tiden och halva tiden ville han också vara med och prata. Det var flera andra mammor som också hade med sig sina barn och som var lika gamla, så roligt! Synd att jag inte kände till dom under corona-föräldraledigheten…

William fick lite spring i benen under tiden fröknarna pratade och undersökte kapprummet tillsammans med en bok som han inte hade ro att läsa med mig 😛

Jag upplevde Isadora som trygg i gruppen och det kändes som hon var stolt över att vara i ett riktigt klassrum i skolan. Det kändes väldigt bra för hon känner inte något av dom andra barnen. Det är bara en pojke som kommer från samma förskola som henne, men han går på en annan avdelning.

I eftermiddag ska vi tillbaka till skolan för då ska Lucas fritids ha drop-in där man kan se saker barnen gjort, köpa fika och växter som dom har planerat. Det blir kul 🙂