Inte som jag hade tänkt mig
Om det är något som jag verkligen har längtat efter så är det att få vara hemma med mina barn igen. Ända sedan den dagen jag lämnade Lucas första gången på förskolan när han var 1,5 år, har jag längtat. Jag minns så väl hans första höst på förskolan, när han försökte ta på sig skorna igen när jag tog av dom i tamburen på förskolan. Sorgen över att tvingas lämna honom när han verkligen inte ville och känslan av att ständigt vara på fel plats. Det var en sorglig tid i mitt liv. Det var då mitt mål med bloggen förändrades, från att vara bara en ”dagboksblogg” till att också jobba med den.
Mitt mål med bloggen har ända sedan dess varit att jag ska få mer tid med mina barn. Jag vill alltid finnas för dom och vara tillgänglig. Jag ville att dom ska slippa förskola och fritids och få ut mer av sin vardag tillsammans med mig. Jag hade aldrig en tanke på att deras behov skulle förändras under dessa år, men det har dom verkligen gjort.
Lucas var så besviken i höstas när han var tvungen att gå hem och inte fick stanna på fritids med sina kompisar. Jag ansträngde mig till tusen och försökte på alla möjliga vis få till playdejts eller att en kompis fick följa med hem. Men det var svårt pga corona. Då och då gick det att få till men det var sällan. Lucas frågade ofta om han fick gå till skolgården och leka utan att vara på fritids eller om han fick leka utanför staketet till skolgården. Stackars barn! Tillslut ansökte jag om fritids till Lucas eftersom jag jobbar. Jag tar ju inte ut någon föräldraledighet så då går det ju faktiskt att lösa på det sättet, även om det kändes lite konstigt för mig som trodde att det skulle bli så annorlunda.
Nu har jag märkt att Isadora också längtar efter sina kompisar. När vi är hemma sitter hon ofta bara och väntar på att Lucas ska komma hem. Jag har försökt få till playdejts med andra mammor, men jag känner ingen som är mammaledig med barn i hennes ålder. Jag har försökt med nya bekantskaper (även fast det är svårt pga corona), men det slutar bara med att Isadora sitter tätt intill mig på lekplatsen. Jag önskar så att allt vara annorlunda. Att den här dumma pandemin inte fanns så att vi kunde gå till öppna förskolan, Universeum, lekland och allt som jag annars hade gjort med barnen.
Nu är dagarna väldigt ångestladdade. Jag är deppig och känner ständig press att försöka hitta på något värdefullt med Isadora men det går verkligen jättedåligt. Jag känner mig såååå kass på att vara föräldraledig och det vänder upp och ned på hela min person. Jag har ju alltid identifierat mig med en person som älskar att vara hemma med mina barn och nu är jag kass på det. Vem är jag då? Vad gillar jag? Vad är jag bra på? Har jag missuppfattat vem jag är och mina mål i livet? Jag känner mig så förvirrad.
Häromdagen pratade jag och Victor ut om alla mina känslor. Hur värdelös jag kände mig på att vara mammaledig och hur förvirrad det gjorde mig. Om all press jag känner, ångest, sorg… Vi kom fram till att utöka Isadoras vistelsetid på förskolan vilket först kändes helt skevt för mig eftersom mitt största mål med att jobba med bloggen har varit att barnen ska slippa gå på förskola (mer än 15 timmar). Min bestämda tro har alltid varit att barnen har det bäst hemma, men att nu inse att det kanske inte alltid är så fick mig först att känna mig ännu mer misslyckad. Är förskolan bättre än mig? Är jag så dålig som jag känner mig? Naturligtvis inte, men pandemin berövar oss som är föräldralediga nu på alla aktiviteter vi normalt kunnat göra. Det är inte jag som är dålig på att vara hemma, det är bara en svår tid just nu.
Efter att vi tog det beslutet kändes det som en sten lyfte från mina axlar. Jag känner mig så lättad.
12 Comments
Amanda
Vad fint att det gick att lösa för er med att utöka hennes tid på förskolan.
Jag känner inte igen mig i det du skriver, är hemma med en 5 åring som går 15h på förskolan och en 1 åring som inte går på förskola. Njuter otroligt mycket av att inte ha så många måsten. När vi går till lekplatsen sover ofta den yngsta (tips om du känner att det inte funkar att leka med Isadora medan William är vaken) och då kan jag leka massa med min äldsta, vi åker ofta runt och testar olika lekplatser.
Såklart är det tråkigt ibland att det inte finns så många aktiviteter men jag tycker nog att jag njuter mer denna föräldraledigheten än förra då vi ständigt var på öppna förskolan eller på lekträffar.
Hoppas du mår bättre snart!
Nina
Vår äldsta son gick inte på fritids när han gick i förskoleklass och saknade det mycket, kändes som han hittade massa nya kompisar i klassen när han började fritids i ettan. Hade jag vetat mer hade jag pluggat någon kurs så han hade kunnat gå på fritids eftersom han saknade det och ville vara kvar. När Corona kom började jag precis att jobba efter min föräldraledighet och mannen var hemma, de uppmanade då all 15-timmars att vara hemma vilket vi var oj vad han saknade sina kompisar, min annars så sociala kille började bli mer och mer tyst och uttråkad så när några av hans 15 timmars kompisar började gå så började han också. Vårens bästa beslut. Nu går han ca 40 timmar i vecka , men varit hemma mycket under hösten då lillebror varit förkyld titt som tätt och vad jag märker hur mycket förskolan och hans vänner betyder för honom. Minns när han precis fått sin lillebror och kom tillbaka efter ca 2 månader och hans kompisar kom utspringande i hallen och ropade Jonathan är här, Jonathan är här och så sprang en kompis fram och kramade honom och sa Åh vad jag har saknat dig Jonathan ❤️ Där stod jag och höll på att börja grina. Nu har jag babblat på massa, men sammanfattningsvis tycker jag fritids och förskola är fantastiskt.
Var glad för att dina barn tycker om att vara på fritids och förskolan, få sakna varandra.
A
Aktiviteter jag tänker på att vi gör när
Vi är lediga är: titta på film, baka, laga mat, leka ute ( brukar vara ute 2 timmar, bada badkaret, spela spel ( dottern älskar att spela spel), iPad, leka med ute med grannarna när de kommit hem grillar vid en lekplats nära oss, besöker olika lekplatser, städar hemma, rensar skåp, sen leker barnen själva också. Kanske biblioteken är öppna hos er? Finns säkert fler föräldrar som är lediga. Ni kan ju åka till Eriksberg, där finns det bra lekplatser.
Martina
Det är ert som är så fantastiskt med att tillhöra en familj- man försöker hjälpas åt med att identifiera varandras behov – och därefter uppfyller och kompromissar vid behov. Bra att ni vågar testar en ny väg!
Om du är mottaglig för inspiration – att ha en aktivitet eller hobby som man delar med bara ett av sina (större) barn dvs en bestämd tid ha en mor-dotter stund eller mor-son aktivitet för chans att utveckla sin kompis relation till sitt barn. Som under det här tillfällena inte behöver dela din uppmärksamhet med tex. småsyskon, andra mammor, telefonen, jobb. Dvs. 100% ett barn. Dela hemlisar, upplevelse och egna minnen ihop. Behöver inte vara någon märkvärdig aktivitet, leta pokemon ihop i parker? Testa olika café varje veckan för att kunna avgöra vem som faktis gör godas bullarna i stan? Baka? Tv-spel? Samla pant och barnet får pengarna för att spara till något ni bestämt innan? Leta efter skräp och åk tillsammans och sopsortera, starta en enklare insamling där man skapar något ihop och säljer till grannar/familj. Det viktigaste är att ni gör det tillsammans. Som ”bästisar”. Ingen prestige. Inga måsten. Bara njuta av att lär känna ditt ”stora” barn på tu man hand.
Emma
Vad skönt att ni hade möjlighet att utöka tiden på fritids och förskola. Jag väntar 3e barnet i sommar och äldsta börjar sen förskoleklass. Klurar på hur jag ska lösa att hon får gå på fritids för är säker på att hon inte alls kommer vilka gå hem strax efter lunch varje dag. Oroar mig också för att hon inte ska komma in i klassen ordentligt när hon inte är där hela dagarna. Tycker det är väldigt konstigt att de inte kan gå gå några eftermiddag i alla fall.
Hoppas att det blir bättre för er när även Isadora får träffa kompisarna på förskolan mer!
Elin
Jag tror att barn som alltid gått på förskola har svårt att leka hemma ensamma för att de är inte van helt enkelt. Mina tre barn leker super bra med varandra och även själva, de två yngsta har aldrig gått på förskola! Du är det bästa för dina barn!!!! Ge de lite tid för omställning!
Caroline
Min 4,5-åring var hemma ca 10 veckor, fler och efter lillebrors ankomst. Hon var INTE nöjd, jag var ledsen över att inte kunna stimulera henne ordentligt. Vad vi än hittade på hemma var det inte samma som att leka med jämnåriga. Både hon och jag mådde mycket bättre mig hon började gå 15 timmar igen. Jag mår inte dåligt över det, det har ju inget med mig och mitt föräldraskap och göra. Jag som vuxen hade blivit trött och uttråkad av att inte träffa andra vuxna. Klart som känner samma om hon inte får leka med andra barn. Jag som vuxen kan inte bli barn, hur mycket jag än låtsas och leker med henne. Man kan inte alltid må dåligt och ifrågasätta sig själv även om det är lätt att hamna i de tankarna. Jag visste redan innan jag fick barn att jag inte var lekmamma men jag är ju hundra procent grym mamma ändå 🙂
GittAn
Alla barn är olika och i takt med att de blir äldre så tar ju kompisar mer plats än vad mamma och pappa gör. Inte alls konstigt att en 1 åring hellre är med mamma än på förskolan medens en 7 åring kanske i större utsträckning väljer kompisar.
Mina storA barn födda -13 och -15 är tvärtemot dina. Dottern älskar att få gå hem efter skolan även om Hongkong smeker med kompisar hemma är hon väldigt glad att slippa gå på fritids. Sonen har vart hemma med oss i snart 1 år med undantag för några veckor här och där när 15-h har kunnat gå. Här rekommenderar de alla som är föräldraföreningar att hålla sina barn hemma. Han älskar att vara hemma med mig och lillebror. Han vill inte alls vara på förskolan, han tkr det är tråkigt och alla hans kompisar började skolan i höstas så han upplever att han inte har någon att leka med där ändå.
Barn är olika men det gör oss inte till sämre mammor. Skulle istället säga att du är en toppen mamma som lyssnar på barnens behov och gör det som blir bäst för dem även om det inte va så du tänkt dig. Fördelen med bloggen är ju ändå att du kan vara väldigt flexibel, det kommer säkert en period när de inte vill var och då har du möjligheten att plocka hem dem.
Sandra
Jag känner med dig Emma. Det finns ingen jobbigare känsla än den att man inte lever upp till förväntningarna på att var förälder.
När jag läser fin text ser jag det dock från ett helt annat perspektiv – som förmodligen kommer från det vi fått veta om dig genom bloggen under åren. Kanske hjälper det att få ett utifrån perspektiv på det du skriver?
Jag kan ju ha fel men jag tänker direkt att både Isadora och Lucas börjar bli stora och vill forma sina egna personer och faktiskt pröva det du lärt dem.
Alla timmar ni spenderat ihop har du visat dem hur man praktiserar sin sociala sida och bygger viktiga kontaktnät och värdefulla relationer. Det låter inte som att de väljer bort dig utan snarare som att de ser upp till dig och vill prova att bygga sin egna sociala bank- och de gör de ju genom att vara där jämnåriga är.
Jag tycker att du ska klappa fig själv på axeln för att ditt val att umgås med dem så mycket har skapat så trygga individer att de nu självmant väljer att ha dig lite mer på distans fler timmar om dagen. Du är grym!
Ylva
Så tråkigt att du inte finner dig tillrätta och trivs med din situation med att vara hemma med barnen.
Emma
Nu handlar det inte bara om mig utan också om Isadoras behov av att träffa sina kompisar. Hade det handlat bara om hur jag trivs i min situation så hade jag inte valt att hon skulle gå heltid på förskolan.
V
Jag känner igen mig så i det du skriver. Vår dotter på 4 mån har dessutom kolik och storebror som går i ettan har verkligen tyckt att det varit så jobbigt att behöva gå hem direkt efter skolan. Jag har tagit med kompisar hem och försökt att få honom att tycka att det är kul. Men han frågar och frågar när han får vara på fritids igen. Han är oerhört social och uttrycker också hur tråkigt det är att vi inte kan göra de roliga saker vi gjort tidigare (ishall, badhus, lekland, träffa mormor och morfar etc) pga Corona.
Nu har jag fått beviljat fritids pga lillans kolik och det var verkligen en stor sten som föll från mitt hjärta.
Hade verkligen sett fram emot att få vara mer med min stora kille, men orken räcker inte till och just nu har han det bättre på fritids.
Jag tänker att vi gör så gott vi kan och en del av moderskapet också är att vara lyhörd för barnens behov. Ta hand om dig!