Berätta om terrordåd på förskolan
Igår när jag surfade runt på facebook så fastnade jag på ett inlägg som jag har tänkt på enda sedan dess. Det var en mamma med barn på förskolan som berättade om hur hennes pojke var ledsen, chockad och helt vettskrämd och inte kunde sova efter att förskolan hade samlat alla barnen och berättat om terrordådet i Stockholm. Enligt mamman så fanns det ingen anledning för pedagogerna att berätta detta för hennes barn som var för litet för att förstå ändå och bara blev rädd.
Jag blev ganska upprörd när jag läste allt som mamman skrev. Jag hade blivit otroligt besviken och arg om pedagogerna på Lucas förskola hade samlat barnen för att berätta detta utan min vetskap och godkännande. Jag kan förstå pedagogernas motiv om det är så att några barn börjar prata om det för att dom har fått höra om dådet hemifrån, men jag känner ändå att det är fel. Barnen på förskolan är såpass små och alla barn hanterar saker på olika sätt. Jag hade inte velat att någon annan berättade en sån här sak för Lucas över huvudet på mig. Det här tycker jag att jag borde få bestämma om Lucas är redo att höra och där är min bestämda åsikt absolut nej! Det finns absolut ingen anledning att berätta om detta dådet för honom. Vi har däremot börjat berätta att alla människor inte är snälla och att det finns ”fula människor” inte bara gubbar som vill ta barn och dom lockar barnen med glass och annat. Det är nog allt som han kan hantera just nu.
Enligt Rädda Barnens psykolog ska man inte berätta mer än vad barnen frågar efter och man ska vara uppmärksam på om barnet verkar oroligt. En del barn kan visa i sin lek att dom har uppfattat vad som har hänt och om barnet verkar oroligt så kan man säga ”Jag ser att du är orolig när du hör det här” för att öppna upp samtalet med barnet. Enligt psykologen så behöver man inte berätta detaljer utan det kan räcka med att säga att det har hänt en olycka och att många vuxna jobbar med att det ska bli bra igen. Psykologen hade själv en 5-åring som inte hade uppfattat vad som har hänt så då hade hon inte berättat om det. Jag tycker att det psykologen säger låter väldigt vettigt. Det är onödigt ont att informera små barn om detta hemska om dom inte redan snappat upp från andra eller var i närheten av terrordådet.
Hur tänker ni kring det här? Berätta gärna hur ni känner kring om någon annan skulle berätta om detta för era barn utan er vetskap. Och ni som jobbar på förskola, tycker ni att det är okej eller inte okej? Tar ni upp det på er förskola, i så fall varför?
14 Comments
Caroline
Jag tänker att det är så fel att göra det utan föräldrarnas vetskap, och barnen behöver inte veta allt. Men… samtidigt kanske vissa barn uppfattar mer än andra, och då kanske de barnen som inte uppfattar det får höra från andra barn. Och det kan ju bli ett väldigt okontrollerat, opedagogiskt sätt att få sån hemsk information :/ så jag kan nog se det från två håll.
Sandra
Jag tycker att det är upp till varje förälder att avgöra hur mycket/lite man vill informera sina barn om det som hänt. Föräldern känner barnet bäst och är oftast den tryggaste punkten om barnet skulle bli rädd eller ledsen. Det finns inga rätt eller fel i detta kan jag tycka. Jag har berättat för min snart 4-åring att en dum person har kört på människor med en lastbil. Detta leder in oss på samtal om vad man får göra och inte göra. Dottern kan hantera detta, annars hade vi aldrig pratat om det med henne. Självklart går vi inte in på hur hemska detaljer som helst.
Jag tycker inte att förskolorna ska berätta för barnen då det kan finnas barn som har svårt att hantera denna typ av information.
JennyJenny.se
Håller med dig. Jag svarar på barnens frågor (om allt vad det kan vara) men inte mer info än vad de frågar efter. Ställer de inga följdfrågor så fortsätter jag inte förklara. (Och detta gäller allt från olyckor, krig, sex, hur barn blir till o allt annat som små barn frågar om).
Sådana samtal bör man ju ha enskilt med ett barn o inte i en grupp där behoven ser väldigt olika ut. Man måste ju kunna ha tid att ta hand om de reaktioner som kommer också (tänker på det du skrev om förskolans agerande).
Erika
Jag jobbar på Åhlens city och var på plats i fredags och blev ögonvittne till det hemska som hände. Min mamma sa att jag behöver nog säga något till mina barn på 5 och 3 år. Förklarade att en lastbil kört in i ett hus och att polisen fångat honom. Mina barn ville veta om någon blev skakad vilket jag sa ja till och sen kom frågan om han var en tjuv vilket jag också sa ja till. Sen släppte dom det. Så får jag veta att de har tänt ljus på förskolan och att barnen fått prata om sina känslor inför det som hänt…. jag är sjukt kluven inför detta. Mina barn vet inte att jag var mitt i och blev evakuerad och går i krishantering pga detta. Och jag vet inte om det är förskolans plats att ta det heller…. jag hade blivit glad om de sagt något till mig att detta var planen då de inte vet hur vi har pratat om det hemma.
Förlåt om jag svamlar lite, har lite svårt att samla tankarna men det var bra att du tog upp det.
Emma - På Smällen!
Usch vad hemskt Erika! Men är du okej? Jag förstår verkligen varför det känns viktigt för dig att förskolan inte säger saker till barnen som du inte får veta innan. Det är ju viktigt att man berättar samma sak för barnen både hemma och på förskolan också tänker jag. Tänker på dig! ❤
Elin
Hej Emma! Jag kommenterar sällan bloggen, men läser den dagligen.
Jag känner som dig att förskolan inte borde samla barnen och berätta, kanske att de kan besvara en och en annan fråga från ett barn som kanske uppstår men inte samla alla. Jag tänkte direkt på hur jag pratade med min 6-åriga systerdotter, jag sa ingenting om händelsen, det hon hörde var att ordet Stockholm varpå hon frågade ”ligger Stockholm i Sverige?” Varpå jag säger ”ja Stockholm ligger i Sverige” då mindes hon plötsligt att våra kusiner bor ju i Stockholm och då frågade hon ”Men där bor ju **, vad hände med honom?” Som tur var (får man säga så?) så befann sig hela familjen i Helsingborg så det var vad jag sa ”Han är här i Helsingborg hos sin mormor” då svarade hon bara ”tur” sen var det inget mer med det. Vi har inte heller diskuterat det med mer för det finns inga fler frågor från henne utan hennes största frågor och det som hon behövde få svaret på var vart Stockholm ligger och om kusinerna var välmående.
Jag tror inte heller att det behövs berätta att det var ett terrordåd eftersom den frågan inte finns hos henne, hon vet inte ens vad det är. Jag tror inte heller att hon mår bättre av att veta det, utan jag tror att hon mår bra av att man bara besvarade hennes frågor som hon hade och sen kunde hon ”gå vidare” från det. Kusinerna var i säkerhet och det fanns inget för henne att oroa sig för!
Kram
Carin H Brander
Mitt största barn är bara två år, så jag hoppas verkligen inte att de sagt något på förskolan till henne. Jag har inte ens reflekterat över att det skulle kunna vara en möjlighet. Minns när Estoniakatastrofen var, då var jag 8 år och de avbröt undervisningen i skolan för att berätta och visa nyheterna. Jag tror inte jag hade någon som helst nytta av det faktiskt, jag förstod inte mycket av vad det innebar.
Lisa från skåne
För några år sedan blev min man rånad och nerslagen och skadad i vår lgh. Väldigt traumatisk för oss alla. Vårt äldsta barnbarn var då 6år.V
Eftersom morfar fick ligga på sjukhus ett tag undra hon vad som hänt, resten av familjen var överens om att bara säga att morfar ramlat. När hon var c:a tio år började hon fråga lite om hur han ramlat och andra frågor då berätta vi vad som hänt. Hon blev så klart ledsen men vi kände att hon kunde ta det bättre i den åldern. Så jag tycker nog att man ska vara försiktig och tänka sig noga för innan man berättat för barnen.
Emma - På Smällen!
Usch vad traumatiskt!!! I sitt eget hem dessutom! Beklagar verkligen och hoppas att ni ändå känner er trygga i ert hem nu trots det som hände. ❤ Jag tycker det sätt ni gjorde på lät väldigt logiskt och bra 🙂
Tigermamman81/BebisHalleby
Har inte mitt barn på förskola än men jag skulle verkligen inte vilja att förskolan tog en sån här sak.
Om något eller några barn tar upp frågor tycker jag det borde finnas resurser till att en (eller flera) pedagoger kan gå undan med de eller det barn som frågar. För om de inte svarar på en fråga kan ju det bli konstigt, men samtidigt lär föräldrarna informeras om vad som sagts också.
Men så där i stor grupp – nej tack.
Elin
Men va sjukt! Så klart man inte ska berätta sådant hemskt för dagis barn. * arg
Lisa
Samma sak hände på dotterns förskola. Hon är 4 år. De hade en ”tyst minut för de som blev ihjälkörda av en lastbil. Och mannen körde på dem med flit!”. Ähm.. jahapp. Vi hade medvetet valt att inte berätta för dottern, och hade definitivt inte valt att ha med den sista detaljen.
SandraS
Samma på våra barns förskola. De hade haft en tyst minut bla och tänk ljus och det låg blommor ute på gården. Jag blev både arg och chockad när jag fick reda på det. Jag anser inte att mina barn på 1,5 och 3,5 år behövde ta del av den informationen och hade väldigt gärna blivit tillfrågad först. Vi har inte pratat om det hemma och hade inte tänkt berätta. Svårt att veta vad och hur mycket små barn tar in och kan förstå, hittills har barnen inte sagt något men vem vet när det kommer..
Siranee | Thaimorsan.se
Precis som jag skrev i inlägget och sen läste jag det på BRIS. Att inte berätta mer än vad som behövs eller om de inte frågar, går inte in i detaljer men om de frågar så var ärlig beror på ålder.
Det finns ingen anledning att dra med de så pass små o manifestation som att tända ljus, tystminut osv. Frågar någon på förskolan så bör pedagogen ta det med den enskilde.
https://thaimorsan.se/att-prata-med-barn-om-terrorattacken-i-stockholm/