Att komma hem till barnen

Idag gjorde jag min fjärde arbetsdag på nya jobbet och det slog mig hur annorlunda mitt liv plötsligt blivit. Jag har mycket mindre tid med barnen och nästan hela min dag går åt till att vara jobb-Emma. Det känns lite konstigt för mig som har varit hemma så länge. Jag tycker det är väldigt kul på jobbet, men jag saknar barnen också, särskilt Isadora som oftast hinner lägga sig innan jag kommer hem.

Idag tränade jag ett tidigare kvällspass än vad jag brukar och det gjorde att jag kom hem innan barnen skulle lägga sig. Vi hann busa en stund på soffan, äta kvällsmat och läsa två böcker ihop. Barnen är så mysiga när jag kommer hem, båda två springer fram till ytterdörren och ropar på mig att jag ska komma. Isadora gör ”kom”-tecknet med handen och säger ”vem” som betyder ”kom” på portugisiska. När jag går efter henne så sätter hon sig nöjt på soffan och visar med handen var jag ska sitta 🙂 Och det är så mysigt! Isadora sitter tätt intill och Lucas lägger sig till rätta och kramar om mig. Åhh vad jag älskar dessa två!

Isadora är extra go just nu för hon har precis lärt sig att pussas 🙂 Världens godaste pussar!

Lucas slutade pussas för ett år sen. Han gillar varken att pussas eller bli pussad. Jag respekterar det och har aldrig tjatat på honom men jag kan inte sticka under stolen med att jag saknar att få pussa honom ibland. Men något som fortfarande är väldigt mysigt att göra med Lucas är att samsova. Han somnar själv i sin säng om kvällarna, men vi har en överenskommelse att jag ska sova med honom när jag lägger mig så varje kväll bär jag in honom till min säng. Han är så go att sova med! Han brukar ligga och kramas, så himla mysigt!