Okategoriserade

En vardag mitt i livet

Hej på er! Det var inte alls meningen att det skulle bli ett blogguppehåll här, men så blev det! Jag fick influensan efter höstlovet och på tal om höstlovet, det gick verkligen i ett! Ja, det bokstavligt talat sprang förbi och jag som hade massa planer om allt jag skulle skriva både före, under och efter. Det är såååå svårt att hinna med att både uppleva, skapa minnen med barnen och få tid till att dokumentera allt. Förr, när alla barnen var små, då fick jag alltid tid på kvällarna. Nu är Lucas så stor att han är uppe längre med oss vissa dagar, eller bara med mig ibland, då brukar vi kolla på Spökjakt på TV. Victor gillar inte Spökjakt, men eftersom han går upp så snuskigt tidigt på vardagar så vill han ändå lägga sig tidigt åtminstone ett par kvällar i veckan.

När jag och Lucas var sjuka tillsammans åt vi sushi på golvet framför Spökjakt – MYYYYYYS!

Idag har det varit fullt ös från morgon till slut. Jag vaknade av att det hade skett en olycka i sängen, läs stor kisspöl som inte sugits in i lakanet ännu, utan gjorde mig plaskblöt trots att jag bara nuddade lite. Vi använder den största blöjan Libero har, men ändå blir det så här var och varannan natt. Så jobbigt! Längtar tills blöjperioden är över helt!

Morgonen rusade förbi i världens fart och i vanliga ordning skulle William absolut inte gå till förskolan, men eftersom han absolut inte ska hem heller när jag hämtar honom på eftermiddagen, så vet jag ju att han trivs där. Det är bara så jobbigt att han aldrig vill något som jag vill just nu. Efter en långsam lämning hann jag vara hemma i en halvtimme innan det var dags att sätta Oliver, som absolut inte ska sitta i bilbarnstolen, en tredje gång för att åka till Göteborg för ett möte. Sen blev det lunch med mamsen innan det var dags att åka hem.

Under eftermiddagen fick jag gjort några små saker, men sen var det dags att hämta William igen. Han skulle i vanlig ordning inte följa med hem, men efter en stund gick det 🙂 Han är ganska kramig när man kommer och ska hämta, trots att han inte vill hem, och hans kramar är så MYSIGA! Men det allra mysigaste med William är ändå att han fortfarande älskar att ligga bakom mig i sängen och klappa på min rygg då och då under en hel natt. JAG ÄLSKAR DET! Jag vill aldrig han ska sluta! Han har verkligen en stående plats i min säng för resten av sitt liv så länge han klappar på min rygg. Haha! Nej, men skämt åsido, när jag var liten brukade min mormor göra så tills jag somnade, så det väcker verkligen speciella känslor i mig ♥️

Väl hemma lagade jag räkpasta med HelloFresh som jag har ett samarbete med på instagram. Jag tog aldrig nån bild på just räkpastan, men den var sjukt god. Om ni vill testa HelloFresh så har jag delat en rabattkod på min instagram, ”EMMATIGER2023” som ger 1359 kr rabatt på dom fem första boxarna. Sjukt prisvärt! Vi har haft HelloFresh i många månader utan samarbete – de har så god mat, många av dom är värda att bjuda på när man har gäster 🙂

img_4855
img_4798
img_4312

Igår var det farsdag så då lagade jag Victors favoriträtt med HelloFresh, grekiska köttfärsbiffar med klyftpotatis, tsatsiki och tomatsallad 🙂 Slänger även in en bild från höstlovsveckan då vi åt ruskigt goda köttfärsfyllda Halloweenpaprikor med pärlcouscous. Namnam!

Läggningen idag gick bra. Oliver har sovit lite för sent på dagarna den senaste tiden och har gråtit varje kväll, men inte ikväll. Sååå skönt när läggningen går lätt. Däremot hände en ovanlig grej. Oliver vaknade vid 22-tiden och skrek i ren panik. Han skrek och tittade som att han var livrädd och jag som tror lite på spöken och sånt fick alldeles kalla kårar när jag såg var han tittade bakom mig. Usch! Kan knappt tänka på det… Jag tryckte snabbt undan tankarna ur mitt huvud och intalade mig själv att han har ont nånstans, jätteont, för inte ens en mardröm kan väl varit så hemsk som hans skrik lät? Jag vet inte, men jag gav honom Ipren i alla fall. Han skrek en stund till trots att jag vaggade honom, tills jag kom på att jag kunde sätta på Babblarnas vaggvisa, då lugnade han sig. Tillslut kunde jag lägga ner honom och lugna honom när han låg i sängen och rätt som det var så hade han somnat. Hoppas han sover hela natten, han gör i princip alltid det, men man vet ju aldrig om man ska få ett bakslag.

Hur söt är inte den lille tungan??!

Nu sitter jag här och gäspar så nu blir det sängen. Imorgon kommer det förhoppningsvis upp ett nytt inlägg, mitt mål är ett inlägg om dagen, förhoppningsvis är jag tillbaka med det snart 🙂 Så sluta inte kolla in!

3 Comments

  • Emma

    Min äldsta hade nattskräck när hon var liten, kunde börja gallskrika ett par timmar efter att hon somnat och var svår att få kontakt med. Hade man då själv hunnit somna kunde det vara väldigt jobbigt när man inte visste vad man skulle göra med en gallskrikande bebis/litet barn. Ibland slutade hon om man gav henne vatten, kanske vaknade hon till då. Detta inträffade oftast om hon var övertrött, efter en intensiv dag där hon kommit för sent i säng.

    Förresten så uppskattar jag att du är tillbaka på bloggen 🙂

    • Nina

      Nu vet jag inte när du lämnar W, men är det full fart på barnen där när han kommer? Skulle det gå om han lämnades tidigare när det är färre barn och kanske lugnare?
      Hoppas lämningarna blir bättre framåt oavsett när han lämnas.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.