Bebis spyr av förstoppning
Jag har läst om barn som spyr av förstoppning, men jag har aldrig varit med om det själv förrän nu. Allt började för två veckor sedan när William spydde två gånger och jag trodde han var magsjuk. Två dagar senare spydde Oliver direkt efter att jag hade ammat. Jag blev förvånad för det var precis som en sån där ”överskottskräkning” som han gjorde när han var nyfödd, men jag tänkte att han blivit smittad av William. Kräkningarna fortsatte och kom cirka två gånger om dagen och alltid i samband med maten. När det hade hållit på i 1,5 veckor så ringde jag BVC och berättade. Jag tyckte inte han hade bajsat riktigt som vanligt heller så jag misstänkte att det var förstoppning. BVC rekommenderade Resolax i 3 dagar så vi testade det och såg på en gång att det var förstoppning. Bajset som kom först var nämligen hårt och gråaktigt och sen kom det mjukare och mer normalt bajs (som mjukglass).
Men kräkningarna slutade inte även fast han fick Resolax och efter helgen blev han sämre igen. Stackars liten! När han kräks blir det tydligen en ond cirkel, tarmen får mindre vätska och bajset blir ännu hårdare plus att tarmarna rör sig mindre när dom inte får något nytt att jobba med.
Till saken hör också den att Oliver inte gillar frukt. Eller åtminstone så gillade han inte det. Nu tror jag att jag lärt honom att gilla frukt lite mer, men han är fortfarande väldigt kinkig med nya fruktsmaker. Han ryser och skakar på huvudet nästan hur sött det än är. Haha!
I måndags lyckades jag göra en päronkiwipure och en päron-och katrinplommonpure som han kan tänka sig att äta som jag ger honom innan maten (istället för som efterrätt). Jag matar honom också med frukt nån timme innan maten så att han får små portioner med frukt jämnt under dagen och det verkar som det gjort susen! Ett annat tips jag fått från er är att lägga messmör i gröten så det kör jag med nu också. Dessutom sa BVC att bebisar ibland blir förstoppade av fullkornsbröd (som vi nyligen började med) så vi ska prova att byta tillbaka till havregryn.
Det känns som att vi är på rätt väg nu, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit orolig. Jag vet inte vad det är riktigt, men det känns som jag varit väldigt orolig. Kanske är det för att detta är ett helt nytt problem för mig eller så är det för att det gäller Oliver. Starten med honom, akut kejsarsnitt, syrebrist och kolik i början… oron.. usch! Det är som jag slungas tillbaka. Min lilla bebis, han känns fortfarande så skör och ”känslig”. Blir det kanske så här när man har ett barn som varit sjukt eller fötts på ett traumatiskt sätt?
